Jag börjar misstänka att jag har ett slags skräck för nazister. Yes, that is right, skräck. Jag har drömt mardrömmar två nätter i rad nu om just nazister. Senast vaknade jag faktiskt i panik och var lite rädd för att öppna ögonen och vända mig om i sängen. Drömde att jag, syrran och mamma åkte till någon stad där det bara levde nazister. Majoriteten var inte nazister, men vågade inte tycka annat. Och där var vi liksom fast och upptäckte att den tjocka, skäggige, högludde mannen vi bodde hos (?) också var nazi. (Han hade rödbrunt, krulligt skägg, till råga på allt) Syrran sa något i stil med "Fyfan vad äckligt att du är främlingsfientlig". Och det var ju inte så jävla smart att säga i en nazistad, kanske. Sen vaknade jag som tur var (?) helt panikslagen, så jag slapp uppleva häxjakten. Natten innan det var jag och några nuvarande och föredetta klasskamrater på en fest där vi upptäckte att grabbarna minsann antagit Hitlers lära. Vi hade självklart ingen möjlighet att komma därifrån. Wops.
Jag vet inte vad Freud säger om detta, men en sak är säker: Det är inte första gången mardrömmarna handlar om fanatiska högerextremister. Och jag uppskattar det inte. Kanske är det så att de är så oresonliga och så jävla dumma i huvudet så jag inte annat än kan vara rädd?
(Kommer jag få brevbomber i brevlådan nu? Dreams come true)