Hurra hurra hurra! Efter 2178 kommentarer och 1218 bloggposter är det dags att flytta hemifrån. Tänkte skriva att det är vemodigt men det är det inte alls. Det är bara ascoolt!
Mitt nya hem är
ochjagba.se
öj hörrni är ni redo för nya bloggen snart eller?
är egentligen inte riktigt färdig, men det kanske går bra ändå?
spricker av lust här!!!!
update: va? ingen som väntar? vad KONSTIGT!!!
hatar folk som tror och propagerar för att mac är tusen gånger bättre än pc.
sätt vad som helst i händerna på mig och magi kommer ske.
förtydligande: det är användaren som gör det
Idag är det en himlans massa fixande i EditPlus. Känns som att vara 18 år igen och sitta med projektarbetet. EditPlus, Wordpress och FileZilla var typ mina bästa vänner under den tiden (nä ok nu ljög jag, jag och wordpress hade värsta dusterna).
Försöker finna inspiration till en najs header också. Det blir cyklop & cyklophäst, men vad mer?
Egentligen borde jag skriva den sista analysen till Bildberättande (den ska in imorgon) men jag är så CSS-kåt nu så jag måste nog tillfredställa det behovet lite först.
Just nu: Lyssnar på Flight of the Conchords och letar efter snygga themes till wordpress.
SNART FLYTTAR VI!!!!!!!
Ni hänger väl med osv som alla storbloggare skriver hehe
obs ska inte börja ha frågestunder
Domän och webbhotell är kirrat. Här skall byggas! Men först ska jag till skolan. Min sommarkurs börjar idag. Jag är helt nervös. Har haft det så bekvämt under våren med sällskap av vänner varje lektion och god kännedom av lokalerna. Nu har jag inga vänner (haha) och det är i ett helt nytt hus! Aaaaah! Dessutom är det en lite nördig kurs. Är lite rädd för kursarna, dom kan säkert redan allt och talar datorspråk…
Det värsta är nog ändå att jag bedömde håret tillräckligt rent igår, så jag duschade det inte, men idag är det snarare på andra sidan av den fina linjen. Torrschampoo är min högsta dröm just nu.
För övrigt tog jag webbhotell hos Manufrog och domän från binero. Haha skitnajs domän också, jag tyckte den var ascool.
Hoppas det blir bra iaf. Billigt som feeen!
Tja!
Öj! Det bästa har börjat hända mig:
Orgasmer i sömnen. Senast imorse.
Finns det nåt göddigare att vakna av?
ba va händer??? jaha jag kom precis
Fundering: Varför frågar de hormonstinna pojkarna på bilddagboken alltid efter min msn i samma mening som dom kallar mig sötnos och het?
Vill dom på allvar tala med mig, eller är vi kvar i år 2000 när alla skulle visa upp sina kroppar i webcam?
Räcker det inte att runka till mina nakenbilder på bilddagboken?
Har deras hjärnor på allvar inte utvecklats något?
Finns det verkligen folk idag som på allvar inte fattar att man kan ta illa upp när man bli förpassad till att vara endast en kropp?
Vilket jävla år är det?
Va?
Jag har för övrigt röstat på Christian Engström och Piratpartiet idag.
Kryss kryss!
+ KUKEN.
Minns inte vart jag har förlagt originalet så det får bli den transparenta minikopian.
Hade redovisning igår. Skulle visa upp det jag gjort i den sista examinationsuppgiften. Uppgiften var att tillverka en bok under temat “Tecken som tyder på vem jag är”. Jag gjorde en Bokhäst.
Vi är runt 30 personer i klassen. Min tur att redovisa var bland dom 5 sista. Tyckte att det kändes helt OK innan. Ända tills jag tar stegen upp i mitten av rummet, tar upp min Bokhäst och ska börja prata känns det helt OK. Jag är stolt över mitt arbete, faktiskt ganska nöjd. Jag vet nästan precis varför jag gjorde Bokhästen och hur jag tänkte. Hur den är kopplad till mig. Vilka bakslag jag hade och idéer om hur jag hade kunnat gjort istället. Jag vet vad jag ska säga. Jag ska berätta om mitt arbete för dom andra… men halsen bara stockar sig. Benen darrar. Huden blossar. Stämbanden slingrar sig undan.
Står där som ett fån. Försöker andas djupt. Slappna av. Försöker tänka positivt. Titta på mina uppmuntrande vänner. Lyssna på lärarnas frågor och besvara dem efter bästa förmåga. Jag har ju svaren -men dom kommer inte ut som jag vill.
Jag kommer verkligen inte över mina olustiga känslor kopplade till att stå inför en stor grupp människor och prata.
I trean på gymnasiet hade vi Nationella prov i Svenska B. En del var muntlig. Temat var “Drömmar”. Man skulle prata i ungefär 10 minuter inför några personer ur klassen. Min lärare satt med ett tidtagarur för att kolla att hennes elever höll måttet. Jag höll inte måttet. Faktum är att jag inte gjorde uppgiften alls. Det var inte det att jag inte försökte skriva ihop en text att tala om inför mina klasskamrater. Jag försökte mig även på tanken att improvisera fram något väl inför gruppen (men jag la ned den tanken ganska snart). Det gick verkligen inte.
Jag pratade med min lärare om det. Jag började nästan gråta under samtalet och försökte förklara för henne att jag verkligen inte kunde. Hon menade att jag skulle sänka mitt betyg om jag inte gjorde den muntliga delen. Jag fortsatte försöka förklara att jag verkligen inte vågade, det var ingen lathet det hela handlade om. Då kom det, dom magiska orden: “Men det är väl inte så farligt. Det är ju bara dina klasskompisar som ska lyssna?”
Då gav jag upp.
Blir så ledsen på människor som bagatelliserar min nervositet. Det låter “Men det är väl inte så farligt.“, “Jag hade inte ens tränat innan, improviserade lite bara. Det är inte så noga. Säg något bara!“, “Jag förstår precis hur du känner, jag var också nervös innan.” eller “Men du känner ju dom, det är lugnt. Det är ingen som skrattar.”
Den bästa är nästan “Men ärligt, vad är det värsta som kan hända?”
Det är jättekul att du kan stå inför en stor grupp och prata obehindrat. Tro mig, ingen är mer avundsjuk än jag. Men det är faktiskt en verklig obehagskänsla som infinner sig när jag ska göra sådana här saker. Som i höstas i den förra kursen när vi hade en muntlig examination. När jag först fick höra att det skulle ske muntligt knöt det sig i magen och jag var redo att hoppa av kursen. Slingra mig ur nervositetens grepp. Jag visste hur det skulle sluta: jag skulle göra ett tappert försök att träna på vad jag skulle säga, ha stödord, tappert kolla ut över klassen, andas djupt, tänka sig alla i rummet nakna och allt det där som dom säger att man ska göra. Men mycket riktigt, inget hjälpte. Sov knappt nätterna innan. När jag väl skulle prata darrade jag som ett asplöv. Rösten stockade sig. Ansiktet blossade.
Jag började, helt ärligt, nästan gråta.
Dom säger att man blir bättre på att prata inför grupper med tiden. Ju fler gånger man gör det desto bättre går det.
Jag brukar tänka på det när sådana tillfällen närmar sig. Om jag bara gör det här nu så går det lättare nästa gång.
Men det går ju aldrig lättare nästa gång.
Jag är trött på att svälja gråten när dom andra applåderar artigt efter mina stockande framföranden.
När fan vänder det?
Andra bloggar om: Nervositet, dåligt självförtroende, muntliga framföranden, tala inför grupp, tala tydligt kvinna!, rädsla
asså. såhär. jag ligger ute med 180 kronor.
jag har påmint folk.
jag har blivit lovad pengarna.
det har gått 2 månader.
fortfarande inga pengar.
KAN JAG BARA FÅ MINA PENGAR?
Nu lämnade jag in en sen anmälan till Webb och Multimediaprogrammet vid Karlstads Universitet.
Oj.
Tror jag ska fixa mig ett webbhotell.
Vet inte vad jag ska ha för domän bara.
Någon som har en rolig idé?
Krav:
-Lätt att komma ihåg
-Lätt att uttala
-Lätt att stava
-Sexigt (ok det var ett skämt)
- .se
-Ledigt
Har ni en hals är det dags att ta fram den nu.
Sista examinationsuppgiften i kursen jag läser går ut på att göra en bok. Jag har en del av materialet här:
Tyvärr är livet en hora (en del säger så hehe jag tyckte det lät coolt så jag apar efter), jag skrattar på slutet men det kom inte meeeed!!!!
Så himla synd om alla er som inte får höra det.
Om ni undrar hur ni ska få till denna eminenta kvalitet så är det bara att använda sig av en Sony Ericsson k800i. Sen kan du försöka använda windows movie maker för att fixa i ordning filmen. Lycka till säger jag bara!
åh, trodde jag hade min webcam här
vart helt uppe i varv å ba jaaaa ska spela in en FILM
ps. den var inte här
Sa ju att jag läste en jäkligt bra horbok. Läste ut den: Sugar - Kvinnan som steg ut ur mörkret av Michel Faber i natt 01:45. (The Crimson Petal and the White originaltitel)
Började nästan gråta för att den var slut. Det är väl ett ganska gott betyg på en bok?
Wikipedia säger såhär om handlingen.
Så slapp jag.
Såhär ser den ut enligt googles bildsök
Jag tänker inte ge min version, för mina batterier är slut i kameran. Kan bara säga att den är något större.
Läs!
Åh, jag hatar att ha ett samvete.
Jag drömde i natt om killen som jag stog i rökrummet med. Jag var nere i Stockholms tunnelbanor med två brudar, och plötsligt står han där helt ledsen. Ledsen och nästan arg, kränkt liksom.
Förlåt!
Fredags var ju priceless. Black metal!!! Hehe vissa fans ba *fanatik* (kan man böja fanatisk så? jag gjorde det nu i alla fall) En kille som jag kollade rätt mycket på under konserten bara för att han var så kul böjde bak huvudet sådär som killar gör på film när dom blir avsugna… ba “aaaahhhh” *händerna bakom huvudet* Sen sjöng han med i alla texter, och jag är så himla imponerad över att han ens kan höra vad dom “sjöng”. Kan eventuellt vara imponerad av hans skills i att lära sig lyrics utantill.
Sålde dessutom min själ för en cigarett, stog och lyssnade på en dryg jävel som snackade om sitt besök på Maxim. Liksom, hur upphetsande kan det bli, en historia om ett besök på den lokala strippklubben som har blivit äggade i åratal? Han ba “asså jag fick inte stånd en enda gång där inne. jag fick inte ens lust att dra hem nån brud efteråt, jag ville bara hem och typ.. sova.” Å då började han ändå historien med att lovorda Maxim. Man ba “men va intressant historia ändå!” tjugo minuter senare. Sen insåg jag att det var fan inte ens gott att röka, och nu luktar min enda hela kofta som är någorlunda sommaranpassad rök.
Så jävla fattig också, hur kan man bara ha en kofta? Vet ingen annan tjej som bara har en kofta?
Snälla ge er till känna om ni finns?
Dricka några sånahär:
Sen ska jag se dom här:
och dom här:
Imorgon kommer jag önska att jag var såhär ung och fräsch:
*trind o go*
Istället för såhär ofräsch och bakfull:
PS. Asså kolla vad ung, glad och långhårig jag var!!!:
DS.
Nina Hemmingsson.
Jag kämpar med min serieanalys. Jag inser att jag har gjort ett väldigt osmart val. (Osmart är förresten ett ord som låter så himla inte intellektuellt) Min lärare typ avgudar Nina Hemmingsson. Jag vet det för hon tog mig med in på sitt arbetsrum och läste högt, med otrolig inlevelse, ur “Jag är din flickvän nu”. Sedan sa hon “Är det inte fantastiskt?”. Eller bra kanske hon sa. Eller typ… Roligt. Eller smart? Bra gjort? Äh, min lärare gillar Nina Hemmingssons serier väldigt mycket i alla fall.
Och här sitter jag och ska analysera hennes verk.
Jag vet inte ens om jag är det minsta rätt ute vad gäller analyserandet. Det brukar vara så. Efter ett ex antal examinationsuppgifter har jag inte varit helt säker på vad som faktiskt ska göras på en enda.
Såg förresten dummyn för vår seriebok igår. (Fick typ för mig att det heter dummy men jag har egentligen ingen aning. Det bara kom till mig. Ordet.) Alltså. Kortet på mig. Inte OK. Jag såg ut som en jäkla svartvit rasp i ansiktet. Nog för att jag inte är len som en barnröv, men jag är faktiskt inte raspig. (Känner efter för säkerhetsskull nu, och nä, det är ingen raspliknande yta i mitt ansikte.)
Ni som tvivlar kan höra av er på:
goodmorningterrorism@gmail.com
så ska vi boka en tid för er att känna på mitt ansikte.
Fan.
Jag vet inte hur man räknar ut 10% av något.
Tord. Jag hatar dig. Du har förstört allt vad matte kunde ha varit för mig nu!
Ahmen igår då! Kände mig helt ung igen. (Känner mig helt gammal nu för tiden.) Var så kåt!
Asså, kunde inte få nog!!!
Haha asså!!! Ja!!!
Dagens framgångar:
Purple poker chip
10 nya mafiamedlemmar
1 ny Achievement
Mafia Wars är mitt liv.
Ska jobba med det när jag blir stor.
Framtiden är säkrad: Min mamma finns numera på Facebook!
Hehe på tal om Hipp Hipp Hurra = Hip hip HORA så läser jag en bok som handlar om just en HORA. Skitbra ärän, och hur tjock som helst.
Till en början tyckte jag mest att den var vidrig (den utspelar sig liksom på senare delen av 1800-talet så ni fattar ju va rena kukar det handlar om…) men nu är den väldigt rar, men lite bitsk!
Asså, det är så mycket “ståkuk” hit och “sköte” dit att jag knappt kan tänka på annat.
Jag läser den dygnet runt. Inte av perversa skäl, utan pga att den är så fruktansvärt intressant.
876 sidor.
Haha en grej som ja ba typ skrattade åt när ja läste:
“Gud i himlen!” exploderar William, som inte står ut längre nu. “Hur kan du vara så dum? Hon vill bli knullad!” Han far upp från stolen och skjuter fram ansiktet tätt intill Henrys. “Gå i säng med henne din dåre, hon väntar på dig!” och sen kan jag sluta citera för jag orkar ba inte skriva av mer.
Mamma ba “va skrattar du åt?” jag ba “*funderar på om jag ska läsa upp det jag just läst* inget…”
Hehe igår:
*öppnar bag in boxen i hemlighet* jag ba skriker ut i trädgården till de andra: “ÖPPNAR BIBBEN NU!”
dom ba “vaaa?” *fattar inte*
jag ba “hehe” *dricker*
(haha hatar att jag satte etikett “roligt”… så jävla töntig etikett)
Kajsa tycker att jag borde skriva en Sluta röka-guide.
Det är egentligen en så himla dålig idé. Jag har nämligen inga bra tips att ge. (Rim rim)
Jag är nämligen inte den bästa sluta röka-coachen.
En av anledningarna är att jag kämpade hysteriskt väl med att börja röka.
Nä, det var inte en kamp från början. Dom första stegen mot att bli en rökare var ganska lätta att ta ändå.
Jag gjorde slut med min pojkvän, och jag minns precis när det vände. Följde honom ner till Nöjesfabriken där vi skiljdes åt “för alltid”. På vägen hem tog jag en cigarett. Rödgråten, fylld av skam, kryssade jag mellan vattenpölarna i mörkret - hand i hand med en cigarett. Det var vi mot världen.
Någon vecka senare fyllde jag 18 år. Nu kunde jag köpa dem själv! Mina föräldrar kunde plötsligt inte säga något om att jag inte borde eller får mer. Vi kunde äntligen gå ut på balkongen tillsammans!
Sen träffade jag såklart en kille, som blev min pojkvän, som rökte. Vi välkomnade sommarkvällarna tillsammans med en cigarett ute på min balkong. Satt på hans tak och tog en cigarett. Gick till bussen och tog en cigarett. Mötte vintern med en cigarett.
Några månader senare blev jag sjuk. Jag hade lunginflammation. Jag var sjuk galet länge. Hostade hela tiden. Frisk luft hjälpte inte, inomhusluft hjälpte inte, hostmedicin hjälpte inte och cigaretter hjälpte absolut inte. Så jag slutade röka i några månader för jag hostade så illa att musklerna gick sönder. Jag snusade istället.
Och nu, det är här jag känner att min sluta röka-coachstatus riktigt åker i papperskorgen. När jag väl blev frisk igen tvingade jag mig själv att börja röka. Jag försökte med olika röktekniker, olika cigarettsorter och olika tider för röksessionerna. Jag kämpade verkligen. Tillslut fann jag ett vinnande koncept:
Rosa Blend innehåller väldigt lite av allt det där som retade mina lungor till vansinne. 2 mg tjärna, 0,2 mg nikotin och 1 mg kolmonoxid.
Röktekniken som fungerade bäst var att ta ett munbloss (av varierande storlek) för att sedan hastigt dra ned blosset i lungorna. Alltså: först munnen, sen lungorna. Jag fann det förvånande svårt att ta munbloss när man är van att dra ned allt på direkten annars.
Efter mycket träning, kunde jag börja jobba mig upp till lightciggen:
Därifrån kunde jag jobba mig upp till normala halsbloss. Tillslut rökte jag mina favoritcigaretter igen:
En lång, hård och bitter kamp tillbaka till rökningen. Varför? Vadå varför?
För att en cigarett för en rökare är bland det bästa som finns!
Jo, det har kommit till min kännedom att en del förstår inte tjusningen med att röka. En del av dessa personer är väldigt måna om att påpeka hur dåligt rökning är för en, och att man borde sluta.
Men dessa personer som gör detta, är samma personer som inte har någon rätt att påstå att man borde sluta.
Visst, rökaren har säkerligen satt sig i sin sits själv, och den drabbar andra människor runt omkring med sin rökning. Men en person som inte uppskattar att ta en cigarett förstår inte vad det är man ger upp om man slutar röka.
För mig var det inte det fysiska beroendet som var värst att ge upp, det var det psykiska. Rökning var avslappning och belöning för mig. När jag gick hem från skolan var en cigarett mitt sällskap, likaså när jag var hade lunchrast på jobbet. Kaffe + cigarett. Öl + cigarett.
Men ibland kommer man till en punkt där man funderar på att sluta röka. Bilder på svarta lungor kanske avskräcker vissa, prat om att en cigarett förkortar livet med 3 eller 6 minuter avskräcker kanske andra. När jag var rökare spelade inte såntdär skitsnack någon roll för mig. Ärligt talat. Jag kan dö precis när som helst, och du snackar om tre minuter? Den njutningen jag fick av en cigarett betalade jag gärna några minuter för.
Jag tror inte att det är någon rökare i Sverige som inte inser hur dåligt det är att röka för kroppen.
Argument om att det gör si och så med lungorna, cancer hit och hjärtsjukdomar dit hjälper föga för motivationen att sluta röka. Det påminns man om varje gång man tar upp cigarettpaketet, och jag har då inte tvekat att ta mig ett bloss på grund av en varningstext. Tyvärr.
Man måste ju tydligen bestämma sig. En del trappar ned, använder nikotinplåster eller nikotintuggummin.
Ibland hjälper inte dessa alternativ eller avskräckningsmetoden. Så hur gör man?
Jag råkade bli förälskad i en kille som inte rökte. Inte ens när han var alkoholpåverkad. Det var inte det här tjatet om att jag borde sluta, eller att det är dåligt för mig. Det var mest att jag kände mig ganska ofräsch efter en cigarett. Jag tycker inte att det är det mysigaste att hångla upp någon som precis har spytt. Eller att kyssa någon som är full medan man själv är nykter. Eller någon som har en fet prilla under läppen. Eller någon som bara har tagit en liten oskyldig cigarett fast man själv inte skulle ta ett endaste bloss själv. Jag kan sätta mig i den sitsen. Och där satt killen jag tycker om så mycket.
Tiden närmade sig studenten. Utan några planer för hösten gick jag en ganska oviss tid till mötes. Jag insåg att min ekonomi var på väg utför. Jag beslutade att sluta röka ungefär två veckor innan jag tog studenten. Ett ganska osmart val kan tyckas. Studenten innebär ju som bekant en hel del alkohol. Öl och cigaretter är ju best friends forever.
Jag beslutade att jag skulle få röka på min student. Det blev lite cigarr, det blev några cigaretter. Efter att den stora dagen var över skulle jag inte röka något på ett bra tag, och då menar jag överhuvudtaget. Ingen feströkning. När jag hållit mig i från cigaretterna tillräckligt många veckor skulle jag få feströka igen.
Och det gick faktiskt väldigt bra att sluta.
En grej som hjälpte mig var stoltheten. Berättar jag för tillräckligt många personer vars åsikter jag bryr mig om att jag ska sluta röka, så blir det mycket svårare att möta dem när jag tar cigarett efter cigarett. Det bästa var att jag inte skulle kunna möta mig själv, för så stolt är jag. Om jag lovade mig själv att sluta, skulle jag vara tvungen att sluta.
En annan sak som jag tror hjälpte mig att sluta var att jag höll det lite öppet. Jag tillät mig själv feströka om jag varit duktig och hållt upp från cigaretterna nog länge.
Det är nog egentligen ett ganska dåligt tips. Alla klarar inte att hålla sig i från att röka efter att festen är slut.
Jag är verkligen inte den bästa sluta röka-coachen.
Mitt uppe i kampen mot det psykiska beroendet tänkte jag dock att om jag klarade att börja röka efter min lunginflammation, så klarar jag att sluta.
Det klarar du också.
Lycka till.
Andra bloggar om: Sluta röka, Davidoff, cigaretter, rökning, livsnjutare, glädjedödare
Åker till Borås imorgon och hälsar på min mormor.
Om jag inte slappar ihop alldeles så blir det Fredagsspecial på fredag ändå. En grej tillägnad Kajsa.
/cool
så, idag målar jag och lyssnar på Biosphere (spotify: http://open.spotify.com/track/5fS8xeCi0qoaboFTq5tMuv)
oj så går det att klicka också, då kan man nästan tjyvläsa gårdagens nwt!
gillar inte: köpfest
gillar: orange (omöjligt att böja på ett snyggt sätt)
imorse lät jag bli snuskknappen och gick upp direkt
I natt drömde jag att jag hade mens. Tjockt, kletigt mensblod. I hela trosorna. Hade inga mensskydd men var ändå helt nöjd.
Kände mig utvilad och kvinnlig när jag vaknade.
Fick panik på väg till bussen när jag insåg att jag glömt köra upp en tampong i muffen.
Kom på att det bara var en dröm.
Nederlag.
måste:
vill:
såhär såg jag ut igår. ett tag.
har glömt hur dumt det är att dricka alkohol när man är halvsjuk.
idag är jag lite mer helsjuk.
titta vad mysig min kind ser ut. helt mjuk och luden *purrpurr*
Min dagkräm är så jävla tricky.
Om man börjar med foundation liiiite för tidigt så ser man ut som ett uttorkat luder i facet.
Förresten. Jag öppnad emin 3,5a över papperskorgen.
Lördagen går i fräsch-hetens tecken.
/Uttorkat FÖRKYLT luder
Ps. Inget illa om luder. Ds.
Såhär ser det ut när jag målar mina ögonbryn & lyssnar på Elvis Presley - (Marie’s the name of) His latest flame.
Hade gjort en jättefin version först med sälar och sånt, men då stängde programmet av sig. Ni får således en helt ovärd film som egentligen inte ens är värd att kolla på.
Varsågoda!
Alltså. Jag fattar inte Bloglovins storhet. Blir mest arg på hur dåligt det är.
Men ja, om ni vill prenumerera på min blogg där så går det ju. För jag har reggat mig där.
Prenumerera här:
Det är hög tid för en Best of good morning terrorism mina vänner. Här kommer lite skit från back in the days (av varierande kvalitet, kan tyckas, men dem ligger mig varmt om hjärtat i alla fall)
- Moderathorer å borgarfitter som vi säjer i karlsta
En personlig favorit som handlar om inte alls mycket egentligen.
- Fan!!! Helvete!!!
Jordens bästa aprilskämt, alla kategorier.
- Terrorism i kroppen: Kvinnopiller
Öppet brev till Timbuktu (och en icke fungerande bild från flickr…)
- Alla som har hobbys måste ju vara dumma i huvudet
Räkna själv ut vart kängan riktas.
- 02:17
Ett inlägg om att känna sig ensam.
- Ett stycke verklighet
Om att göra slut.
- Terrorism i munhålan och på tapeten (En liten, liten, liten parentes, kan tyckas.)
En liten parentes.
Inser nu att jag inte skrivit en Fredagsspecial på sjukt länge.
VEM FAN BRYR SIG ÄNDÅ.
Ska fan byta blogg.
Eller nej, jag vet!
mår inte bra idag
promenaden hem från bussen tog de sista krafterna
är faktiskt ganska svårt att andas
Asså. Sen Karlstads lokaltv: Kanal 12 gjorde en intervju med Mikael Rickfors så har jag hatat honom.
Det började då, för jag visste inte om hans existens innan. Nu kan jag inte sluta störa mig på att han finns.
I det här reportaget där han deltog, eller om det var en intervju, eller, jag vetifan faktiskt vad det var, men HAN var MED i rutan I ALLA FALL, så var han så jävla DRYG. Jag har så jävla svårt för dryga människor, och snackar dom dessutom Stockholmska så är det bara föööör mycket. Sorry alla Stockholmare där ute, men er dialekt får mig bara att tänka att ni är DRYGA. (Jag omvärderar självklart om jag mot förmodan gillar er. Okej jag är ytlig, hej!) (Jag snackar liksom Värmländska eller nåt, så ni är välkomna att ge mig en välförtjänt känga om ni känner er extremt påhoppade. Det är bra, det bekräftar isåfall att ni är DRYGA.)
Okej, vart var jag? Jo, Mikael Rickfors deltog i någotslags inslag på Kanal 12. Han var dryg. DESSUTOM så hade han utfört någonslags hobbyforskning om vartifrån hans *fantastiska* band Grymlings fått namnet ifrån. Asså, han hade en lång dryg jävla utläggning om sin jävla skitteori som bara var osannolik och SKITKASS. Dessutom lät han helt övertygad om att det var så, SAMT att reportern (tror det var en brud) tyckte att han var helt oemotståndlig.
ÅH JAG BLIR SÅ ARG NÄR JAG TÄNKER PÅ DET
och inte nog med det. Nu dyker han upp, helt DRYG, på Spotify med jämna mellanrum. Asså, jag brukar ha på rättså hög volym när jag lyssnar på musik. DÅ helt plötsligt kommer han där med sin dryga jävla röst och fullkomligt SKRIKER (fast i lugn dryg samtalston liksom) ut sitt dryga meddelande om cancer (nej förlåt det är säkert ett jätteviktigt meddelande men jag vill bara hugga ned någon när jag hör honom)
Försökte sänka volymen så jag slapp hans äckliga röst, stänga ned rutan så jag slapp se hans ansikte, men det visade sig att då pausas meddelandet!!!
JAG ÖVERVÄGER ATT SLUTA ANVÄNDA SPOTIFY.
DESSUTOM!!!! Bert NY DEMOKRATI Karlsson har också ett meddelande om cancer. NÄR blev han folkkär
(Detta är allvar!!!!)
Lyssnar på Missy Elliott.
Har någon varit med om ONE MINUTE MAN någon gång?
Kan inte minnas att jag har det. Jag är väl så jävla avtändande, förstår jag.
Missy Elliott borde ju inte ha problem med snabba män i så fall, visserligen.
Nä, det är något skumt här. Det går inte ihop!!!!!
Köpte ju Too Faced Lip plumper för nån månad sen. Blev aldrig överväldigad av resultatet, eller snarare hållbarheten. Så, nu är jag på jakt efter en ny.
Funderar på att köpa I.D. Bare Escentuals Buxom Lips Plumper från DonnaBeauty.se (Så kass sida. Blir så arg. Usch, hur svårt är det att anlita någon som fixar en vettig jävla hemsida åt en? Va? Dyrt kanske är ordet. Men nä, svårt är det inte. )
Läste en recension på en blogg, som fick den här kommentaren:
OMG…I LOVE Buxom lips…I have like 8 of them. I buy almost every kit that has a buxom in it…the full size of course because I can’t live without it…I even put it on right before I go to sleep…my husband really doesn’t like the taste of them but I love them so he HAS to put up with it…haha…but other than that it’s AMAZING! I recomend everyone to go buy at least one and just give it a try, it’s all natural and non-tacky which is a must when it comes to glosses!
Kommentar på den kommentaren är väl egentligen överflödig.
Någon som har testat?
Klagade i skolan. Fortsätter här:
Sa ju att jag köpte glidmedel till min torra fitta (oj det sa jag inte då men jag sa det nu. Så torr är den faktiskt inte, men det är kul att låtsas ändå!). Sådant som blir varmt. Play Heat heter det, om ni vill testa själva.
Själv är jag besviken. Det blev ju inte varmt? Kände det inte på fingrarna, inte i eller på fittan och inte i munnen.
Annika säger att det blir varmt om man blåser på det.
Men jag har ingen fläkt i fittan.
Har du? Isåfall: Köp Play heat. Fan vad varm du ska bli.
Fan.
Ps. Gör en ny kategori nu. Den ska innehålla allt sånthär som jag skriver som handlar om kuk, fitta och knull. Inget för den pryde. Ds.
myser på kontain
Ps. Sprang 5 km på 25:37 på Skutberget idag. Jävligt bra kändes det. Flög fram. Härlig känsla.
På onsdag blir det naturstigen på Tyr. Ds.
I torsdags såg jag min döda morfar.
Jag har aldrig sett en död människa förut.
Jag har aldrig sett en bröstkorg som under så lång tid inte höjts och sänkts.
Jag tyckte hela tiden att hans bröstkorg höjdes för ett andetag. Det var overkligt att inte se bröstkorgen röra sig. Speciellt på någon som man gärna vill ska ta några andetag till.
Han såg så liten ut. Så annorlunda.
Vi satt där kring hans kista, grät näsdukar blöta och försökte fatta att han inte kommer resa sig upp mer. Inte andas mer. Inte tala mer. Inte finnas mer.
I en kista. Det var sista gången jag såg min morfar.
(Och nä. Försök inte ens. Du vet inte alls hur det kändes.)
