Tjejsnack vecka 22 (it’s aaaaall about hemligheter boyz n girlz. Märk väl att dessa tjejsnack inte längre kommer i lika stora balar som förut. Grattis mig!)

Har du några hemligheter som ingen annan vet?
Så skulle man kunna kalla tankarna i mitt huvud som inte kommer ut ur munnen i form av ord, ja. Men det är inte mycket som inte sipprar ut (på ett eller nyckfullt sätt), å andra sidan.

Har du en hemlighet som du kan berätta här?
Ja. Jag är en trollpacka. Jo, jag lovar. 100%

Är du bra på att hålla hemligheter?
Ah oui. På gott och ont, förstås.

Är du en hemlighetsfull person?
Njäe, om det behövs eller om någon ber mig hålla käften om något är jag hyfsat hemlighetsfull.

Vem berättar du helst hemligheter för?
De som förtjänar det. På gott och ont, förstås (för deras räkning, menar jag då!).

Insåg idag att jag måste jobba röven av mig om jag ska få några betyg i de kurser som slutar till sommaren. Till sommaren, dvs om två veckor cirkusbirkus. Jag skall måla färdigt min oljemålning, färdigställa min installation, fixa allt i digitalt skapande…. öh. Nej jag orkar inte rapa upp allt. Så mycket är det. Med andra ord: Det kommer bli mycket bloggande framöver. Allt annat är roligare än det man för tillfället måste göra.

På återseende!
Mvh, Malin

aZzå shitpommes va ja fixar da! Länksidan börjar ju nästan se respektabel ut. Funderar på om jag skall ha någotslags undermenysystem som ploppar upp likt mullvadarna från marken i ett sådantdäringa spel på tivoli. Menyn ska väl fungera ungefär som i någon slags diktatur. Menyn upptill med hem, rösta, bla bla bla etc är ju då Pol Pot medan undermenyn får agera untermenchen. Pol Pot ska ju alltså ta mest plats och regera, medan untermenchen får stiga åt sidan, kliva ner från tronen, eller… stryka på foten? (Vad nu det är för uttryck. Jag har hört att det ska vara ett väl använt sådant, men jag har då aldrig hört det förut. Antingen är väl jag cp i hela huvudet, eller så har jag bara missat det totalt under mina 18 levnadsår på jorden (plus de där andra planeterna skulle passat väl in här). Alltid lär man sig något nytt. Och det ska man minsann vara glad för! Sanna mina ord! Sanna mina ord hittade jag förresten en blogg som hette förut. Det var ju lite småcheesy, men ganska smart. Om blogginnehavaren hette Sanna. Vilket jag antar. Förresten blir mina paranteser blir alltid för långa och jag tappar alltid tråden.) Vad tros om det? Menyn alltså?
Annars måste jag nog erkänna mig ganska nöjd med menyn i övrigt. Den… funkar.

Toaletterna på Koriander är ju rätt fancy upptäckte jag igår. Både synd och tur att man inte har den tapeten hemma på någon vägg.

Ops. Jag tror det är dags för en till kategori i form av behållare för sådanahär menlösa inlägg. Jag har egentligen inget att tillägga. Eller något viktigt att yttra heller för den delen. Det är bara bloggberoendet som kickade in. Ska väl gå ut och smeka mitt andra beroende en stund. Länge leve beroendet! Mot uteplatsen!

Ps. Haha, en rolig länk Ds.

gratz mämi, today is your day! (och ja, bilden är något intern.)

Tjejsnack vecka 21 (Handlar tydligen om något så tjockt som träning)

Varför tränar du?
1. Jag har en hest.
2. Hesten måste tas hand om.
3. Man mår tydligen bra av det har jag hört.

Hur ofta tränar du?
Varje dag. Min hest fordrar uppmärksamhet. Han är något av en attention hoe.

Vad brukar du träna?
Jag använder mina apostlahästar alternativt min psykel till skolan varje dag samt rider. Diverse. Alltså. Ibland powerwalkar jag eller springer snabbt. My second name is fast, brukar jag säga då. Sen svettas jag och får ont i huvudet. Då springer jag inte på ett halvår igen.

Finns det något negativt med träning?
Ja. Man blir svettig och måste duscha.

Finns det något positivt med träning?
Ja. Man blir svettig och måste duscha.

Jag skall in i det sista försöka undvika skogen framöver. Det är bara att inse: Friluftsliv, vandring genom skog och myrar, kolbullar (ja, kol.) och pinnbröd är inget för mig. Efter vandringen somnade jag så tidigt som jag inte gjort sen jag var 100 centimeter lång och hade naturlig hårfärg. Sov 12 timmar och vaknade förkyld, med huvudvärk och totalt utsvulten. Vandringen som skulle främst främja vår lust och längtan efter friluftsliv slutade i en stor avtändning och en smärre katastrof. Den skulle vara runt sisådär 5 kilometer, vilket dock i slutändan blev det dubbla. Man skulle väl kunna säga att jag hatar Kurt (infödingen i Mattila) som påstod att “slingan” (vilket var en 2 decimeter bred skogsstig invaderad av hålor, hala rötter, myror och stenar) var endast 2 kilometer.

Nu i efterhand är ju min och Fridas jakt på energi i form av kolbullar en ganska rolig anekdot. Men mitt uppe i det en onsdagseftermiddag ute i Mattilas djupa skogar var det inte alls lika lustigt. Vi försökte verkligen skaffa fram föda. Vi gjorde pinnbröd som mer liknade deg (som jäste i våra magar), kål-/kolbullar både över eld och i trangiakök (rekommenderas inte då det har en tendens att bränna… fast. Så mycket att inte ens manlig styrka (obs!) och svinto får bort svärtan i botten.) och knaperstekt bacon (observera att jag är deltidsvegetarian. SÅ hungriga var vi.).

Stugan vi bodde i var iallafall kung. Helt klart ett kap. (Om man ser till det totala utbudet där uppe, det vill säga.) Hela vistelsen var helt OK, faktiskt, om bara inte den där vandringen hade gått fel. Sa jag att vi gick vilse på vägen tillbaka, förresten? Det gjorde vi nämligen.

Mattila är början på en lista över platser jag inte vill besöka igen.
Tack och hej Mattila. Hoppas vi aldrig ses igen.

Klockan halv nio imorgon vinkar jag hejdå till Råtorp. Klockan nio imorgon vinkar jag hejdå till civilisationen och Karlstad. Klockan nio imorgon går nämligen bussen till Mattila. Det blir säkert roligt. Känns som att gå i sexan igen när man åkte på klassresa och alla var upprymda och förväntansfulla. Förutom att jag inte är speciellt upprymd och förväntansfull, då, men annars känns det som att gå i sexan igen. Och just det, man är inte hemligt kär i nån kille som man av någon anledning tror sig få kontakt med under klassresan heller. Men annars är det väl ungefär som att gå i sexan igen. Om man bortser från att jag inte alls vill åka också. Men annars… så…

Mattila är något slags plats någonstans i de djupa värmländska skogarna dit finnar (och tydligen finnländskor också för de verkade föröka sig i massor. Kan iochförsig inte svara för hur finländarnas fortplantning fungerar, men jag tror att de är ungefär likvärdiga med oss på den biten. Upplys mig någon? Öh, hursomhelst… vart var jag?) …för en jävla massa år sedan vandrade till för att bosätta sig. Och där levde dom. Ungefär som vi lever idag. Fast utan alla tekniska finesser och koola saker som traktorer som plöjer upp marken. Vi såg nämligen en film från 60-talet som var visade hur invånarna (eller ja, byborna? vildingarna?) bodde och levde därborti. Gamla och knotiga, precis som deras jordhackor, var finnarna på filmen!
Nejdå, jag är inte bitter. Man måste ju erkänna att inget kommer slå min utsikt från mammas balkong på Herrhagen (jag har sjöutsikt om man böjer sig över räcket!), eller den fina bron över älven på väg till skolan från pappa. Inte ens utsikten från Mattilas berg! Aldrig! Erkänn!

Dagens framsteg: 19 poäng och en mvg-sol på Nationella provet i matte B! Jag är så jävla underbar att jag vill krama om mig själv och ge mig själv en rejäl godispåse! Vilket både jag och Playerfrida tog fasta på och gick iväg till Ica och spenderade sisådär 40 spänn på högklassig blodsocker-berg-och-dalbana. (Egentligen var berg- & dalbanan menad att ha med upp till rövMattila, men jag tror inte den finns kvar så länge i sin urpsrungliga form. Av jord(?) är du kommen…)

Dagens bakslag: Jag hittar inte den där jävla Thåström-låten som jag är skitsugen på att höra. Jag gillar ju inte ens Thåström! Nu sitter jag här med tre av hans jävla album på datorn. Fan, fan, fan ta dig Thåström! (Åh vad lame. Fan också!)

Åh, vad jag längtar till torsdag när jag får komma hem igen!

Idag åkte min Malmösyster hem igen. Var lite nyvaken när vi sa hejdå (dvs min hjärna var mindre funktionell än vanligt), men det börjar kännas lite tråkigt nu. Alltid lika trevligt när hon är på besök. Igår var vi hemma hos min andra syster och drack lite öl och åt lite delightchips. (Vi är ju faktiskt tjejer. Vi måste ju faktiskt tänka på figuren.) Tyvärr var jag lite seg och min kropp verkade inte vilja bli sådär härligt mysfull, så det blev ingen utgång för min del. Men det lär, och bör, tas igen i sommar när jag ska åka ner till Malmö och hälsa på.

Idag var också dagen då alla mina föräldrar, äkta eller oäkta, fick veta att jag röker. Det skulle man kunna kalla dagens framsteg (inte på alla plan dock. Kroppen osv?).
Dagens bakslag är att min garderob inte är stor nog åt alla kläder. Jag behöver någonslags mer nyttig förvaring. Om man ändå hade mysiga och händige Ernst Kirchsteiger i garderoben (eller helst någon annanstans, det är ju fullt nog där ändå). Då skulle han få snickra ihop en schysst byrå eller liknande. När han ändå håller på kan han ju få bygga en egen lägenhet åt mig. Tackar ju inte nej! Jag är toooooksugen på att bo i eget nu (speciellt när det börjar bli sommar och öltarmen gör sig mer och mer påmind). Då får jag strutta runt i underkläder utan att mammas kille blir generad (och jag med för den delen), vara full&bakfull (utan att någon ska vara dryg och påpeka att man druckit för mycket), ha hur mycket ljudligt sexxx jag vill (utan att behöva ta hänsyn till omkringlevande individer. Min lägenhet ska vara ljudisolerad så inga grannar kan höra mig.), röka vattenpipa vilken tid på dygnet jag vill, slippa en äcklig, hårig hund som lämnar oundvikliga dregelfläckar på golvet som mina fötter tycks dras till, eller kanske ha min egna strippstång i vardagsrummet whenever och bjuda in whoever whatever. Vilken d-r-ö-m. Komigen då Kirchsteiger, jag vet att du vill!

Mvh, Malin

Man skulle kunna säga att det ser fördjävligt ut här än så länge och inte ljuga. Men jag gillar när min tunga är svart. Fan vad snygg min blogg är.

Jag har iallafall uppfyllt min skiv-köpar-kvot för några år framåt. Idag har jag köpt 4 skivor. Jag erkänner, det är riktigt najs att kunna mysa med omslagen i sängen och inte bara dregla över titlarna på datorskärmen. Dumt att jag inte kunde komma på det tidigare så Karlstads (kanske Värmlands?) enda rediga skivaffär slipper stänga. Jag köpte Kelis - Kaleidoscope, Karin Inde - Short Walk, Download - Furnace och Tricky - Mission accomplished. (Och härmed skall jag arkebuseras för att jag inte formaterar artist/album rätt.) Det näst näst bästa med köpet var att alla omslagen var mycket snygga (de får alltså stå i mitt annars väldigt skämmiga skivställ). Det näst bästa med köpet var att jag fick dem för 85 kronor. Det bästa var att alla skivorna var asnajz (det som kom ut ur högtalarna när man spelade upp dem, alltså). Det måste vara något magiskt i mina skiv-bläddrar-fingrar alltså. Eller med Megahertz (soon Rest in Peace). Eller med ovan upprapade artister.

Ps. Spår 14 på Kaleidoscope får mig att tänka på Toni ‘Un-break my heart’ Braxton . Har inte riktigt bestämt mig om det är bra eller inte än. Tror det sistnämnda. Tyvärr. Ds.

Ps 2. Sa jag att bloggen är under konstruktion? Bra. Ds2.