Wow, om 31 dagar fyller jag 18 år. Det kunde jag inte tro när jag nyss blev upplyst om att jag borde stänga av datorn och gå och lägga mig. "Men du blir ju så trött imorgon annars." Jo, visst. Men av någon konstig anledning så tror jag att jag är ganska medveten själv om det vid det här laget.
Förut när jag lagade mat till mig själv fick jag lite hjälp på traven (Jag antar att jag behövde det, eller?) "Du, ta i lite mer smör i stekpannan. Kokar riset? Rör du i såsen nu då så häller jag i mjölk."
Jag tror min pappa har lite svårt att släppa att jag är minstingen i familjen. Lite svårt att släppa taget så jag får stå på egna ben.
Såklart jag tycker om att han bryr sig och försöker. Men just nu känns det overkligt att jag är myndig om en månad. Är jag verkligen så gammal? Snart får jag bestämma själv om jag vill röka giftpinnar eller inte. Jag får ju inte ens försöka göra currysås ifred än? Tur att man får gå på toa själv, i alla fall.
Och nu ska jag gå och lägga mig. Inte för att jag kommer vara trött imorgon, det lär jag vara ändå (av nån anledning känns det väldigt icke-lockande att gå till skolan 08.10 för att ha engelska?). Mörka huvudvärksmoln tornar upp sig uppe i hjärnan. Nighty!