På lördag är det Svenska Akademien på allas vår favoritklubb Arena. Det blir. För fjärde gången. Eller nåt. Saknar plötsligt gatufesterna i Stockholm. Komigen Peppbrigaden och Gatans parlament, do it again! Gatstenskastarna kan gärna stanna hemma den här gången.

Hejdå.

Lyssnar på mer klassisk musik och dricker lite Baileys med mamma. Vi är så kulturella. Något så oerhört.

Behöver göras:
-Beställa webbhotell (Loopia?)
-Skriva träningsschema & uppsats ang idrott & hälsa A (Ångest)
-Plugga Samhällskunskap (missade provet i torsdags)
-Muntligt anförande (nationellt prov i Svenska B) (Ångest)
-Läsa Brott och Straff
-60-talsuppgiften i Estetisk verksamhet +Nutida konst
-Måla (Är sååå sugen)
-Bli frisk (Har fått starkare hostmedicin idag. Eller betalat för. Med svett, hälsa, pengar och slem, rättare sagt)

Helst skall listan vara avprickad innan måndag.

Hejdå.

Lyssnar på vinyl och färgar håret. Äter Noblesse och återupplever Prokofiev. Träningsvärk i ryggen av allt hostande, sår i näsan av allt snytande. Röksug men ändå inte. Typ. Hejdå.

Blev utmanad av Emma som vanligt (finns ingen annan än hon som gör så mycket utmaningar.) Hursomhelst.
Såhär går det till:
Länka till den som utmanat dig.
Berätta 7 sanningar om dig själv.
Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg.
Lämna ett meddelande till dem du utmanat.

1. Jag är inte drogliberal någon jävla stans och har inte planer på att ändra mig. Jag avskyr alla jävla drogliberala människor som inte kan lyssna på mina åsikter pga det.
2. Jag hatar när andra tror sig veta mer än mig om whatever. Jag vet alltid bäst och mest. Så är det bara.
3. Jag har telefonfobi. Jag ringer helst inte till andra, och svarar helst inte i telefon. Beställa pizza = big no no.
4. Jag gillar inte porr.
5. Jag har kommit till en gräns där jag tycker att det är pinsamt att vara jättefull. Förutom på festival.
6. Jag har under en period i mitt liv tyckt om powermetal på riktigt. Blind Guardian var ju så jävla bra. Tyckte jag då. Sen lyssnade jag på dödsmetall istället.
7. Jag saknar att ha mens.

Någon som känner sig manad att bli utmanad, go ahead. Jag är för sliten för att utmana. Kanske vill jag att Gustav ska göra utmaningen. Ja, det vill jag nog!

Trodde jag skulle dö imorse.
Jag tror att det hela började med att jag kände ett visst andningsmotstånd på kvällen vid läggdags. Och jag är inte den som vill ha al dente i lungorna, jag vill kunna suga i mig så mycket gratis luft det bara går. När jag väl vaknade på morgonen hostade jag som vanligt, det gjorde lika ont i bröstet som vanligt. Slem, saliv, snor, allt sprutade åt alla håll. Rinnande ögon, rinnande näsa, ömmande kropp. Kall men ändå jättevarm samtidigt. Ingen matlust, inget röksug.
Jag började ana att denna morgon var speciell först vid femminuterspromenaden till bussen. Svetten lackade. Det var som att jag gjorde en stand-in i Bastu-VM 2007 i Finlands djupaste skogar. Så mycket svettades jag. Stog där på bussen lutad mot en glasruta och anade att den immade igen bakom mig. Torkade pannan och fann stora droppar av renaste kvinnosvett på min hand. Inte en gång, inte två gånger, inte tre gånger utan tusen gånger. Svetten nästintill rann mellan bröst, skuldror, skinkor, ögonbryn.
Trodde jag skulle dö imorse. Men det gjorde jag inte. Jag blev bara lite kall under promenaden hem.

Fredag: Pipa, baileys, öl hos mor. Score & Arena med Karl.
Lördag: Hosta hosta, skratta åt bakfull pappa, vara hemskt oproduktiv.
Söndag: Sömnlöshet, Brott och Straff till sena natten, hosta hosta.
Måndag: Stanna hemma från skolan med obeskrivlig chestpain.

TJA.

Äta middag framför datorn. Middag beståendes av en majskolv. Mmmm, jättegott.
Sitter och känner mig sådär härligt inte uppskattad. Har varit på vippen till tårar hela dagen. Kanske sov jag för lite inatt, pratade med Hotzpotz till sena natten och hostade när jag väl la mig, så jag läste massor i Brott och Straff istället. Kanske beror mitt inte helt härliga humör på att jag rökt för lite. Var lite rädd att göra hostan värre, så jag rökte endast lite pipa igår.
Var dock på vårdcentralen idag och fick hostmedicin utskrivet. Lite tröstshopping, en cigarett och 15 ml flytade skit senare kändes det lite bättre.
Såg färdigt Fahrenheit 451 när jag kom hem från stadsbesöket. Bra film, bättre bok. Ska göra något slags parafrasaktigt av filmen till Estetisk verksamhet. Blir väl nån ful, slarvig skiss som jag låtsas ha någon tanke bakom.

Lyssnar om och om igen på Ane Brun - Humming one of your songs

I just know one small verse in the middle of it
But it makes me wanna hear it on and on and on and on

Var tänkt att den här helgen skulle bli första vita helgen på en lång tid, minns inte när det senast hände vilket man kan tycka vad man vill om. Men så drack jag lite riktig hostmedicin och så var det med den saken. Kan ju lika gärna knäppa en öl också.
Jag vill att Frida ska vara min granne och inte bo långt bort i helvete så jag kan gå över till henne nu och snacka skit om världen. Men nu bor hon visst långt bort i helvete så jag sitter fast här med min blogg och känner mig mest patetisk. Kanske jag skulle åka hem till mamma och dricka lite Baileys?

Äh. Jag är sysslolös och uttråkad, ledsen och ensam. Det är jag och mina nya korvskinn till byxor. Vi mot världen.
Sug kuk där ute. Det ska då inte jag göra ikväll.

Saknar ljumna sommarkvällar och utsikten.

Jag har startat en läsecirkel tillsammans med Frida och Sandra. Vi är de enda som får vara med, för biblioteket hade bara tre stycken av Fjodor Dostojevskijs tegelsten Brott och Straff. Läsecirkeln går ut på att under stress läsa boken. Den som hinner längst, alternativt läser ut boken först, blir bjuden av de andra två på en utekväll. I kulturens tecken. Hrm.
Vi har till vecka 47 på oss. Då skall vi säkerligen göra något med våra nya upplevelser i Herr Dostojevskijs värld, som kommer bli jobbigt, i svenskan.
Jag ser fram emot en fin fylla betald av er!

Sa jag förresten att jag satt ute med boken tillsammans med min nya vän, Herr P?
Ikväll gjorde vi dessutom framsteg. Vi höll glöden uppe i flera minuter. Not too bad.

Idag kom pipan!
Beställde i torsdags eller om det var fredags. Tycker det var snabbt levererat. Good job Brobergs!
Berika mina lungor med denna tobak skall dock inte göras riktigt ännu. Jag hostar fortfarande som en galning och jag kan tänka mig att ge bort min oskuld till pipan under bättre omständigheter. Tror jag, min hals och pipan uppskattar det. Om vi ska få njuta fler gånger tillsammans. För det ska bli en njutning. Bara lukten av tobaken var ju det. Fantastiskt! Bilder på när jag ser ut som ett mongo och min fina pipa kan du se här!
(ett jävla länkande till min bilddagbok men jag är för lat för att ta bilder värdiga att läggas upp på bloggen & flickr. Bilddagboken = trash.)

Köpte Dunhill idag igen. Eddies (förlåt Dans, jag är en billig slampa som horar runt i andra tobakskiosker, men det var oundvikligt!) hade inga Davidoff. Moget. Nåväl, fick jag det till samlingen också.

Tjipp!

Hade så svårt att somna igår. Låg och tänkte på allt jag måste göra (idrottslektion, träningsplanering, fördjupande uppsats, 60-talsbild, redovisning om Mark Jenkins, plugga fältbiologi, förbereda nationella provet i svenska, religionsuppgiften på 4-6 sidor som redan är tusen år försenad, webbseminarium idag, träna dressyr, hämta ut pipan, fixa nytt recept för minipiller, bli frisk, söka planteringjobbet, beställa nytt webbhotell, säga upp mobilabonnemanget, fixa annat betalkort..)
Jag kom på en oändlig lista. Tillslut blev jag så pigg och uppstressad att jag läste hela häftet inför nationella provet i svenska och kollade igenom alla växter i floran, samtidigt som jag hoppandes på att det gav mig nåt.
Sen skulle jag sova, trodde jag. Så fort jag började känna den minsta förnimmelse av trötthet hostade jag knut på halsen och lungorna grät i bröstkorgen. Skissblocket åkte fram och jag gjorde ett schema för varje kvarstående dag i veckan och vad jag ska och borde göra respektive dag.
Eftersom att jag fortfarande inte kunde få jobba på mitt utseende, passade jag på att göra det jag är sämst på: måla händer. Någonting har jag tydligen lärt mig av alla krokilektioner, för ganska bra blev det. När jag ändå var i farten skissade jag lite på en layout för hemsidan i projektarbetet. Men när inte ens Pamela Andersons skittrista serie kan få en att somna börjar man bli lite frustrerad.
Tillslut visade det sig att gammal, hederlig självbefläckelse var det bästa receptet mot sömnlöshet. Underbart.

Ville du inte veta? Tänkte väl det.

Är det inte fantastiskt? Idag har jag sett ut som det miffo jag kommer göra om några månader, bara något nyktare idag. Har provat ut studentmössa. Om några månader är det dags. Ångest! Kul! Heja!

Åt palt igår. Det var gott. Se mig svettas och mala potatis här. (Lovar, det innehåller sex och bröst!!!!!)

Nej fyfan vad tråkigt. Om man skulle ta hand om sin kroppsliga hygien lite och skölja ur den där gelen jag använde i håret imorse som visade sig ha en “lätt maskulin doft”. Känner mig som en man. En finnig man. Jävla minipiller. Inser dessutom att jag har mycket att göra. Skoljobb i massor och det värsta: Jag måste gå till Druvan den här veckan. Annars är det slutknullat tills jag tar tag i det. Varför kan inte den där mannen Erik gå till Druvan och prata med den brutalt ärliga gråhåriga tanten och äta piller som gör att hans kroppshormoner rubbas och finnarna tar över hans ansikte istället för mitt? Va? Kan ni jävla fittforskare där ute fixa det åt mig eller? För jag orkar fan inte hålla på och krångla så inåt helvete? Kan jag inte bara få knulla ifred utan att behöva gå till Druvan och gravvtesta mig för fjärde gången?! Fittirull! Ibland önskar man att man hade en stor jävla balle istället. En stor, lång, grov, svart jävla balle.
Hallå?

Fan, nu kommer jag få in en massa snuskhumrar hit som söker på balle på google.

Balle!

I väntan på att one.com häver min beställning tänkte jag dola med Eriks blogg. Tror det blir… minimalt. Ja. Små fyrkanter. Nåt. Så jag bloggar nog inget idag. Eller så. Kanske. Jag vet inte.

Kiss. Och bajs.

Det var tal om en decimeter snö i Karlstad, men det verkade bara bli ett skyfall av vatten istället. Skyfallet matchade in sin ankomst ganska bra med min promenad mot trafikskolan och cykelturen hem. Fyndigt gjort av dig, skyfall! Tycker om dig också! Tack! Kul! Roligt! Mera sånt! Bring it on bara!

Idag har jag varit kär i den där Erik i 6 månader. (Hoppas att han har varit detsamma lika länge.)

En beskrivning av vilket underbart fint par vi är och vilka olika kulturella aktiviteter vi allt som oftast ägnar oss åt. En bild säger ju mer än tusen ord sägs det.

Puss puss på dig Ery! Vi ses ikväll!

Cyklade hem till Erik i mörkret häromdagen. Lyssnade på Anna Ternheim, frös, blev sådär kvällsligt fundersam och var rädd.

Ända sen den natten i slutet av april när vi fulla som svin skulle ta oss hem från en fest har min rädsla eskalerat. Erik blev nerslagen och ingen av oss minns väl egentligen vad som hände. Vi blev hemskjutsade efteråt av någon kbab-snubbe som var nattvakt eller något och dagen efter var vi hos Polisen. Det hände väl ingenting med anmälan. Varje gång jag går förbi det stället där vi blev ikappkörda av killen (killarna?) på sin vespa, där Erik träffade marken, där jag skrek, där vi sprang, så känner jag ett stort obehag.
Innan jag cyklar eller går förbi där på kvällen eller dagen brukar jag kolla att det inte står någon där, isåfall skiter jag i genvägen och tar den liten längre vägen runt.
Jag tror inte att dom skulle slå ner mig. Jag är ju tjej, och det är ju någon sorts magisk gräns för många killar. Man slår inte tjejer. Det tackar jag för. Men det minskar inte rädslan. Tänk om de där killarna inte har den där gränsen. Eller tänk om de förgriper sig på mig på andra sätt istället. Och i mina ögon är det sättet värre än att bli nerslagen. Mycket värre.

Jag är ofta rädd. Rädd när jag går eller cyklar, på dagen och kvällen. Måndag, tisdag eller kanske fredag, ute med hunden, på väg till stan eller hem från någon fest. Ensam eller med flera i sällskap. Rädd för att bli bortförd, misshandlad, våldtagen, förödmjukad, hånad, förföljd, mördad. Rädd för att gå förbi personer i grupp eller ensamt vandrande män. Rädd för att inte få hjälp, för att inte kunna skrika nog högt om något händer, rädd för att inte hinna ringa rätt person och säga vad som händer.

När jag är ute med hunden på kvällen brukar rädslan gå i några steg.
Första steget är när vi just kommit ut, då går det ganska bra tills jag börjat fundera på vad som kan gå fel.
Andra steget är när vi snart är hemma men ändå för långt bort för att orka springa hela vägen hem, tänk om jag träffar på någon ute?
Tredje steget är när jag ser porten till trapphuset men inte har öppnat den än, tänk om jag tappar nyckeln och det kommer någon bakom eller om någon står vid porten och väntar?
Fjärde steget är att dörren inte ska slå igen efter de där x antal sekunderna som det brukar ta, utan att det ska ta fler och att någon följer efter mig in.
Femte steget är när jag går ur hissen och kastar en blick över axeln, tänk om det står någon på min våning?
Sjätte steget är när jag dubbelkollar att dörren har gått i lås. Tänk om den inte har det och någon rycker upp den och tränger sig in?
Jag är alltid lika lättad varje gång de sex olika stegen är över och jag är inomhus helskinnad.

Jag har kanske läst för mycket om våldtäkter. Läst för många notiser i tidningen om kvinnor som blivit våldtagna. Hört för många historier om folk som blivit nerslagna. Men det är väl själva fan att kunskap ska vara en belastning.
Jag vet att jag inte borde tänka på det. Våldtäkter i hemmet är så mycket vanligare, till exempel. Men risken finns ju där. Och tänk om jag tillhör den där lilla procenten? Tänk om jag träffar på just de där människorna utan gränser? Tänk om? Vad gör jag då?

Snart ska jag ut med hunden igen.

Skivbolag affischerar olagligt

“Satsningen på att få bort den olaga affischeringen från stadens gator är en del av projektet “Stockholm ren och vacker”, som stadens politiker sjösatte i våras. Sedan april råder nolltolerans mot klotter och olaga affischering. Projektet drivs av Stockholms stad, City i samverkan och Citypolisen, som står för strategin. “

Jag har bara en liten fråga… Vad görs åt alla viktiga brott? Våldtäkt, misshandel, rån, mord, eller bara den allmänna trygghetskänslan? Nej, låt oss ut och leta affischer! Det är ju verkligen viktigt. Hallå, Politiker och Polisen, kan vi inte börja med detta i Karlstad också? Här finns det sannerligen affischer att riva ner och klottrande slynglar att släpa i nackskinnet!

“Polisen har också utvecklat ett tipssystem tillsammans med handlare i city. Därigenom har man tagit många affischerare på bar gärning. Polisen har också numera en tipstelefon och ett sms-nummer som allmänheten kan höra av sig till när de ser olagliga affischer på stan.”

Det blir ju bara bättre och bättre. Komigen nu polisen i Karlstad! Bort med tipstelefonerna för langning, fram för tipstelefoner för olaglig affischering! Tänk vad lustigt att vi lägger så mycket energi och så mycket resurser på så underbart nödvändiga saker, som till exempel affischering. Och Göteborg sen. Göteborg är ju Sveriges skamfläck. Vadå mjukare strategi? Hallå där?! Nä, jag tycker det är skönt att dom sätter normen i Stockholm, vår underbara huvudstad. Sätt dit dom snyltande, snåla, jävla jävlarna, och där med basta!

Annars kan man ju tycka att lagliga väggar, vare sig det gäller affischering eller graffitti, skulle kunna vara på försök som lösning… Men varför göra det enkelt för sig?

trött efter helgens överraskningar, konserter, resor, drycker, godis, promenader i högklackat etc. vet inte om det var tröttheten men jag höll på att spy inatt, flera gånger, och det var ju trevligt. blev hur som helst ett väldigt lyckat firande. tror de flesta var nöjda. mamma var det i alla fall, och det är ju viktigast. nu väntar jag bara på räkningen. vill man se bilder finns det här & här.

har förresten beställt domän & webbhotell nu. bör ha det inom 24 timmar. sen börjar kampen. pierto övertalade mig om one.com. ville inte egentligen, men jag är en svag kvinna.
blanda.se skall hållas utkik efter. där kommer jag hålla till så småningom. koolt och hett kommer det bli. fett.

är förresten trött på det mesta. bloggen är inget undantag.

hejdå

Förlåt den skräckslagna tanten jag cyklade framför nedför en trottoarkant på väg hem, det var inte meningen att skrämmas.
Förlåt bilarna för att jag smet före över övergångsstället, det var inte meningen att bryta mot lagen och vara ohövlig.
Förlåt alla ni sega cyklister på Gubbholmsbron som jag cyklade (nej förlåt jag menar susade) förbi, det var inte meningen att verka märkvärdig.
Förlåt Karlstad avlopp för att jag prickade brunnen så jävla bra med min fimp, det var inte meningen att försöka sabba för er som jobbar på reningsverket eller som dricker av vattnet.
Förlåt kvinnan på cykel jag nästan kunde ha krockat med, det var inte meningen att jag skulle råka välja den sidan du ville cykla på.
Förlåt du som brukar ha din cykel i det smått underdimensionerade cykelstället, det var inte meningen att ta din plats.
Men jävlar vilken smooth cykeltur det var hem, fast jag hade högklackat. Smooth!

På tal om cyklar delade jag ut post igår. 1 timme och 40 minuter jobbade jag totalt. Tycker det var godkänt. Gick till jobbet i mina Postenshorts och fick gillande blickar av andra hårda Postisar som också körde med shorts trots kylan (jävla idioter). När jag kom till jobbet var jag en mes och bytte till långbyxor. Skyller på att jag är kvinna. (Ni vet hur det är. Vi kvinnor är helt enkelt inte riktigt lika hårda, tuffa och starka som ni män.) Fick även reda på att min favoritpostcykel har dött. Ramen har gått av. Det måste ha varit hårdkörningen i somras som tog kål på den.
Ack, vem bryr sig om alla världens cyklar?

Nope. Fortfarande inte bloggsugen. Sug kuk!

Beställde just ett pippaket. Rak pipa. Här skall rökas av!

Förresten meddelade min kära tobakshandlare att det bara är jag som köper Davidoff av honom, så han köper in det endast för min skull. Det var väldigt vänligt tycker jag.
Känns som att jag fokuserar mycket på tobak och rökning numera. Men det är bara för att det mesta annat är så tråkigt!
Pappa sade förresten en fin sak när jag läste om pipor häromkvällen (en 57 sidor lång tråd på mitt hatforum Flashback). “Näe, int ska du väl börja röka pipa (med norrländsk dialekt, det händer ganska sällan)? Det är det bara såna… invalida som gör.” Han är väl för härlig min pappa. Dagen efter sa han att jag hellre från tatuera mig i ansiktet än att hålla på med knark. Det är lugnt, fader. Jag ska bara köpa en pipa. Att röka vanlig tobak i. En vanlig, hederlig jävla gubbpipa med vanlig hederlig jävla cancerframkallande tobak till. Förresten vill jag inte ens ha en tatuering i ansiktet.