Varför är det så fult att vara lite fejk? Varför är det så himla fult att vara lite oäkta?
Innan det var läge att grilla sin kropp i solen började jag smörja in mina ben med brun utan sol. Ett ganska bra knep för att inte vara bländande vit när man väl börjar visa upp sin hud för andra, tyckte jag. Jag är av den åsikten att jag finner brun hud fräschare än blek hud dessutom. Jag trivdes alltså alldeles förträffligt med mina gulbruna ben. Nu har ju säsongen kommit för solbad och oj då kommer dom. Kommentarerna. “Vad brun du är… Fast du har ju bara fuskat.” Fast du har ju bara fuskat. Vadådå? Brun hud som brun hud, eller?
Varför skulle det vara sämre att vara brun krämvägen, än ligga och lapa i sig UVA-, och UVB-strålar tills man får hudcancer? Brun utan sol är ju fusk, du ser ju inte ut sådär egentligen, eller vad?
Eller ta grejen med smink. Jag ser då i alla fall väldigt mycket bättre ut med det. Om en tjej (eller varför inte kille, woho PK-poäng!) är snygg och sminkad så är personen aldrig lika snygg som en som är lika snygg, fast utan smink. (Blev det rörigt?) För smink är ju fusk. Du ser ju inte ut sådär egentligen.
Eller silikonbröst. I ett sexistiskt perspektiv är det ju ett tveksamt fall, men å andra sidan. Varför är dom stora “fuskbrösten” mindre OK än naturligt stora bröst?
Kroppshyddor då. “Vilken snygg kropp hon har… Fast hon tränar ju.” Är det nån som säger så?
Ps. jag känner mig redo för att skaffa en ny blogg. ds.