Har helt glömt bort att uppdatera sedan besöket hos hästkiropraktorn Micke. Here we go.
Musse gick på transporten direkt, nemas problemas, vilket gjorde att vi anlände till stallet på färjestad en stund för tidigt. Gick en liten promenad med Musse tills vi blev inropade. Möttes av en man i 40-års åldern som såg ut att vara hyfsat nöjd och mån om sitt utseende. Han var mycket trevlig och sympatisk, självsäker och verkade mycket kunnig. Han kände igenom Musse förvånansvärt snabbt och vände sig sedan till mig och mamma som förskräckt stod och tittade på. "Nu ska ni inte bli rädda." sa han och fortsatte "Ni ska inte känna något dåligt samvete, nu ska vi istället ta tag i problemen, koncentrera oss på att det var bra att ni kom hit och få det fixat så Musse blir bra!"
Det var bra och skönt att han sa det. Hade han inte gjort det hade jag åkt därifrån och frågat mig själv om jag är en djurplågare, varför jag inte åkte dit med Musse tidigare, osv.
Sedan började Micke ta tag i Musses problem. Han visade stället på länden där Musse har reagerat under hösten såfort han blivit det minsta kall, och sa att här har Musse en låsning. Sedan gjorde han jag vet inte vad och det knäckte och knäppte i Musses skelett. Antagligen har Musse haft den skadan i många år, kanske till och med sen han var liten.
Av låsningen i korsryggen hade Musse ådragit sig en sekundär skada i höger bakdel. Micke tog sig an den också. Inte visste jag att Musse kunde lyfta sitt bakben så högt! Sen hängde han sig i Musses svans och det nästan small. (Jisses vad brutalt det låter i skrift!) Musse hade någon sort låsning i manken, två i nacken och hans käkar var ganska spända. Om det inte är bättre efter nästa besök ska vi kolla upp Musses tänder med tandläkaren. Det var en ganska lustig syn att se Musse stå och gapa, blinka med ena ögat och samtidigt bli hamrad på med en gummiklubba på käken, som framkallade ett roligt ljud ur munnen på honom. Så söt min ponny är! Musses öron var också låsta, vilket avhjälptes med ett snabbt ryck i vardera öra. Lustigt. Musse reagerade knappt.
Benen kollade Micke genom att… jag vet inte vad. Han lyfte dem och konstaterade sedan att vänster framknä och höger framkota hade något dålig ledvätskeproduktion. Megahäftigt.
Behandlingen avslutades med att vi gick ut på stallplanen och sprang litegrann med Musse, så Micke kunde se om något mer skulle behövas göras. Det behövdes inte. Återbesök i januari och februari. Tillsdess fick vi order om att sätta liniment 1-2 ggr/veckan på alla kotor runt om, framknäna och de tre ställen på kroppen som han hjälpt till rätt läge igen. Musse skulle också stå i fyra dagar för att kroppen i fred skulle få ta hand om sig. Vi hade som tur var gjort rätt i att haft täcke på Musse. Hans låsning hade gjort att cirkulationen inte fungerade som den skulle, vilket ledde till att han hade svårt att hålla sig varm.
Vi köpte ett antiflammatoriskt medel till honom för dyra penningar. Alla hans muskler hade kortat upp sig och var på gränsen till inflammerade. Vad gör man inte för att försöka hjälpa sin hjärtevän?
Micke sa att genom att lägga rätt kotor med våld, tex genom att slå till med en klubba, inte är speciellt bra. Det gör nämligen oftast att det blir en blödning i musklerna runtomkring (och det är ju inte så bra). Han försökte alltså undvika den metoden så mycket som möjligt, vilket kändes skönt för oss. Är inte så pigg på det där med bank-bank på hästar.
Han sa även att om han skulle börja flytta kotor som inte behöver flyttas, och låsa upp låsningar som inte finns, skulle Musse helt klart säga ifrån. Jag tror honom faktiskt. Musse brukar vara väldigt skeptisk mot nya människor, speciellt mot män av någon anledning. Men med denna Micke gick det jättebra. Musse skötte sig galant!
Överlag kändes det superbra när vi åkte med Musse därifrån. Nu hoppas jag bara att det här hjälper. Lite skeptisk får man ju lov att vara. Speciellt när det kostar vad det gör.
Nu har jag alltså kommit igång med att rida honom. Någon hårdare ridning än skritt blir det dock inte nu när det är fruset i backen, så det är lite svårt att känna någon skillnad. Dessutom är han ju inte färdigbehandlad än. En sak är säkert, han samlade på sig en hel del energi av höjningen av hösilaget och vilan. Jisses, vilket energiknippe! Men han känns positiv och villig att ge sig ut på tur, i alla fall. Det blir intressant och se om han kan stå utan stöd av mamma på ena sidan den 29e när hovisen kommer. Nästa fråga är bara… Snösulor eller inte snösulor?