Imorgon är det fredag.
Lussebullar, dressyrpass, fotoframkallning, glögg, datordoktorn, julepynt & bye bye Wacom står på agendan.
Ser ut att bli en mysig fredag.

Puss!

tittar på ett nagellack med en gammelrosa färg med någotslags guldskimmer i. moa, vad tänkte du när du köpte det?

bubbles är fortfarande ett sjukt roligt spel. men jag minns ju tomheten när den lilla rutan var tom och inga bubblor i grälla färger fanns kvar att ta bort. så nu ska jag sova istället för att spela tills tomheten infinner sig.

alltså hjälp. är min blogg lika tråkig som de där tråkiga bloggarna?

beundransvärt. älskvärt. puss på dig.
Erik says (02:06):
pop <3<3<3

lyssnar på bonobo och funderar på att inte sova. alls. har ju varit så duktig idag. då måste man inte sova. eller hur?
jag vill göra saker istället. rita kaninstrippar till projektet. lyssna på bra musik som får en att fundera sådär nattligt. jag är liksom lite sugen på det ikväll. jag vill fortsätta med min tavla. och börja på en ny. jag vill göra klart svenskan och samhällskunskapen. skriva lite css till hemsidan.

det regnade idag & musse gick utan täcke.
mor “nämen titta, stackars musse. nu är han ju pluteblöt.”
jag “….blöt-vadå-sa-du?”
mor “pluteblöt. äh. jag vet inte. blöt i alla fall.”

pluteblöt. det måste jag komma ihåg. kanske kan det användas till julrim. eller bara för att det är allmänt roligt? noteras bör även att det sades med dialekt. lite som när hon utbrast “men kör du nu ditt äckel” ([äckÖll]).
längtar tills systrarna kommer hem.

på fredag ska jag & mamma julpynta. dricka julens första glögg. i den nya glöggpannan som är mer en glögg-in-box än en panna. äta julens första pepparkakor. baka lussebullar. om hon inte måste jobba förstås. hoppas inte det.
annars känner jag ganska stor olust inför någonting. vill bara… vara. göra färdigt allt jag ligger efter i. nu. men det blir ju aldrig så på helgen. det blir alltid allt och ingenting.

snart är det 50 årsfest. känns lite jobbigt. det kommer vara bordsplacering och hej och hå. tvångs-bekanting. det är inte min grej. det är verkligen inte min grej.
måste ändå påstå att jag gjort något slags framsteg. jag har på senaste tiden tex ridit med två okända människor. fört en så normal konversation man kan ute i en skog uppe på en häst. men jag gjorde det. och jag gjorde det bra.

gäsp. kanske jag ska sova ändå.
kvällsinläggen tenderar att skrivas med små bokstäver. varför?

Jag har skrivit färdigt bokrecensionen. Ord to the bajs. Ordbajs.
Nu kanske man skulle måla lite.

Har en önskan.
Jag vill ha Bernard Herrmans kompositioner till filmen Fahrenheit 451. Nu. Men finns det någon aktiv torrent? Nej.
Min önskan är därför: Skaff mig soundtracket, nu! Säg till när du har det färdigt. Så ska jag artigt ta emot det.

Jag har skrivit färdigt religionsarbetet! Jag är så bra! Nu har jag bara recensionen kvar för att dagens Word-kvot ska vara uppfylld. Senare ska jag nog måla lite. Det är jag sugen på.

Värd blogg jag har. Det får en att fundera.

Hejdå.

Duscha varmt. Så hård stråle att det gör ont i ryggen. Så varmt att det känns när man andas och spegelbilden aldrig kommer fram när man är färdig. Nagellacket går att skala av som torkat trälim på fingertopparna under träslöjden i mellanstadiet. Den fina rosa färgen som på Barbies alltid perfekt målade naglar försvinner ner i avloppet tillsammans med all smuts och läxångest. Hjälp jag har massor att göra-ångest. Hjälp jag är så trött jag kommer vara så trött imorgon bitti-ångest. Hjälp jag är så törstig.
Man blir törstig av att duscha varmt.
Åh jag är så törstig.
Nu ska jag dricka. Sen sova. Hosta. Vakna. Frysa. Gå till skolan. Ha tråkiga lektioner.
Det är inte speciellt många fördelar efter dryck- och sovdelen. Men jag är så trött och törstig. Så det får vara.

Godnatt.

-religion x2
-bokrecension
-projektplan
-samhällskunskap
-sextiotalsuppgiften

dör lite.
sen målar jag på ritplattan jag lånade lite.
hejdå.

Okej. Det var elakt sagt om ekologiska varor. Jag var lite bitter. Precis hemkommen från Konsum. En långvarig visit på Konsum. Det visade sig vara krångligare än jag trott att handla ekologiskt och kravmärkt. Vart fan fanns den ekologiska fetaosten? Varför var de ekologiska äpplena helt mjuka och skrynkliga likt mormors hud? Varför fanns det bara en ekologisk fil kvar när jag behövde två? Och vart har ni gömt undan det ekologiska brödet, lösviktsgodiset, schampoot, duschkrämen? Va?
Långvariga visiter på Konsum är inte min grej. Så se till att fixa de där ekologiska varorna nu, era as!

Kanske är det dags för bloggarna att droppa av, en efter en, nu? På vissa plan är det behövligt. Fyfan vad värdelösa bloggar det finns. Men Oförfalskat och lite spontant genomtänkt? Nä, då börjar vi med nedläggning på fel plan!
Nej hallå, nu tappade jag lusten totalt.
Jävla Wwwanker.

Erik says (18:54):
funderar på om jag ska köpa med nåt snask

malin says (18:54):
kanske det..

Erik says (18:54):
du handlade inget myz?

malin says (18:54):
nej, vi handlar ekologiskt

Morfin-host-medicin igen. Jag blir aldrig frisk.
Saknar den där känslan jag hade i oktober. Känslan av att kunna känna smaker, dofter, ett huvud icke fyllt av snor.
Hade precis börjat få tillbaka smaklökarna.
Hade precis börjat känna doften av världen igen.
Så plötsligt byggs en version av Berlinmuren upp i min näsa. I min mun. I mitt huvud.

Morfin-host-medicin igen.
Jag blir aldrig frisk.

Jag har köpt ett staffli idag. Jag är en sån jävla konstnär.

Jag har även min blåa 80-talströja med paljetter på axlarna i ett hutlöst mönster.

Hejdå.

Lärde mig mer om träning igår. Det var intressant men jag var omotiverad att lyssna. Svettlukt och störande andning bredvid mig spelade helt klart in. Men annars så:

-Telefonen är fortfarande konstig.
-Det är kallt.
-Åkte buss igår. Upptäcker att så länge jag får bestämma det själv och har ställt in mig på det ett tag så går det bra.
-Somnade jättetidigt igår, eller egentligen inte men för att vara en onsdag, runt ett?
-Ringde Åke på Posten idag och sa att jag kunde jobba vecka 51. Det gick bra att ringa faktiskt. Skönt att få det överstökat.
-Mitt hår börjar växa till finare längder.
-Övningskörde i mörker igår. Det var läskigt. Ovant. Hade inte kört på jättelänge, ännu längre tid sen jag körde pappas bil.
-Nu är jag snuvig.
-Stallet snart.
-Religionsuppgift x 2
-Hemskrivning i samhällskunskap istället för prov (MEN JAAAAAAA, ge mig mer att skriva hemma! Snääälla!)
-Tänker lite på Sandra som säkert känner sig lite tom nu.

Hejdå.

Sitter och försöker få ihop en recension av tegelstenen Brott och Straff skriven av allas vår homie Fjodor Dostojevskij. Till saken hör att jag är på sidan 386 av 618. Nej, jag tror inte att jag hinner och orkar läsa de återstående 232 sidorna och skriva recensionen tills imorgon.
Vi ska nämligen inte glömma att den här boken kom ut 1866. Det ska vi verkligen inte glömma. Det är alltså ingen roman i lättläst Camilla Läckberg-anda. Det finns en del något trögflytande avsnitt i boken.
Läckbergs romaner måste jag verkligen låna och läsa hursomhelst. Bara för att skratta åt hur dåliga de är. (Jag hoppas innerligt att jag tycker det, annars ska jag med nöje ta mitt liv.)

Ööööäääähhh. Recensera. Tänka och tycka, tolka och finna budskap. Raskolnikov är sjuk i huvudet och det underliggande budskapet är kampen mellan det onda och goda i oss alla? Ryssland är fattigt och tryckande hett om sommaren? Luzjin är ett as? Feber är ett ständigt återkommande inslag? Det är en läsvärd bok? Hejdå?

Nu ringde min kära doktor! Han trodde på en muskelbristning mellan revbenen pga allt hostande. Nu ska jag kurera mig med Voltaren gel 3 gånger om dagen. Hoppas på bättring!
Gud så skönt!

Min mobil har blivit sjuk. Bluescreen hipp som happ. Jättekonstigt. Det är nog ett tecken på att jag bör införskaffa en ny mobil snart.

Skickade iväg lite frågor till doktorn igår ang det onda i sidan igår. Fick mail imorse.

Vårdcentralen Herrhagen vardcentralen .Herrhagen@liv.se till mig
08:11 (7 timmar sedan)

Hej!
Vi har tagit emot ditt meddelande och vidarebefodrat det till vederbörande läkare/sköterska/sekreterare.
Vid receptbeställning får du själv bevaka att medicinen finns på apoteket, tfn: 0771-450 450.

Mvh
Anneli Norrman
Läkarsekreterare
vardcentralen

Nu ska jag bara vänta på att läkaren svarar. Kom igen. Friskförklara mig. Jag orkar inte!

Sneglade runt på min dashboard.

Blog Stats
There are currently 276 posts and 412 comments, contained within 18 categories.

Startade upp den här bloggen 24e augusti 2006. Innan dess hade jag skrivit 286 inlägg i gamla bloggen.
Hur hann jag skriva 276 (277 med detta) blogginlägg här? Va? När har jag hunnit med det? Det är ju absurt! Absurdum!

Erik säger (21:03):
haha vad bra sökord du kommer få på din blog nu!

Jag säger bara som resten av den här trista, inavlade bloggvärlden: alla träffar räknas!

Ställer mig frågande inför att låta familjen använda datorn mer. Här sitter man och letar musik och snackar skit i vanlig ordning på DC++. Och vad får man kastat i ansiktet? Jo, en nedladdning som på något magiskt vis startar av sig själv. Inte vilken nedladdning som helst, jag ställer mig frågande inför titeln, utan “Amatör knull scen - perfect1.mpg”

Jag förstår inte först. Det är inte jag som startat nedladdningen eller lagt den i kö. Okej, jag kollar bland de övriga köade filerna. Jag ställer mig frågande inför vad jag hittar där. Titlar som “(ÄKTA AMATÖR) Kerstin knullar sin pojkvän.mpg“, “Svensk Porr - Ridskolan - cd1.mpg“, “Amatör tjejer blir knullade i alla hål.mpg“, “2 mature fat girls fucking 1 man - milf hunter - 15 mother mature sex.mpg” och “My.Favorite.MILF(DVDRiP)(www.pornorip.net).avi“.

Att folk som delar dessa filmer uppenbarligen vet hur man styckar upp orden likt kött är ju en fråga man kan ställa varför det är så. En annan fråga man kan ställa sig är vem är det som har köat all denna porr? Pappan? Pappans sambo? Pappans sambos dotter?
Det ställer jag mig frågande inför.

Det är något speciellt med söndagar. Någon slags vemodighet infinner sig automatiskt och passar man sig inte noga rycks man ner i ett svart hål av elände och ångest. Jag är varken deprimerad eller självmordsbenägen, men likväl skrattar söndagsångesten mig i ansiktet varje vecka. Kanske är det år av packa, flytta, packa upp, bo in sig, bo ner sig, packa, flytta, packa upp, bo in sig, bo ner sig, packa, flytta-episoder varannan söndag som har satt sina spår. Kanske är det det faktum att veckan är slut, helgens ledighet är över och att vardagen står runt hörnet och bara väntar med alla sina måsten?
Jag undrar om jag kommer bli skrattad i ansiktet om något år. Om något år då jag varken packar eller flyttar varje söndag? Kanske väntar en obeskrivlig skaparlust och ambition runt hörnet? Eller kanske har den precist schemalagda vardagen förbytts i en än värre, fantasilös och enkelspårig sådan?
Vad är det med söndagar egentligen? Vad vill dom mig? Kan man göra något bra av dem? Känner alla såhär?

/Inte flickan i filmen som skrev brevet med de stora frågorna

Är lite besviken på världen idag.
-Det onda i sidan har vänt till det värre idag efter ett normalt ridpass. Jävlar vad roligt.
-Frida är precis så dryg jag anade att hon skulle vara om hon läste ut Brott och Straff först. Jag undrar vad Sandra säger om saken (och hur långt hon har kommit och vilka äckliga drinkar vi ska bjuda Frida på?)
-Ute är det nästan vår, vart tog förhoppningen om snö vägen? Nu måste man gå igenom frusen mark & kyla-stadiet igen innan snön kommer.
-Varför har ingen kommenterat föregående inlägg? Är alla dumma i huvudet?
-Det är skola imorgon och badhusvistelse på idrotten.
-Jag stängde dörren men ingenting hände.
-Jag är lite röksugen men jag kan fortfarande inte röka.

Å andra sidan har jag ju faktiskt
-Kört bil
-Känt lukter (något så mysigt som stallukt, att man kan sakna något så banalt.)
-Galopperat och busat med Musse

Men jag är å andra sidan fortfarande lite besviken. Faktiskt.

Har man inget att dölja spelar bevakningen ingen roll. Övervakning är för din egen säkerhets skull. 1984 är en dystopi och fiktion. Eller?

Kameraövervakning blir (som förhoppningsvis bekant) allt vanligare. Kom det här som en chock så kan jag lova att jag talar sanning. Allt fler anledningar hittas till varför man ska få sätta upp kameror på allt fler ställen. Skolor, bussar, affärer, företag, torg.
Det är för vår säkerhet, sägs det. För att minska brottsligheten, sägs det.
Vi måste nämligen övervaka, övervaka, övervaka för att lösa allt. Vi måste se till att människor inte har något fuffens för sig. Att de inte begår brott. Mördar, spränger, våldtar, rånar, kidnappar, hotar, snattar, fuskar. Att de inte begår brott. Utövar fel religion, sympatiserar med fel parti, har fel vänner, fel ursprung, fel tankar i huvudet, felaktiga drömmar. Gör folk detta är det dock ingen fara, för vi har vi fångat dem på film. Fast dessa filmer inte skulle sparas mer än en månad som det var sagt, råkade någon spara dem i några år.

Låt oss ta fast bovarna. Låt oss ta fast de som riskerar vår säkerhet! Låt oss ta fast ungarna som snattar, männen som våldtar, kvinnan som begick skattebrott, killen som slängde godispapper på torget, tjejen som köpte kommunistboken i går, männen som startade en rasistisk tidning. Låt oss ta fast alla de där judarna, eller muslimerna, de där kristna, eller de där satanisterna, de där svarta, de där vita, de där feta, de där starka, de där männen, de där ungdomsligisterna, de där kvinnorna. Ta fast bovarna!
Men ojdå, nu råkade visst filmerna komma i fel händer! Ha-ha-ha-hoppsan!
Nu råkade visst någon ta lagen i egna händer! Nu råkade visst någon hämnas! Någon råkade visst få reda på vart du bor! Ha-ha-ha-hoppsan-hejsan! Vilken tur att vi filmar, så vi kan ta fast bovarna! Ta fast dom som riskerar vår säkerhet!

Oj, nu börjar andra länder lägga sig i våra medborgares mailtrafik. Någon måste ha kommit åt vår lagrade trafik, fast bara tre personer skulle kunna komma åt den. Terrorism och bombhot var det visst.

Hoppsan hejsan, och nu blir folk blir avskedade efter noter också. Chefen har tittat på film och börjat misstänka sina anställda. De begår brott! Men inte på mitt företag, jag har minsann bevis! Du ska bort, bort, bort! Jag har bevisen, du har ingenting! Bort, bort, bort!

Det är ju för allas säkerhet. Det här med övervakning. Va? Det är ju jättebra. Och har man ingenting att dölja så vad gör det att man blir filmad, inspelad, övervakad? För du har väl inget fuffens för dig? Nej dåså! Smile, you’re on candid camera!

När vi ändå inte har någonting att dölja kan väl alla bo i glashus med fri insyn. Bära mikrofon som spelar in allt, allt, allt. Minsta suck, gäspning, stön, åsikt, toabesök, gräl. När vi ändå inte har någonting att dölja kan vi väl bära sändare, så man lätt hittar oss?

Vill du inte det? Varför inte?
Har du något att dölja? Har du kanske något fuffens för dig? Eller är det helt enkelt så att du vill ha lite personlig integritet? Lite privatliv?

Är det kanske så att den som inte har någonting att dölja, förlorar allra mest på att bli övervakad?

Skissinfall. Bara sådär.

När jag blir stor ska jag ha en scanner så jag slipper fota av allt jag gör.

Lite sakna-syster-i-Göteborg-anfall. Bara sådär. Mia har ju varit bortflyttad så länge att man vant sig att inte ha hennes stök i närheten. Moa försvann ju bara sådär nyss. Ryck, så var hon hästskötare fyra timmar bort. Vågar inte ringa. Kommer bara börja gråta i telefonen. Jag kan inte prata när jag gråter. Dör väl inte av lite tystnad, och jag har egentligen inget emot att gråta. Tycker bara inte om att göra det istället för att prata. Just nu är chansen ganska stor att tårar fyller mina ögon tills det väller över och lämnar små salta stigar på kinderna.

Bevisat äro att Frida har minst liv (men jag gillar dig ändå, det gör inget). Hon läste ut Brott och Straff igår. Tur att jag fortfarande har kvar lön sedan i somras, annars hade jag varit förbittrad nu. Istället frågar jag bara när fan ska vi ut och febra likt Raskolnikov? Onsdag? Fine by me!
(Googlade ankan som i Glada Ankan och kom hit. Ska återkomma angående dessa utomordentligt korkade påståenden, men det förtjänar ett eget inte lika virrigt inlägg.)

Mamma läste min blogg igår. Jag undrar om hon kommer fortsätta med det. Kan du skriva en liten kommentar om du läser det här, mamma?
Hon var rädd att NWT skulle stämma mig till döds för att jag publicerar deras nyheter här. Jag tror inte det. Å andra sidan kanske de inte vill ha med terroristaktiviteter att göra. Men då får de väl säga till. Gör det! Isåfall! Tack! (Och varsågod för reklamen.)

Ikväll är det fotboll. Det gillar Erik. Erik ska se matchen med en vän. Men Erik vill ses efter matchen. Det vill inte Malin. Hon vill inte sitta hela kvällen och vara andrahandsalternativet som tar vid när det första, lite roligare alternativet har tagit slut. Kanske är Malin dum i huvudet och orättvis som tänker så. Men då kan hon inte hjälpa det. Och fotboll är ju faktiskt inte så ofta. Det säger Erik. Sen säger han hejdå.

Hejdå.

Ridturerna de senaste dagarna har varit intressanta. Kan bara skritta för tillfället, det är så hårt och kallt och fruset och snart vinter i backen. Blir tid över till annat än trav, galopp, bock och bus. Jag och mamma diskuterar under skritturerna över is och frusen mark. Vi diskuterar prostitution, mansgrisar, horor, patriarkat. Jag är glad att jag växt upp med en så medveten mamma. Väldigt glad.
Nuförtiden är hon inte speciellt radikal. Hon är som de flesta femtioåringar: tillbakalutad och mer teoretisk än praktisk. Ger plats och lämnar över till en ny generation. Men det gör inget. Det ger givande diskussioner ändå. Det är skönt. Så blir det aldrig med pappa. Där är det lite mer slätt, lite mer lagom, lite mer svenskt. Förutom när pappa har fått sig några glas. Då kan man ana lite åsikter.
Mamma tar sig aldrig så många glas. Hon vill må bra varje dag, säger hon.

Någon har klottrat (ja, grafitti är det inte) på två hus i närheten av pappa. “moderat fitter” och “borgar horer”, eller om det nu var tvärtom. Särskrivet och felstavat, på de billigaste lägenhetshusen i området. Medan pappa åker förbi och låtsas som att varken jag eller han ser det, undrar mamma vem som skriver något sådant.

Dom är lite olika. Men ridturerna är intressanta nuförtiden. Hursomhelst.

Sådär. nu har jag bestämt mig för att jag hellre tar ett IG i den muntliga delen i svenskan än framför skiten. jag vägrar. det går inte. Mamma backar upp mig, och det känns jävligt skönt faktiskt.

The to-do-list:
-flytta till pappa (om sisådär en timme, snart bara 9 saker kvar på listan)
-broddhelvetet (Hälften färdigt!)

-60-talsuppgift: omslag LP. kanske bob dylan, joni mitchell eller någon annan 60-talshjälte.
-religionsuppgift x2
-muntligt anförande på fem fittminuter: nationellt prov svenska B

-projektarbetet: komma igång med cssandet & dolandet (jag beställde manufrog, sa jag det? då var det sagt nu, hursomhelst.) låna ritplatta från skolan så jag kan skapa söta onda kaninisar till meny.

-samhällskunskap plugga till provet jag missade
-brott & straff (i love you men du är så tjock)
-ringa posten ang juljobb men jag vågar inte ringa. åke kanske har glömt mig och lägger på luren. (Åke ringde mig, jag är överlycklig! Var tydligen inte helt värdelös i somras!)

-bli frisk and it’s on it’s way i tell you. men jag måste ha fått någon spricka i något revben för fyfan vad ont det gör fortfarande. Hostan har blivit värre. Hurra?

-körkortet (körskola, köra mer, teori, kuka?)
-koppartrycket

Tillkommit:
-Recension av allas vår favoritbok Brott och Straff (Nästa onsdag. Har hälften kvar att läsa. Hur ska det gå, hur ska det gå?)

Nu ska jag ta tag i punkt projektarbete. Hurra!

Sådärja. Klockan är 20:36. Nu känns det verkligen rätt att börja fundera på min muntliga presentation.
Verkligen rätt.

alltså. fan. jag måste verkligen börja plugga nu.

Okej okej. Ångest. Nu måste jag göra svenskan och samhällskunskapen. Tackade nej till jobb imorgon. Bäst för skolan att jag har prov och redovisning. Bäst för mig att jag förbereder mig idag.

Ångest.

Skulle ju inte påstå att min blogg är snygg för tillfället. Men det är ingen annans heller, så det gör inte så mycket.
Fyfan. Varför har folk så fula bloggar? Är alla verkligen lika lata som jag?

Åh. Nu snöar det verkligen jättemycket.
Fan. Om jag ska postcykla i vinter måste jag ju övervinna min halka-ramla-med-cykeln-rädsla snabbt. Hade jag varit fem hade jag lagt mig på golvet, dragit på mig overååålen, stuckit ut i snöyran och cyklat right away. Men nu är jag ju faktiskt inte fem år längre. Nej. Jag är faktiskt inte det.
Får väl ramla på väg till skolan istället.
I mina nya vinterskor som jag köpte igår.
Vinterskor… Jag är sanningsenlig med viss modifikation. Kan väl inte säga att jag direkt ljuger, men jag är väl inte riktigt ärlig heller på ett vis.
Men det snöar verkligen jättemycket ute nu.

to do list:
-flytta till pappa (om sisådär en timme, snart bara 9 saker kvar på listan)
-broddhelvetet
-60-talsuppgift: omslag LP. kanske bob dylan, joni mitchell eller någon annan 60-talshjälte.
-religionsuppgift x2
-muntligt anförande på fem fittminuter: nationellt prov svenska B
-projektarbetet: komma igång med cssandet & dolandet (jag beställde manufrog, sa jag det? då var det sagt nu, hursomhelst.) låna ritplatta från skolan så jag kan skapa söta onda kaninisar till meny.
-samhällskunskap plugga till provet jag missade
-brott & straff (i love you men du är så tjock)
-ringa posten ang juljobb men jag vågar inte ringa. åke kanske har glömt mig och lägger på luren.
-bli frisk and it’s on it’s way i tell you. men jag måste ha fått någon spricka i något revben för fyfan vad ont det gör fortfarande.
-körkortet (körskola, köra mer, teori, kuka?)
-koppartrycket

tja, det var nog det. har säkert glömt något roligt. puss.

idag när jag gick från stan blev jag nästan överfallen. eller jag trodde det. gick förbi allas vår favoritklubb nöjesfabriken och sneglar på ett mongo som sitter där på en av stenbänkarna. jag går någon meter och sneglar igen. ser till min stora fasa att hon reser sig upp. sen börjar hon skrika. med mord i rösten. hon går med stora (jättejättestora kliv verkligen) steg mot mig och jag känner hur paniken kryper sig på. folk vänder sig om. hon skriker, går, mord, död, blod. sen stannar hon och blir tyst.
jag dog inte.

Idag kan man ju förresten gratta sin pappa. Eller så gör man som jag.

Grattis älskling på fars dag.
Love you!

Det är kallt och vitt ute. Barbackatiden har börjat. Nu längtar jag efter en halvmeter snö så jag slipper frysa liv och lem av mig på hästryggen. Komigen nu. Jag vet att det vill snöa lite. Komigen.

Har skrivit en uppsats om träning och hälsa ikväll. (Måttligt kul.) I anvisningarna, skriven på idrottslärarsvenska, stog det bland annat såhär:

“Jag vill ha en rejäl uppsats om vad olika former av träning har för inverkan på dig.”

Alltså: Han vill ha en rejäl uppsats.
Rejäl kan du fan va själv!

Det enda jag vill ha är en rejäl sats.

“Pensionerad polis kritiserar Posten
JOURHAVANDE: Blankett till Vägverket revs av i posthanteringen

Pensionerade polisen Björn Nordal ville ställa av sin husvagn under vintern. Men halva blanketten till Vägverket försvann i posthanteringen, och Björn tvingas därför betala både fordonsskatt och påminnelseavgift.
– Det verkar vara ett rent sabotage, säger han.

Björn Nordal är kritisk till Postens hantering av den blankett han skickade till Vägverket. ”Jag fattar inte hur det har gått till”, säger han. Foto: Magnus Hermansson

(”…”)
– Det är större delen av försändelsen som jag har fått i retur. Det måste vara någon på Posten som har rivit av blanketten, och det är avrivet längs en linje, så det kan inte vara en olyckshändelse. Det verkar vara ett rent sabotage! Om lappen hade varit tillknycklad kanske det hade handlat om att den fastnat i någon sorteringsapparat, men pappret är ju slätt och oskadat. Jag fattar inte hur det har gått till, säger Björn Nordal.
Han tvingas nu betala fordonsskatten, i väntan på att en ny blankett skickas in. Och eftersom skatten skulle ha varit betald senast den sista oktober måste han dessutom betala 100 kronor i påminnelseavgift.
– Det har jag betalat nu, det är ju inte Vägverket som har gjort något fel. Och det är inte för pengarnas skull jag är irriterad, det är principen det handlar om. Jag har själv jobbat som polis i 40 år, och jag tycker inte att det ska gå till så här. (”…”)

Magnus Hermansson
054-19 97 77 / magnus.hermansson@nwt.se

Publicerad: 2007-11-07 06:00″

Hela artikeln här.

Nu är det bekräftat. Det har startats en revolution i mina lungor. Några små men väldigt bestämda microorganismer har försökt göra mina lungor till sina. Kanske ville dom ha en annan religion, ett annat styrelseskick eller bara lite självständighet. Självklart är dom på god väg. Men om två veckor bör dom vara på dålig väg. I alla fall om man får tro min läkare (Ja, jag har faktiskt talat med min familjeläkare idag över telefon!). Han påstår att de små liven försvinner på 6 veckor. Med mina 4 insjuknade veckor ger det 2 veckor kvar.
Jag tackade nej till antibiotikakur på 10 dagar, eftersom att jag nästan bör vara självläkt i slutet av kuren. För om mina kroppsliga poliser är lika bra som min läkare säger, så bör de ha slagit ner slynglarnas uppror snart och jag slipper biverkningar av antibiotika.
Efter att ha meddelat Herr Doktor det, gjorde jag lite hösilagepåsar åt hästarna. Vad jag inte anade var att smärtan i region höger lunga skulle tillta något så in i bomben. Så snart jag blivit varskodd det kände jag mig inte riktigt lika säker på att min kropp klarar av allt på egen hand. Men jag kan alltid maila min hightech doktor och be om recept. Kanske en panodil och en varm dusch hjälper så länge.

Imorgon är jag ledig för det är tydligen fler människor som är sjuka där ute.
Lovely.

Nu skulle man kunna säga att en viss vrede växer inom mig. Men det säger man inte. Jag säger bara, vänligt men bestämt, att Karl ska sluta vara en sån besserwisser, eller hålla sina teorier till sig själv.
Jag kommer dö av min rökning. Tills dess skyller jag min sjukdom på något annat. Låt mig få det nöjet.
Hejdå.

(Skulle även vilja fetstila ett ord åt dig. “Cilierna finns i luftvägarna i massor och fångar (ibland) upp ondsinta bakterier som är påväg ut i din kropp.”
Vill inte verka påstridig men det borde mena att även du (som naturligtvis aldrig röker) kan få dessa fina bakterier ner i din friska, aldrig med vilje skadade kropp.)

Haha. “Men vafan. Du får väl ge dig att röka då? Hur svårt är det att fatta? Nej nu blir jag upprörd!” Haha. Haha! Hahahaha! Det var då det lustigaste. Innan jag börjar min redogörelse över mitt tredje besök hos vårdcentralen skulle jag be om att Karl som tror sig kunna skylla detta på min rökning håller sin lilla käft stängd och att du kikar på den här länken, samt att man tar notis om att jag knappt rökt på tre veckor. Hursomhelst.

Idag var jag på Vårdcentralen. Jag fick inte träffa Jourkvinnan, inte hon jag pratade med i telefon och inte Glasögat som jag var hos förra gången. Jag fick träffa ännu en doktor. Den här läkaren var en kort kvinna med vitt hår och stark brytning på något språk. Vi kan kalla henne Ryskan.
Ryskan tog mig med till ett rum där hon frågade som var fel på mig. Jag berättade vad som var fel och vilka mediciner jag proppat i min kropp under de senaste tre veckorna, något förvånad över att hon inte hade koll på det innan. Ryskan visade sig inte ens ha öppnat min journal. Nu menar jag inte att det har med hennes eventuella Ryska påbrå att göra, jag menar bara att jag blir lite, lite, lite trött på min kära vårdcentral. Ännu lite tröttare blir jag när hon påpekar att jag borde träffa min familjeläkare och inte henne. Det var precis det min kära mor bad om över telefontiden igår, men Okej. Okej. Det är okej.

Efter att ha kletat blå gele på mina kinder och kikat efter i bihålorna med något slags apparat, lyssnat på mina lungor (”Andas iiin jenom nesa, uuuuut jenom munnen.” x 10) och kollat igenom min journal säger hon att jag måste göra det värsta jag vet: blodprov. Hon ger mig en lapp som ger mig highway to provtagningslabbet och väljer på sin dator vad labbråttorna ska kolla efter i mitt blod.
Det lät ungefär såhär:
-”Så tar jak deeen… *klick!!!!* åck deeeen… *klick!!!”* så tar jak deeeen… var er deeen? *klick!!!* åck deeeen… *klick!!!!* såååå!”

-”Sen dricker du panodil på dagen, jettebra för dig åck du får vätskan åckså”

Jag gick iväg mot labbet med min lilla röda lapp. Den härliga känslan infann sig ännu en gång, känslan som jag kan tänka mig påminner lite grann om dödsångest. Jag kurade in mig i mammas famn med armen utsträckt, beredd att agera nåldyna igen. Sen var det klart och jag blev skjutsad till skolan svullen i hela ansiktet och rödgråten. Ska bara vänta tills på fredag innan jag vet om det är mycoplasmabakterien som har besudlat mina lungor eller inte.

Ps. Sa jag att jag grät igår när jag skulle sova för att det gjorde så ont att andas, och att jag vaknade i natt hostandes trots maxdos av hostmorfinmedicin? Men jag är inte bitter och gnällig. He. He. Ds.

Ps 2. Jag pratar inte om något annat än min sjukdom för tillfället. Min omgivning gillar det. Ds.

Aj.
Aj.
Aj.
Okej. Jag kanske börjar bli lite gnällig. Men är du inte det efter tre-fyra veckors sjukdom så är du fan sjuk i hela huvudet. Pratade med (jour?)läkare idag på telefonen. Har fått så fruktansvärt ont i lung-regionen senaste dagarna. Hon undrade “Är det för att du har hostat så som du har ont?” Men inte fan vet jag, kärring, det ska väl du svara på? Hursomhelst, fick tid imorgon klockan tio. Hoppas på att jag slipper ta blodprov. Gråta-som-ett-barn-och-gömma-sig-i-mammas-famn-prov.
Vad blir det… tredje gången jag är där på tre veckor? Regular. På vårdcentralen. Trivs bättre med att vara det hos Dans. Har nästan inte rökt på två veckor. Gör man det i mitt tillstånd är man fan sjuk i hela huvudet.
Det gurglar och låter när jag andas. Gör ont konstant. Hostar så jag inte får luft.
Vad som sätter lite extra krydda på min tillvaro är ju skolstarten. Verkligen. Jättekul.

Hejdå.

Jag var så jävla packad igår. Och NWT publicerar scoop efter scoop:

Det kunde ha gått riktigt illa när Kenth och hans kompisar sjönk ner i myren med motorcyklarna. Foto: Anders Sjösten

Rullstolsburna fast i kärr i timmar

TORSBY: ”Vi hade aldrig klarat natten där”

Kenth Svensson och hans två rullstolsburna kompisar skulle bara kolla vart skogsvägen ledde.
Det slutade med att alla tre fastnade i ett kärr.
Det tog flera timmar för Räddningstjänsten att få upp dem.

Kenth och hans kompisar är alla rullstolsburna.
För att ändå kunna ta sig ut i skog och mark har de skaffat specialdesignade fyrhjulingar.
Nu var de för första gången ute i skogen utan sina assistenter.
– Man vill ju kunna vara för sig själv någon timma av alla timmar på dygnet, säger Kenth.
De tre kompisarna hittade snart en spännande skogsväg som de följde. Och följde!
– Vi trodde att vi skulle komma fram till en grusväg, men skogsvägen blev bara smalare och smalare.
Till slut kom killarna fram till en öppen gräsyta i skogen.
Efter en liten koll bestämde de sig för att det var säkert att åka över den.
– Och plötsligt sa det bara woof! Och så sjönk jag! berättar Kenth.
Sedan sa det woof en gång till – och en till – och så satt kompisarna fast i kärret, de också.
– Upp till midjan när det var som värst.
Och mobiltäckningen var förstås usel.
Men Kenth lyckades få signal på sin telefon för två snabba samtal.
Och så blev männen uppringda av Räddningstjänsten.
– Bara det inte kommer en björn nu! sa vi till varandra. Men sen kom vi på att vi skulle slänga en bulle till björnen så att den också skulle fastna i kärret!
Killarna höll humöret uppe under hela räddningsaktionen som tog sin tid.
– Vi larmade tio i två. Och var uppe ur kärret halvåtta.
Tre veckor har gått sedan äventyret och Kenth och hans kompisar är förstås tacksamma över Räddningstjänstens insats.
– Det var kallt i kärret - vi hade nog inte klarat natten där, säger Kenth.
Och självklart har de tackat sina hjältar ordentligt.
På onsdagen hälsade de på hos Räddninstjänsten i Torsby.
– Och bjöd på smörgåstårta!

Nicole de Bouczan
054-19 96 47 / nicole.de.bouczan@nwt.se

Alltså. Jag vet, det är ju inget kul med det här. Men ändå. Så jävla roligt.

Inget på listan har prickats av helt. Imorgon ska jag se Svenska Akademien och dricka mig härligt full. Kanske hinner jag göra allt på söndag?

Hahahaha.

La just min första rullning! Jag är så jävla bra! Betapet och jag är bästisar! Hejdå!

Formkurvan ser hyfsat bra ut.

Okej, nu börjar jag bli trött på att gå runt som en blind i denna värld av smaker och lukter. När jag gjorde kaffe nyss kunde jag inte dra in den goda doften av den krossade, torra, bruna massan i mina små snoriga näsborrar.
I förrgår när Kajsa fyllde år och vi intog föda på restaurang kunde jag inte känna nämnvärt mycket smak av de 200 kronorna som rätten kostade. Låg och sov hemma hos Erik igår och fick höra när han kom hem att jag luktade svett. Det kände ju inte jag. Om man nu ska se det som något negativt. Åt en dyr chokladpralin igår men sa bara “Mmmmm, vad goooood” på rutin. Det är kanske nu man borde passa på att dricka ren sprit. Eller äta bajs. Eller hundmat. Eller hoppa över att duscha tills jag känner min egna kroppslukt igen.

Eller inte.

Avslutar med en fin liten konversation (Jag vet att Axel älskar när man postar sina konversationer, så den här är tillägnad DIG.):

malin says (11:23):
vart ska du bo då? rud eller?

F. says (11:24):
Norrstrand eller något..

malin says (11:24):
det är ju trevligt. varför inte herrhagen?

F. says (11:25):
Du bor ju där