Nu funkar det. 95 unika besökare igår. Jag tror minsann att det är rekord för i år.
Hejdå.

Sitter på min värmedyna och skriver projektrapport. Utanför droppar regnet. Dripp dropp dripp dropp dripp dripp. Lyssnar på Nouvelle Vague. Jag tycker att Bande A Part passar ganska bra med vädret utanför. Eller snarare att stanna borta från utanför. Reklam för olika universitet och högskolor fullkomligt ramlar in. Jag ratar alla, för det är sån jag är. Svår och besynnerlig.

Idag ska ett dyrt beslut fattas. Ska jag köpa sadeln för mer än 8 lakan eller inte? Jag känner mig redan extremt fattig. Ganska fattig när jag rider barbacka också, men det är ju mer en grej angående min enorma stolthet.

(Hade 130 besökare igår, hur många som var unika vet jag inte… Google analytics bråkar lite med mig. Men det här gör mig lite nervös. Jag får nog sluta lägga upp porrbilder om det står för besöksökningen.)

När jag är lite sådär smådeppig brukar jag tänka på en kille som har ett ganska jobbigt problem. Vi kan kalla den här killen för “Hanold” (jo, komigen, nu gör vi det bara). Hanold har ett problem. Han känner nämligen en kille men den här killen vill inte riktigt veta av Hanold på samma sätt. Hanold brukar sjunga Kate Nash låt Pumpkin Soup när han tänker på den här killen. Har du inte hört den så går refrängen såhär:

I just want your kiss boy, kiss boy, kiss boy
I just want your kiss
I just want your kiss boy, kiss boy, kiss boy
I just want your kiss

För Hanold är det precis såhär det känns inför den här killen han tänker på. Men den här killen fattar inte det. När jag tänker på det så blir jag lite gladare, jag kommer liksom på att jag har det ganska bra ändå.

Hoppas att du inte tar illa upp, Hanold.

Min syster är besatt. Av McDonalds. Hon får aldrig nog av hambuurjarä som hon säger. Hamburgare heter det ju, men hon säger hambuurjarä. Ibland säger vi (min samefamilj och jag) till henne att hon måste sluta, att hon inte får äta så många “hambuurjarä” på en och samma dag, det är inte nyttigt för dig Moa, men hon ger sig inte. Hon ger sig verkligen inte. Jag vill inte äta er jävla samemat, säger hon. Renskav är skit! skriker hon.
En annan grej som hon gillar är att köra jättesnabbt i sin raggarbil. Om man sitter bredvid måste man ha hörselskydd för hon skriker så på sina medtrafikanter. “Men kööööördååå!” är en favorit. En annan välanvänd replik är “Gasa då! Du borde fan inte få ha körkort om du inte kan gasa!” Om hon inte skriker så lyssnar hon på musik jättehögt i sin in-car-stereo, som hon säger.

Min andra syster gör spyljud i barer, men det berättar jag om en annan gång.
Hejdå!

Är trött. På allt. Just nu. På alla. Typ. Lämna mig i fred.
Ryggjäveln slutar inte göra ont, hunden måste promeneras, skulder ska betalas tillbaka, skolarbeten måste göras, cigg måste köpas, mat måste lagas, pengar ska spenderas.
S-t-r-e-s-s men jag kan inte samla tankarna nog.
Skippar nog skolan imorgon. Slipper man träffa folk. Det vore skönt.

Huvudet gör ont. Och hjärtat.
Massor.

varför är det så svårt?
har aldrig hatat söndagar mer än idag

gråter lika mycket som då
vad man än gör
det spelar ingen roll
det är lika bra att sluta
med allt

Idag blev jag och Musse jagade av en arg hund. Det är ganska spännande att bli jagad av en argsint hund på en rädd, skenande häst när man inte har någon sadel. Det är ganska många tankar som hinner fara genom huvudet. Typ kommer jag dö, bryta ryggen, nacken kanske, tänk om jag lyckas hålla mig kvar, nej nu måste vi nog stanna för jag börjar glida, nej bocka inte hästjävel, jävla hundjävel, hoppsan där är Musses bog, hjälp jag kan inte andas. Att landa på rygg framför en häst är ett ganska fint läge, om man säger så. Det ger nya perspektiv. Det är vad man kan kalla en nära-döden-upplevelse.
Men, jag dog inte så nu ska jag och min mörbultade kropp (och min nya huvudvärk, är det hjärnskakning?) gå och köpa cigg. Alla sätt är bra utom de dåliga.

Ps. Nu får det onda gå över snart. Jag har inte tid med att ha ont. Jag måste skriva min rapport. Ärligt! Ds.

Jag stavar ungefär lika bra som i natt, när jag var aspackad och skulle skriva på msn (men självklart korrekturläser jag ju innan jag skickar iväg mina fina, otroligt intressant bloggposter). Nu undrar jag varför besökantalet går nedåt? Är det bristen på porr? I’ll give you porn!

Vissa personer kanske tycker att jag är störd som tar såna här bilder, och dessutom lägger upp dem på min blogg. Jaha?

Skickar en tanke till min syster som ska träffa nån från nätet imorgon. Jag sa att han kanske inte kommer fram till henne, utan gömmer sig i en närbelägen buske och filmar henne istället. Fnissflåsar samtidigt. Sen lägger han upp filmen på youtube, eller kanske skickar den till henne när hon undrar vart han tog vägen. Jag tror hon tyckte att jag var dum i huvudet, men det kan ju hända! Eller hur?!

Har haft svinont i huvudet hela dagen. Här vaknar man halv elva med världens tryck över skallen. sover till tre, men slutar det? Nej nej nej, inte alls. går upp trycker müsli och hinkar kaffe. går det över? Nä nä nä, det eskalerar tills jag ligger och vrider mig i soffan kvidandes. Trodde jag skulle dö.
Sen kom mamma hem och löste allt. Hon gav mig en, och jag citerar direkt från kartan, “Panodil”. Nu får hon nog hitta på något igen dock, för nu känns det som att jag börjar stoppa ner huvudet i paltkvarnen igen! Komigen då, trollpacka! Bring it on!

Förresten, jag var jättefet när jag var liten. Det kan man inte tro!

Ps! fick en fin present igår! en minipava vin! suck my cock liksom! tack laxen och tack emelie! kan mycket väl vara mina favoritkompisar! (no offense frida men ärligt…) ds!!!!

Haha. Haha!
Det är det enda jag säger. Gärna åt mig själv. Länge och väl.
Hejdå.

Ikväll är det inflyttningsfest. Jag tänkte ha mina röda skor. Jag kommer dö! Jippi!
Ska bränna en jättebra skiva så festen får en trevlig ton.
Vi ses ikväll alla värda!

Alltså. jag gjorde ett försök förut till att slippa arbeta med projektet. jag diskade, vaxade mig, jag rakade mina armhålor, rakade benen, duschade flitigt.
Nu sitter jag här. Med slarvigt rakade ben och en rapport som inte är i närheten av klar.
Imorgon är det inflyttningsfest. På lördag är jag förhoppningsvis inte bakfull. På söndag är det Formel 1. Den 3e april är det Johnossi. Den 4e april är det inlämningsdax.
Och här sitter jag med slarvigt rakade ben och världens tv-kväll.
Fan.

just trying to get it out of my system

Håret luktar piprök och jag känner det hela tiden för jag sittdansar och ibland ståendes till jättebra musik.
Leker, dansar, lyssnar.

pay attention don’t be thick

Hej!

Det är jag och 50 cent. In da club. Mina läppar är gigantiska. Vad har du att säga om det?
Wrap your niggalipz round me lolipop! Så är det.

Hejdå.

Sitter och försöker finna en väg genom projektarbetsrapportsdjungeln (långt ord). Skulle bara kolla min mail, kanske finner jag där ett kärleksbrev eller något annat uppmuntrande i dessa bistra tider? Vad möts jag av? Jo, “We love shoes!”. Well, I love shoes too. Wanna marry me, Josefssons?

Frida, Kiki, Karl, kommer ni ikväll eller?
Puss.

Ps. Jag har upptäckt att överstrykningspennor gör all torr läsning mycket roligare. Jag funderar på att färga hela min rapport. Det borde gå att orda på den här så kallade bloggen också, när jag tänker efter… Ds.

Scott McKenzie - San Francisco

If you’re going to San Francisco
Be sure to wear some flowers in your hair

Åt en god lunch med Frida på stan. Sen gick vi hem och knullade.
Nä, det gjorde vi inte. Men vi hade kunnat gjort!
Snart kommer Karl. Hoppas jag. Hoppas även på
ett: Film
två: Godis (Jag vet Frida att jag sa att jag spydde bara av att tänka på mer godis efter en helt sjuk helg, men det gick över. Suget är tillbaka! Puh.)

Hejdå. (Ska dammsuga, sortera tvätt och promenera hund.)

det dök upp en till: köpa flickr pro account

Vaknade klockan sju på min födelsedag. Gick en promenad i kallt morgonljus. Det var fint och tyst.

Ska bädda sängen ikväll. Ta bort det andra täcket. Ett täcke i sängen. Enpersonssäng. Det kanske bidrar till bättre sömn? Kanske? Jag är hungrig. Müsli. Och TV. Bäddar sen. Senare. Liksom.
Jag borde tydligen börja träna. Får ont i armen jättesnabbt. Musarm kallas det visst. Fingrarna har börjat bli vita. Lite som likfingrar. Noll blodgenomströmning. Inte konstigt att blodprovet i högerarmen misslyckades. Får panik bara jag tänker på det. Blodprovet alltså. Och träningen. Hur ska jag hinna träna? Och när kommer provsvaren?

Var ute och gick i över en timme förut. Det var kallt och blåsigt, men fötterna landade i alla fall på bar asfalt. Nu är det vitt, vitt, vitt av snö. Det är faktiskt ganska mysigt att sätta sina fotspår på nysnöade trottoarer på Herrhagen samtidigt som polisbilar åker förbi. Samtidigt som fyrfotabesten lufsar i ovanligt högt tempo bredvid. Samtidigt som gatlampornas sken dämpas av det vita täcket till ett mjukt, gult ljus. Samtidigt som nästan ingen annan är ute och vandrar.

Dagens favoritlåt äro Fink - Little blue mailbox

Jag blir lite rädd för mig själv när jag är sådär ärlig och präntar ut mina drömmar här. Men det känns spännande fel. Man kanske kan få ett avslut eller en början. På något. Nej, misstolka mig inte. Jag förstår att det inte är så. Men man kanske mår bättre om man pratar med folk. Om saker. Som ligger och gror. Eller etsar sig fast. Fast jag skippar det där att prata med folk, jag tar det här istället. Vet inte vad jag ville säga riktigt annat än att jag antagligen sätter ett lösenord på bloggposten innan denna imorgon. Kanske om en timme. Kanske nu.
Men nu är fingrarna ännu vitare, så nu måste jag verkligen röra på mig.

Någon bild imorgon. På ett vintersommarlandskap. Det är ganska konstigt att gå på en stenfrusen sandstrand. I sol. Vindstilla. Och, förutom vågskvalpet, total tystnad.

Man kan faktiskt inte hjälpa vad man drömmer. Eller?

Ps. Jag ska aldrig mer äta godis. Ds.

Bara för att fortsätta på mösstemat. Här i en lite naknare version. Love love.

Hej då på några dagar.

Jag börjar misstänka att Karl är ute efter min mamma.
Igår när han kom hit så sa jag att “Mamma kommer hem runt sju”.
“Åååhfan” svarade Karl lite bittert, och sneglade mot ytterdörren han nästan nyss kommit in genom. Sugen på att gå ut igen, liksom, det var ju trots allt någon timme kvar tills klockan skulle slå sju. Visserligen stannade han, men han försökte väl bara verka trevlig förstås.
Imorse kom han hit i förhoppning om att jag inte skulle vara här, men ack! Jag hade tagit “ledigt” och satt vid köksbordet vid hans ankomst.
“Meeeen… Är inte du i skolan?” frågade han bittert och gav mig menande blickar. Sen gjorde han te (?!) till henne.

Men det slutar inte där inte! I helgen när han kom hit så frågade han genast “Vart är mordin?!” och fick svaret att hon jobbar. Då var han snabb med att fråga när hon skulle komma hem.

Så, Karl, vad har du för förklaring? Är du kär i min mamma eller? För hon har redan en kille. Du har träffat honom. Det är hans jobb du försöker sno. Vad har du för förklaring säger jag?

Ps. Karl är mitt ex, vilket såklart bidrar till min upprörda sinnesstämning. Ds.

Jag har egentligen en del att säga idag, men ingen ork till att få fram det.
Jag orkar inte. Kan bero på att jag sov tre-fyra timmar i natt. De där koffeinpillrena visade sig vara väl investerade pengar. De är bra till frukost.

Idag: Skola, häst, besök av bygen Karl. Förstörde även en pantmaskin på Konsum.

Imorgon: Specialidrott + plugg (oh happy day not)
Torsdag: Prov, packa, projektarbetsångest
Fredag: Åka bort
Lördag: Vara borta
Söndag: Åka hem, fylla 19 år, födelsedagsmiddag

Ja, just det. Jag lyssnar på Fink idag också. Enligt Last.fm är hans musik tydligen mest likt Bonobo’s, men jag tycker snarare att det liknar Jack Johnson ganska mycket. Kanske för att albumet jag lyssnar på just nu är akustiskt och att det är en len mansröst som letar sig in i mina öron.
Ni fjollor där ute som gillar Jack Johnson kan ju kolla in Fink. Så får vi se vem som har fel. Jag har det ju inte, det vet vi ju redan, men lite statistik är ju alltid tillförlitligt. Eller inte, men det är ju alltid trevligt med andra människors åsikter. Eller inte, men ni kan ju kolla in Fink i alla fall. Jag skiter väl i om du tycker det är likt. Fint är det, hur som helst.

Det här är lite sådär sitta-och-slappa-i-en-skön-fåtölj-musik, eller kanske perfekt under ett cafébesök. Låten Kamlyn är en fin låt med en fin text, men den blir allt för cheesy att lägga ut här. Fink är ju chillout och sådär härligt laid back. Det känns inte lika rätt att spotta ut texten här för allmän läsning som man hade kunnat göra med tex Nelly Furtado’s All good things (come to an end). Du får helt enkelt lyssna själv.

Han har en snygg hemsida också.

Idag svarade jag bara “okej” på frågan om hur det är. Det var otroligt skönt. Bara det får mig att må lite bättre.
Just nu väntar jag med spänning på provsvar. Kommer jag vara dödsdömd, eller kan jag gå vidare?

Vad ska jag göra idag?

1. Projektarbete (är jag inte alls sugen på)?
2. Tvinga Karl till Godismix (men jag är ju så jävla fattig)?
3. Svenska (har ju inte den utlästa boken hemma tyvärr)?
4. Idrottsutvärdering (känner mig inte så jättesugen)?
5. Duscha (blir ju ändå svettig imorgon)?
6. Toppa håret (då blir det ju kort…)?
7. Kolla på tv?
8. Skriva CV (Jag har ju redan jobb till sommaren?)?
9. Sätta upp Ane Brun-affischen (Men jag har ingen ram)?
10. Dricka kaffe tills jag spyr?

Verkar som att jag ska dricka kaffe tills jag spyr samtidigt som jag kollar på tv.
Hejdå!

Ps. Mia? Moa? Ska vi åka till stugan i helgen? Hallå? Hallå? Ds.

Jag uppskattar inte att vakna upp mitt i ett vinterland. Okej, det var dimma och jävligt rått igår. Det är okej. Det här: Att vakna upp i en jävla igloo, är inte okej.

Blink, blink, blink. Darrar i hela kroppen. Ungefär som när man inte har ätit på hela dagen. Eller som när man varit utomhus i 40 minusgrader i en jacka från H&M. Eller som när man har druckit fem koppar kaffe på raken. Eller som när man snusat i flera timmar utan vanan inne. Som under världens jobbigaste bakfylla. Eller under allt det där samtidigt. Fast värre. Mycket värre.

Ps. Kajsa tvingade mig kan man säga. Sloganizer.

«You can’t beat alcohol.»
«It’s my alcohol!»
«I trust alcohol.»
«High life with alcohol.»
«alcohol. Impossible is nothing.»
«Call a friend, call alcohol.»
«All you need is alcohol.»

Hahahaha it never stops! Ds.

Jag är disträ personifierad idag. Formel 1 nu. Hejdå.

En extra stark cider och fem stycken Sofiero 5,2or. Jag tycker att det var rätt bra jobbat av mig.
Idag är jag inte sugen på varken cigg eller öl. Kanske skulle återställa med en vinare? Eller ska jag gå en rask promenad?
Kanske skulle ta en promenad ner till affären och köpa godis?
Önskar att det regnade ute, det vore mysigt.
Imorgon börjar Formel 1-säsongen!
Mina tankar är osammanhängande och jag är sugen på att duscha.
Kom just på att jag är lite rädd för blodprovet. Tänk om det visar någonting som jag inte vill att det ska visa.
Jag lyssnar på Johnossi. 3e April på Koriander.

Fan vad värt blogginlägg.

Promenad nu. Hejdå.

(kom hem…)

Jag gästbloggar lite åt Malin när hon är ute och röker, har hört att det är inne.
Hon är i alla fall ganska glad och lite full men det är en fin brud ändå det ska ni veta!
Det är en fin kväll med gamla minnen och lite öl. Men tyvärr blev det inget Amanda idag, får bli nästa gång när hon bjuder in lite i tid.

Puss på dig Malin för att du bjuder på gratis inloggning på din blogg och för att du är den finaste av vänner!

// Frida

Nu gör jag mig redo för att s-u-p-a!

att göra:
Städa check!
Dammsuga check!
Duscha
Sminka
Trycka nachos

Eftersom att mina skriverier om hästar av någon jävla anledning har minskat antalet unika besökare per dag går jag in på en hårdare linje idag.
Idag steg jag upp femtio minuter innan jag skulle göra det värsta jag vet här i livet. Det är inte att bajsa med människor hemma, lyssna på folk som äter korv eller att spy. Jag snackar om blodprov. Innan jag fick en nål i armen pratade jag med min favoritdoktor som nästan skrattade åt min fråga om det finns en risk att jag har proteinbrist (hellyeah!).
Väl i labbrummet lägger jag fram högerhanna, och får den förskräckliga snodden runt armen. Gömmer mig i mammas famn likt ett litet barn som precis slutat med nappen.

“Du har varit här förut va? Tycker mig känna igen det här.”
Medan hon sticker försöker jag tänka på positiva grejer… Öl, sommar, öl, öl, öl, sommar, undra vad Erik gör nu, lugnande, nej nej öl, öl, sommar, Musse, Moa, Göteborg, sommar, Mia, Marocko, magsjuka, offentliga toaletter, nål i armen, fyfan jag har en nål i armen!
“Nä, det här går inte. Jag får inget blod. Vi kan testa i fingret istället.”
Positiva tankegångar.
“Nä, det här går inte. Jag får inget blod. Vi får testa i andra armen.”
Där någonstans dog jag. Sen var det tydligen färdigt.

“Nu förtjänar du en belöning.”
Då gick jag och mamma till Dans.

Passade på att ta av mig lite kläder inför fotot. Hoppas ni gillar det.

Jag fick just en ny vän på MySpace (ja, ett evigt tjat men detta är ju hilarious. Lika kul varje gång!). Jag hann inte riktigt reagera, men bang! så var vi vänner. Vill du också vara min vän jag vill vara din så kan vi träffas varje dag leka träffas laga mat jag gillar dig triphop elektroniskt okej tack!

“hey sup i am marilyn i am from libya i have 19 years old i love music rock punk rock i love sweden maybe i well go to sweden so you are very cool girl maybe we can be friends ok

thnx “

Jag vet inte, det var kanske en lite för bra kväll. Nu kryper det över mig igen.
Det, det, det där. Vad det nu är.

Bort, bort, bort.
Greppar fredagstankarna.

Jag hinner inte skriva om hestpolitik idag. Jag har det väldigt, väldigt, väldigt körigt just nu. Om bara en och en halv timme börjar kvällen i mitt liv.

Klockan 20.00 börjar nämligen Antikrundan som ju alla vet är världens bästa program, alla kategorier. Men, det tar inte slut där. Samtidigt, i grannkanalen tvåan, börjar en ny serie. Korrespondenterna. Jag såg reklamen. Det verkade så jävla bra. Jag bara måste se det.

Korrespondenterna

Utrikesmagasin. Säsong 1. Avsnitt 1 av 8. Krigets ansikte. Folke Rydén berättar om det okända livet för vanliga människor bakom murarna i Bagdad. Lena Pettersson följer krigsskadade barn som opereras på en rekonstruktionsklinik i Amman. P A Engler möter krigsveteranerna i USA och värvarna som söker nya frivilliga till kriget. Medverkande: Folke Rydén, Lena Pettersson, P A Engler. Även 16/03 i SVT2 och 17/03 i SVT2.

Men, även om jag kan se en halvtimme av båda dessa program så går ett toppenprogram på femman mellan just 20.00 och 21.00. Kustbevakarna & SSRS. Så bra är det. Åh, jag älskade när en av dem blev kallad “Brattig”.
Jag vet inte vad jag ska välja? Alla är ju så himla bra. Det är som att bara få välja en godis ur en skål med alla dina favoritgodisar.

Hursomhelst, nog med de dåliga liknelserna. Efter det, klockan 21.00 börjar Vad blir det för mat? i tv4+. Det är ett måste att se, han är verkligen kungen. Vem är han undrar du kanske? Kolla, så får du se. Han är sexig också. Femtiofem minuter senare kommer dock Konungarnas Konung. Gordon Ramsey. Han har Pondus! Med stort P!

Gordon’s Kitchen Nightmares

Brittisk realityserie från 2007. Avsnitt 7 av 10. Gordon Ramsey får i uppdrag att hjälpa Buddy en före detta polis som tillsammans med sina två söner driver en Irländsk pub i Hamptons. Den ena sonen Brian arbetar som kock, men tycks helt ha tappat inspirationen. Och den andre sonen Jason är ansvarig för baren, men tar sig kanske en “pint” för mycket mellan varven. Ramsey upptäcker dessutom snart att maten är smaklös och att sönerna inte är benägna att ta åt sig av den kritik han kommer med - trots att restaurangen står på ruinens brant. Medverkande: Gordon Ramsey.

Fatta att jag är så stressad just nu! Jag måste hinna laga mat och duscha innan jag ska bänka mig!
OMG OMG OMG CRAVINGS!!!!!

Hejdå.

Nu har jag fått höra två dagar i rad att jag är störd. Dessa anklagelser kommer inifrån. Från den allra närmsta cirkeln. Mina två systrar påstår att jag är störd. Om de påstår detta oberoende av varandra vet jag inte, men jag kan bara spekulera. Jag spekulerar att de har pratat ihop sig och försöker utesluta mig från den här “familjen”. Varför de vill göra det vet jag inte riktigt. Jag kan bara spekulera. Jag skulle kunna tippa på att de vill utesluta mig eftersom att jag är föräldrarnas favorit och också den snyggaste, charmigaste och rikaste av oss tre. Dessutom är det väl ingen hemlighet att det är jag av oss tre som har de bästa framtidsutsikterna.
Men då spekulerar jag bara, som sagt.

Fick just världens erbjudande på MySpace. Känner att jag inte har råd, varken på det ekonomiska eller det personliga planet, att tacka nej.

“Ouh!

You’re erotic!
Do you dare for us
to pose naked?

Ellen”

Året är 2006. En hyfsat varm oktobereftermiddag. Jag och Karl, en liten kille som inte har så stor erfarenhet av hästar, ska besöka min häst. Min häst, en söt liten brun ponny, går fortfarande på sommarbete tillsammans med några andra snälla hästar. Karl, den lilla killen utan erfarenhet, har tagit med sig godis att bjuda hästarna på. Morötter. Många morötter. Så många att han knappt kan bära dem i sin lilla famn. Karl, morotskillen alltså, smyger efter mig ut i beteshagen. Han smyger därför att han inte har så stor erfarenhet av hästar. Jag, som ändå har ganska stor erfarenhet, går först och lugnar Karl. “Det är ingen fara, det är snälla hästar, du behöver inte vara rädd.”

Det är en stor hage, men tillslut är jag och Karl framme vid min häst som står och solar sig tillsammans med sina två hästkompisar. Jag säger till Karl att han kan ge hästarna godiset han har tagit med. Jag vänder mig om för att prata lite med min häst, den söta bruna ponnyn. En millisekund senare hör jag ett högt skrik bakom mig. Ett skrik på hjälp. Jag vänder mig om och mellan de två hästarna står Karl och tar sig för magen. När han drar upp tröjan förstår jag vad som hänt. En av hästkompisarna har bitit Karl, den lille killen, i magen. Hårt. Huden är bortskrapad som på ett knä när man ramlar med cykeln på asfalt. Det blöder lite. Jag ser att Karl kämpar mot tårarna.
Hästjävel, säger han. Jävla hästjävel.

Sen måste vi gå. Godiset var uppätet, och Karls icke ännu spirande positiva känslor för hästar också.

Tillägnad min syster som har helt galna cravings för hästar:

Fodra, vattna och rykta mig väl
Giv mig ett luftigt, snyggt stall
Var vänlig mot mig, ryck ej hårt i tömmen.
Löna icke min möda med piskrapp
Giv mig icke för tungt lass
Åk icke på det tillräckligt tunga lasset
Sko mig väl. Smek mig någon gång.
Skydda mig om sommaren för solhettan,
Om vintern för kölden
Lägg icke det iskalla betslet i min mun
Men lägg täcket på min rygg,
Då jag ställes svettig i kylan.

Jag bär dig.
Jag drar dig.
Jag lever endast för dig

Du vet att jag icke kan tala om min nöd, min smärta.
Men Gud skall löna dig,
Om du är skonsam och barmhärtig mot mig.
Han giver akt på mina suckar.

Till sist då mina krafter äro slut
Gör mig den tjänsten att taga mitt liv
På det minst plågsamma sätt.

Låt oss avsluta detta med några ord som Musse tillkänna gav för mig idag när vi pysslade i stallet. (Visste inte att han var en sån jäkel på engelska, men man lär sig något nytt varje dag!) Håll till godo!

“Don’t walk in front of me
-I may not follow
Don’t walk behind me
-I may not lead
Just walk beside me
And be my friend.”

och jag slänger in ett Ps. Är Extreme User på Vippi nu.
Love it!

vill bara göra lite reklam för nya bilder på den andra bloggen också.
Godnatt!

Jo, jag utlovade ju balprat i varje inlägg. Det har jag ju helt bortsett ifrån, vilket gör ont i hjärtat. Hursomhelst, här kommer det. Mönstret till min balklänning.

Klicka för större, kay?
Bilden kommer från VoguePatterns.com

Sugen eller? Kolla in sidan här

Idag ska jag köpa godis och lyssna igenom Ane Bruns nya, Changing of the Seasons. Efter 1:30 på första låten, The Treehouse Song, är mitt första intryck: Dolly Parton men med några storlekar mindre bh-kupa.
Kan bli trevligt detta.

Kommer nån ihåg? Jag blir andfådd bara av att kolla på videon.