Åh jag är så kär i mitt nya theme. Kolla bara vad snyggt rubriken spelar brevid datumet. Åh. Underbart. En sak som dock, som alltid, inte vad så underbar var att jag på något jävla skitsätt råkade ta bort allt jag ändrat, hur nu det går till i en jävla webbläsare. Nu har jag bestämt mig för att skriva lite oftare eftersom att det tydligen är någon som läser (tack för uppskattningen Amanda, eller så). Men jag vägrar skriva om något intressant!
Fyfittirull! Nu kom den jävla skiteditorn tillbaka. Jag som HOPPATS innerligt på att detta theme skulle vara skonat från den. Tji fick jag! 

Hursomhelst. Nu ska jag ut till Musse och slåss med töandet, vilket jag hoppas avslutas snarast. Jag hatar snöslask. Du med. Hejdå.

Idag var inköpens dag. Jag handlade en jacka för 70% av priset vilket resulterade i att jag blev 90 kronor fattigare. Inte så pjåkigt för en jacka tycker jag. Pappa köpte en ha-kläder-på-stol åt mig. Jättefin och av dålig kvalitet (det andra exemplaret föll sönder när jag lyfte på det i affären) för ynka 50 kronor. Thx Sommarlagret!

NU KOMMER KARL. TFM. 

Gårdagen skulle kunna sammanfattas i en mening: "Jag är en riktig raggare, raggare, raggare!" Japp. Sen tog festen ett abrupt slut klockan halv två. Men det är väl så de gör i Kil, antar jag. Jävla raggare. Men kul hade jag (och full var jag)! Credz till Simons mor som skjutsade hem mig.

Bah. En dag när jag inte har stressat ihjäl mig ska jag göra om bloggen. Just nu drar jag mig för att surfa hit. Så fördjävligt ser det ut.

Har dessutom lite mycket att tänka på just nu. Känner inte riktigt att jag har något behov för allmänna blogginlägg, bara blogginlägg för mig och de få special ones som får mitt mogna lösenord och därmed tillgång till inläggen. Det är bara porr, jag lovar.

Anyway, jag håller på att bli förkyld (min ena näsborre har gett sig fan på att vara igentäppt med kletigt snor 24/7. Tack för det, höger.) Att jag har en tunn skinnjacka som skydd för alla minusgrader som det är nu gör väl inte saken bättre antar jag. Det som inte dödar det härdar… Men det verkar inte riktigt funka på min kropp. Jag tror att den sakta, men ack så säkert, bryts ner… Bit för bit… Snart kommer jag vara en skrumpen pygmé - Yiphey!

På fredag ska jag, med högersnoret eller inte, supa. Om jag så ska snora och spy ner mig själv i kylan! Party! Skitlänge sen sist. Partyt alltså. Inte spy och snor i kylan.

Nu ska jag och mamma spela betapet.

Finnar och dret!

hjelp nu har jag webbteknik med massa datorproffs.

Nawwww det är så så sååå så såååå synd om mig. Jag är sååå trött och sååå less på att plugga. Hjelp. Men imorgon ska det bli spännande. Jag ska nämligen gå på första lektionen Webbteknik. Lär ju gå bra, jag rockar ju fett på det här med webb, teknik och webbteknik. På fredag har jag prov i litteraturhistoria medeltid. Vem fan bryr sig om vad de skrev på medeltiden. Va? Va? Nej, precis. Ingen. (Det vill säga: Jag bryr mig inte, jag finner inget nöje i att läsa om Francois Villon och grabbarna, jag är inte intresserad)

Just det ja. Jag var på mejkkurs på Make-up store igår. Cliffhanger!  

Finns det hjärnkirurger för hästhjärnor? Jag har nämligen starkt börjat misstänka att en sådan kirurg vore lämplig att anlita för min hästs hjärna. Idag när vi var ute och red skenade han efter att ha stått och tittat och flåsat åt en tallgren som låg på marken. Den föll alltså inte ned precis när vi kom, eller blåstes mot oss i vinden. Den låg helt stilla. Hade inte mamma och hunden stått mitt i vägen tror jag att Musse hade skenat ännu längre. Istället tvärstannade han, eller så försökte han bara göra mig infertil.

Hursomhelst är väl antagligen förklaringen att han stått mycket den här veckan pågrund av allt regn (och snö, fytusan!) och behövde ladda ur sig lite. Han är inge tölig på att bocka heller den jäkeln. Kanske gjorde vi fel i att släppa på de där låsningarna i ryggen, för han har inte bockat förut

Bokstavshäst eller inte, imorgon ska vi ut och slåss med tallgrenarna igen.

Day #8 Onsdagen den 3 januari 2007

Idag gick vi upp klockan fem. Bussen till Marrakech skulle hämta oss klockan 06:00. Som tur var hann vi äta frukost. Resan till Marrakech var fantastisk. Eller utsikten ska jag säga. Till toner av Morad Kaveh såg jag soluppgången från bussen medan vi åkte mot bergen. Uppåt uppåt på smala, slingrande vägar, med en busschaufför som inte verkade rädd för döden. Det tänkte jag dock inte på då. De där omkörningarna i kurvorna var riktigt spännande. Och utsikten. Jisses. Vilka berg, vilken natur… Mitt bland ingenstans när vi åkt i en timme låg några hus. Jag förstår inte. Mitt bland bergen i ett näst intill stäpplandskap. Hur kan man välja att bo där? Har de vatten? Elektricitet? Telefon? Vad gör de om det händer något? Vad gör de på dagarna, överhuvudtaget? Har man jobb? Mitt i ingenstans gick det en man. På en klippa stog en annan och bara tittade. Tittade ut, bort, mot bergen. Vi körde vidare förstås. Jag kan inget om lastningsregler för lastbilar, men hade detta varit i Sverige skulle nog inte lastbilarna vi mötte i bergen blivit godkända. Över bergen gick kraftledningar. Sen slog det mig att någon faktiskt satt upp de där enorma stolparna och ledningarna. Hurdå? Bara sådär, mitt i bergen? Efter två timmar kom vi fram till ett lite större samhälle/by/ort där det var kaffepaus. Det var kallt ute och husen såg lite malplacerade ut bland de höga bergen runt omkring.

Resan till Marrakech fortsatte. Landskapet förvandlades till öken/stäpp och var inte lika roligt att titta på som bergen. Folk hade gjort ärliga odlingsförsök, men inte lyckats. Tydligen så ramar de välbärgade in sina marker med sten, medan de mindre välbärgade använder kaktusar. Det var mycket kaktus. 

När vi närmade oss centrum förbluffades jag av trafiken. Det var hästdroskor, cyklar, mopeder, gångare, cyklar, lastbilar, åsnor med överlastade vagnar, bilar, bussar… Överallt. Jag förstår inte hur de kunde hålla reda på allt och alla, men på nåt sätt gick det. Och tutan används ganska friskt i Marocko.

Tillsammans med guiden från Apollo, lokalguiden (man får tydligen inte guida i Marrakech utan lokalguide enligt lag) och resten av svenskarna och norskarna som valt att betala 650 dirham för att få se sagostaden, gick vi till en stor moské. Klantarslen hade byggt moskéen (och den var inte liten vill jag lova) i fel riktning, så det fanns rester kvar av den första moskéen brevid den som var vänd i rätt riktning, mot Mecka. Efter det bar färden av mot ett gammalt kungapalats. Trippen var väl inte sådär superhäftig, men det var kul att se de fantastiska målararbetet i taken. Snacka om tålamod hos de som utfört arbetet. (Den var helt färdig på tre år, mycket snabbt!)

Vi blev sedan guidade förbi det berömda torget Place Jemaâ el Fna där ormtjusare, män med apor i koppel och hennakvinnor slåss om uppmärksamheten och västerlänningarnas pengar. In i smala gränder som påminde lite om vad jag har hört om medeltidens Sverige: sopor och smuts rakt ut på gatan bara. De körde med mopeder inne i de smala gränderna och luften var riktigt röten. Då var jag faktiskt orolig över vad det var för ställe vi skulle få äta på, och om jag överhuvudtaget skulle kunna få i mig något eftersom att det luktade så vidrigt. Vi kom fram till en sidogränd och en innergård med fantastiskt kakel och jättefina runda bord, stolar och växter. I mitten stog en liten fontän med blomblad flytandes på vattnet. Förrätten var massa små rätter och bröd, ungefär som tapas. Det var mycket gott. Varmrätten för köttätarna var tajine med kyckling och ris, jag fick tajine med grönsaker smaksatta av citron. Efterrätten var apelsiner, myntate och en sorts kaka gjord på nötter. Drickan fick vi betala själva. Snålt, Apollo!

Restaurangen vi åt på (fick ju självklart med någon jävels ryggsäck på bilden. Doh.) 

1. Söta Karl på restaurangen. 2. Kryddbutiken med ett torg utanför.

Sen bar det av till det jag väntat på: Souken. För oinvigda är det som en stor, stor marknad med affärer. I Tunisien kallas det medina, om jag har fattat det hela rätt. Först blev vi visade till en liten kryddbutik där vi fick en lektion i olika kryddor och deras egenskaper. Karl köpte en arganekräm till mig. Arganträdet finns bara i Marocko och Mexico, men i Mexico ger det ingen frukt och är i princip ett värdelöst träd. Frukten kan man nämligen göra mat- och kosmetisk olja utav. Efter en liten rundtur i Souken kom vi fram till en mattaffär där de visade mattor. Det var i och för sig ganska värdelöst. Kul att leka med tanken att man skulle köpa en matta av den finaste kvaliteten dock. Sedan hade vi fri tid i cirka tre timmar. Jag och Karl gick runt och utforskade i Souken, lite smårädda för att gå vilse. Och det gjorde vi nästan också. När vi kom ut på torget igen blev jag våldshennatatuerad över hela handen med en färg som liknade bajs. Det slog ned hela min nu-ska-vi-titta-på-annan-kultur-anda, eftersom att hon såklart försökte kräva mig på massor av pengar. Vi gick dock runt lite till, tills vi gick och satte oss vid hästdroskorna och vilade i säkert en halvtimme. Det var en del av hästarna jag bara ville ta med hem och ge en rejäl påse (eller bal) hösilage till.

I Souken. Underbart ljus genom taket.  

Hästdroskorna stod uppradade på en lång rad. Den vita kraken ville jag mata i massor. 

På väg hem slog tanken mig att den här färden faktiskt kan innebära döden. Han körde som en idiot och bussen hade inga bälten (Snålt, Apollo!) En riktigt kraftig inbromsning senare verkade dock chauffören lugna sig lite. Som tur var. Tio minuter senare möttes vi av en brandbil, en folkmassa och en lastbil med "kabinen" man sitter i helt ihoptryckt och svart av brand. Tanken slog mig att någon kanske dött på platsen, för tjugo, kanske trettio minuter sedan. Kände mig inte helt säker förens vi stog i hotellentren.

Resan kostade 650 dirham/person. Hade jag inte betalat det hade jag inte fått se Marrakech, å andra sidan: Hade jag velat det om jag vetat hur resan skulle bli? (Såhär i efterhand är jag glad att vi inte reste med något annat bolag än Apollo, tänk om det hade varit vi som krockat som lastbilen? Vad hade vi haft för försäkring då?) Jag tror det bästa på hela resan var utsikten på morgonen. Det var så fantastiskt.

Day #7 Tisdagen den 2 januari 2007

Solade och badade i poolen på morgonen. Gick upp till Talbortj för att äta lunch igen och se lite reality. Jag beställde in tajine med kött den här gången och Karl kebab. Till en början gick allt som smort, maten kom in fortfarande kokande efter tillagningen. Började äta grönsakerna tills jag såg det: Mördarköttet. Mor menar att det jag såg var benmärg och det var det säkert. En sak som är säker är dock att det var det äckligaste jag sett i matväg. Så jävla vidrigt. Köttbiten var inte mycket till kött, det var nämligen ben och något sladdrigt.. geleaktigt men ändå ganska hårt, vitt som liksom flutit ut från benet. Jag åt inte mer av den maträtten. Karls kött var bra dock.

Jag innan jag upptäckt vad som doldes under grönsakerna…

Karl, mätt och belåten, och jag gick sen och gjorde det jag längtat efter hela veckan. Nej, vi hade inte sex. Vi gick på mini-zoo. Priset för det var 5 dirham var, vilket motsvarar kanske.. 3 svenska kronor/person. Neat. Först tittade vi på fåglarna. Allt från flamingos till höns. Vid apburen kom en man i blå rock och vinkade till oss och öppnade en dörr till en inhägnad med stora bockar med enorma horn. Han föste in Karl och la korn blandat med majskorn i hans händer. Bockarna åt snällt och jag och Hassan, som jag tror att han heter, tog kort. Sen var det min tur. Erkänner att jag var lite rädd. Dagen innan såg vi nämligen när bockarna stångades så det small. Nu är det ju så att jag är inte den som är den, så jag gick in och matade dem. Karl filmade i högsta kines-anda. HÄR finns filmen, eftersom att det inte går att direktlänka i den här jävla skiteditorn av någon jävla skitanledning (det är säkerligen jag som suger, men det låtsas vi inte om.) Efter att vi nästan blivit uppätna ville Hassan, som jag tror att han heter, absolut ta en bild på honom och mig sittandes på en bänk. Han var, precis som käre Abdul, väldigt mån om att hålla handen hårt om midjan på mig (Whatsup with these muslims?). Efteråt gav han mig en lapp med sin adress på och bad mig skicka bilden när jag kommit hem. (Marocko är alltså landet för de som vill ha lite äldre, mognare och lite exotiska män… You go girls!)

Karl blir uppäten av Bockarna Bruse.  

Hassan och jag på bänken.  

På kvällen gick vi ner till stranden och såg solnedgången. Det var verkligen vackert. När solen gått ner såg man texten på berget, vad det nu stog (vet du så upplys mig gärna), klart och tydligt, den var nämligen upplyst. Strandpromenaden kantades av små runda lampor.  

Solnedgången. Horisonten är sned och jag är lat. Deal? 

Berget med tecknena. 

Day #6 Måndagen den 1 januari 2007

Eftersom att vi var lite trötta av gårdagen sov vi mer efter frukost. Jag bestämde att vi skulle leta efter en restaurang som verkade ha god mat. Vilket vi gjorde. Mina "goda" kartkunskaper kom fram igen, vi gick på fel gata och fick gå tillbaka jättelångt. När jag, sur och utmattad, insåg att vi kommer inte hitta den där jävla restaurangen satte vi oss på en annan uteservering. Jag åt sallad med tonfisk (mums!), Karl åt pasta. Fyllda med energi gick vi för att inhandla en vattenpipa till mig. Vi hittade en liten affär med en liten gubbe. Gubben visade sig heta Abdul och verkade tycka om att ha västerländska flickor i knäet. Hursomhelst, jag prutade till mig en jättefin vattenpipa med blått glas för cirkus 200 svenska kronor. Hans son eller medhjälpare åkte iväg på sin lilla moped och köpte tobak och kol till mig. Medan vi väntade frågade Karl om han fick ta en bild av käre Abdul. Visst visst! Men kom hit du också, sa han till mig, fast på engelska så klart. Sedan klappade han med handen på knäet och där var vi.

Jag och Abdul.  

Jag och Karl stannade på en liten vattenpipsrökning med Abdul och hans medhjälpare som var ganska tystlåten. En kille som kom in i affären kollade på oss som om vi var några knarkardrägg. Lille grabben, det var ju bare frukttobak.

Karl tog sig ett dopp i poolen på kvällen. Efter det gick vi till Uniprix igen och jag köpte ett halsband för ynka 40 svenska kronor. Karl gjorde några lyckade och icke lika lyckade köp. Några tröjor, som hörde till de mer lyckade köpen och två par strumpor som visade sig vara i barnstorlek. Oj, vad han fick höra det resten av dagarna när han var tvungen att låna mina strumpor med små hundar på. 

På kvällen gick vi ut och letade restaurang att äta middag på. Snubblade in på en restaurang som hette Mozart-nånting där det spelades pampig, tysk, klassisk musik. Vi tog ett bord och kände lite nazi-vibbar. Kyparen visade sig vara något av en gentleman (fast han var mest otäck och lite som Vessla i Ture Sventon) som hjälpte mig av med jackan och in med stolen. Jag åt den godaste tomatsoppan ever och Karl tog en grekisksallad som var något av en besvikelse.

Jag, den goda tomatsoppan och mitt nya halsband.

Day #5 Söndagen den 31 december 2006

Nyårsafton! Brakfrullle på hotellet igen.

1. Jag är snygg & hungrig 2. Något företag "pröta svenska ock norska" 3. Schysta gator i Agadir (kolla gatstenarna!)

Chillade vid poolen jättelänge och brände oss nästan. Åt pizza till lunch (haha, det är ju nästan pinsamt vad kulturella vi är). Duschade och försökte dölja min enorma utväxt med en sjal (det är ångest att ha utväxt så man ser tunnhårig ut). Nyårsmiddag ingick i hotellpriset, fastän Karl tvekade lite gick vi dit. Det visade sig att de hade dukat upp jättemånga bord i en stor sal, pyntat och bjöd på livemusik. Vi blev visade till ett bord där en sur, svettig och ful tysk satt. Han sa till oss surt att de här platserna är inte lediga, sedan satte han sig på stolarna i protest. Som tur var fick vi andra platser vid ett bord med en kille vid namn Mark som jobbar och bor i Marocko sedan tre år samt ett franskt par som inte talade ett ord engelska. Helt otroligt att det faktiskt existerar sådana människor, men franskan är väl ett hyfsat stort språk så man klarar sig väl med den antar jag. Hur som helst. Menyn bestod av åtta rätter. Åtta. Fri tillgång på vin. Karl gillade det, men gourmanden i mig kom fram: jag tyckte att det smakade riktigt dåligt. Vi blev serverade hummersoppa, anklever med plommon-nånting, kräftor som smakade och doftade toppen, apelsiner med champange-sorbet innuti, huvudrätten (?) bestående av hur mört kött som helst med potatiskroketter, bönor, champinjoner och endivesallad med valnötter & dressing (så jävla mumma!), fruktkorg med ananas, jordgubbar, plommon, äpplen, apelsiner osv osv, en slags nyårstårta som om jag inte minns helt fel är en klassiker i Frankrike vid nyår. Under hela middagen bjöds det på underhållning i form av olika danser och livemusik. Magdansösen var helt klart bäst. När det närmade sig tolvslaget delades champange och påsar med hattar, blåsgrejer, rör med flörtkulor, ballonger och  ut. Då blev alla helt galna och jag kunde inte sluta skratta. Tre gamlingar ställde sig i en liten ring och dansade runt, alla ställde sig upp och skrattade och tjoade, serveringspersonalen gick runt och kramades, jag och Karl sköt ut flörtkulor. Vi såg fyrverkerier från stranden.

Karl (banditen) iförd den fruktade partymunderingen med ormar på.  

Jag i full partymundering.  

Day #3 Fredagen den 29 december 2006

Försökte äta frukost på hotellet, tomater och apelsin var allt jag fick ner. Efter den knappa frukosten gick vi ner till stranden och tittade lite. Upptäckte att Pizzahut och Mc Donalds inavderat även Marocko. Vilken trygghet. En kille försökte desperat sälja Rayban- och Guccisolisar, men se den gubben gick inte. Jag var tvungen att sova ännu mera, så vi gick tillbaka till hotellet. Orkade inte gå ut och äta på kvällen, så Karl fick gå till Mc Donalds och köpa med lite mat. När man är i Marocko och McDonalds finns tillgängligt, why not? Inhemska mattraditioner, vad är det? Jag kunde konstatera att deras pommes smakar bättre hemma än i Afrika.

Sedan pallrade vi oss iväg till Uniprix för att köpa lite jos och andra nödvändigheter som youghurt, vilken vi intog på hotellerummet genom sugrör (vilket var ungefär som att få en kall sats i munnen… Mums) 

Day #4 Lördagen den 30 december 2006

Äntligen kunde jag använda mina apostlahästar utan att dö av utmattning. Magen klarade mat så efter frukost gick vi till Apollo för att boka resa till Marrakech. Bör tilläggas att jag icke bör bli något där kartläsning behövs, eftersom att mina kunskaper i det tydligen är undermåliga. (Ja, jag sa att vi var framme två kvarter för tidigt? Man är väl blott människa?) Vi utforskade Agadir litegrann och snubblade in i en affär med jättemycket jackor och Louis Vuitton-väskor (nej, de var inte äkta). Karl prutade till sig en schyst skinnjacka med bättre passform än sin förra. Antagligen blev vi grundlurade om priset, men vi skuttade lyckliga iväg mot hotellet för att vila. Lunchen åt vi på en restaurangen Little Italy (ja, vi västerlänningar är rädda för att prova ny mat..:-))

Utvildade och dana gick vi till stranden igen för en långpromenad. Det var inget direkt problem eftersom att stranden var flera kilometer lång och väldigt bred. När det kom poliser och red fick jag lite hemlängtan. Vad gör my little pony just nu? Jag vill också rida på en milslång sandstrand!

Supersnygga jag efter två dagars magsjuka.

På hotellrummet försöker jag undvika att få dubbelhaka på bild & Karl stirrar.

Jag och Karl blev inspirerade av muslimerna i Marocko.

På kvällen gick vi upp till den lilla stadsdelen Talborjt och letade efter en restaurang där det tydligen skulle finnas god och billig mat. Vi hittade den utan att veta om det. Jag motade bort mitt dåliga samvete från McDonaldsmaten genom att beställa Tajine med couscous och grönsaker. Mums! 

Day #1 Onsdagen den 27 december 2006

The day before tomorrow. Packade och klara tog vi, Karl och Malin, den senaste bussen till Stockholm. Den visade sig vara så full att vi inte fick sitta brevid varandra. Lite tråkigt, men det får väl gå bra. Hade laddat med ny musik på mp3n, en hel påse blodapelsiner och godis. Jag fick sitta brevid en medelålders, mycket stressad kvinna som drack vatten och åt frukt. Jag kände mig lite onyttig som satt och åt godis. Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag helt avstått från det. Någon timme senare började nämligen magontet. Jag vacklade svettig och panikslagen bak mot toaletten på bussen. Upptaget. Jipphey. Satte mig flämtandes brevid en ung 08 som undrade om jag mådde bra? vill du ligga ner på sätena, skulle det kännas bättre? Jag hann dock inte tänka så långt innan jag fick kasta mig mot närmsta soppåse och kaskadspy. Ja. Spy. Sen blev det ledigt på toaletten. Spydde där också. Tack Swebus för att ni utrustat bussarnas toaletter med fungerande vattenkranar och toapapper. Inte. Tvekade alltså länge innan jag gick ut och tillbaka till Karl för att känna spysmak i munnen resten av resan. Framme på Centralstation ringde jag förtvivlad hem och försökte få hjälp. Köpte vatten och Coca cola. Samlade mig så gott jag kunde och vi gick på Flygbussen ut till Arlanda. Spydde. Sov. Kom fram till Arlanda. Sprang till toaletten. Mötte ännu en gång den bekanta smak av magsyra. Det visade sig att jag, smaken och de offentliga toaletterna på Arlanda skulle tillbringa natten tillsammans, och lite av morgonen. Har aldrig varit så törstig men så rädd för att dricka. Hello Vinterkräksjukan. Jag gillar dig också.

Day #2 Torsdagen den 28 december 2006

Klockan sju skulle planet till Marocko gå. Jag fruktade att jag skulle behöva tillbringa de fem timmarna på en trång flygplanstoalett med sura människor väntandes i kö utanför. Min mage bestämde sig dock för att behålla allt och utsätta mig för feber istället. Tack. Planet blev naturligtvis försenat. Först var det någon jävel som inte kommit med planet, men vars bagage blivit incheckat. En bomb? Tänkte aldrig så långt. Som tur var kom personen ombord tillslut. Sen pillade någon loss ett innerfönster i planet. Betryggande. Sen lyfte vi. Framme i Agadir var det varmt. Toaletterna hade rosa toapapper och utanför ankomsthallen låg tre män på backen och bad. Väl framme på hotellet ramlade jag i säng och Karl som verkligen inte kan ha haft en trevlig början på semestern fick äta middag själv och handla.