Ytterst skojig kväll igår.

Är så jävla cool, jobbar på acceptansen: Två cider, fyra öl, glögg.
Drack två öl under konserten. Johnossi var nog bra, minns inte så mycket. Tror att jag dansade?
Minns däremot att jag träffade brudar från min gamla klass. Vi ramlade handlöst två gånger. En vakt ville slänga ut oss.

Döpte den här bilden till grynet. För att den är ganska grynig. Det är Helen och jag på bilden. Man kanske skulle ha valt bort den grynigaste bilden tänker nog många. Ja, om jag inte sett ut som ett mongo på alla andra bra bilder så. Kolla min paljettröja som jag köpte för 50 spänn igår. Fornarina.

Jag åt en hamburgare igår. Jag har inte ätit en hamburgare på typ tio år. Det var gott, men jag blir äcklad nu i efterhand. Inte att det var typ nermalda muskler, who carez, men att jag liksom glufsade i mig den… Sättet jag gjorde det på. Under all kritik. Som ett hungrigt utsvultet djur typ… Eller ba GLUFFS GLUFFS TRYCKA IN HELA I MUNNEN typ… Ser framför mig att dom i kön bara helt äcklade och avskräckta tittade åt andra hållet helt gröna i ansiktet typ åhhh kolla bruden
Hamburgerbruden kallar dom mig nu i efterhand “Vem?” “Men, hon med hamburgaren” “Jaha, hamburgerbruden!”
Sen åt jag pommes fritsen lika äckligt, men det gör jag alltid så det bryr jag mig inte om. Synd bara att jag tog stripsdippen. Skulle tagit vitlök.

Döpte den här bilden till köket. För dom sitter i köket. Det är Helen, Jessica och Jessicas kök på bilden.

Hahaha när vi kom hem stog jag ensam i mitt rum och skulle ta av mig kläderna, asfull liksom så bara ramlar jag bakåt typ två meter skithårt in i garderoben så det small skithögt
Kände mig så dum, kollade mig omkring men det var ingen som såg.

Döpte den här bilden till kortet. Vet inte varför. Vet inte varför jag tog den, eller valde att ha med den här. Kortet är ju helt värdelöst. Det är i alla fall Grumskillen och jag på bilden.

Tänkte på det här med Arenas vakter. så jävla roligt att dom står där och ser så jävla sura och allvarliga ut, typ jag äger det här stället och du blir så jävla ledsen om jag nekar dig, och det tänker jag göra också. Sen ser man att en av dem får hålla i en liten liten stämpel som han får stämpla folk som ska ut och röka med. Ba “plutt”
Hahaha.

Döpte den här bilden till vännerna. Varför får jag inte säga. Det är Dreadskillen (minns aldrig vad han heter) och Niclas på bilden.

Jag är typ inte ens bakis heller. Det är det som är det bästa.
Tja!

Jag har gråtit idag.
En familjemedlem mår inte bra.
Raija blev plötsligt väldigt gammal.

Föreläsning, papper, penna, monoton, photoshop.

För några år sedan när jag gick på högstadiet var jag svartrockare.
Jag gillade tuperat hår, mina lackbyxor, att lyssna på Lacrimosa och The Sisters of Mercy samt att skriva dagbok på Helgon.net. Men jag gillade inte min kropp. Jag hatade mina bröst, min näsa, mina läppar och mina knän. Brösten var för små, näsan för stor, läpparna för stora och knäna för skrynkliga och fula.

På den hederliga webcameratiden. Svartvita bilder eller hög kontrast är grejen när man är goffare.

Jag antar att nästan alla högstadieskolor är ganska ytliga. Proppfulla av osäkra pubertetsungar och grupptryck. Jag var aldrig mobbad eller så, jag hade fina vänner även på den tiden, men jag tror att den allmänna osäkerheten kring vem man var spädde på osäkerheten hos mig själv inför min egna kropp.
Jag försökte vara feminist, försökte hata och stå emot de där förkastliga idealen som vi lackeras med, men det var inte så lätt.

Tillslut, när inte en enda jävla a-kupa på H&M passade, och jag insåg att jag var förpassad till bysthållarna för de som inte utvecklat bröst än, brast det. Den enda bhn jag kunde ha, tills jag började knulla och käka p-piller, var en ljusblå bh prydd av Nalle Puh. Man känner sig inte speciellt vuxen, sexig eller normal. Så jag skrev ett hatbrev till min kropp på Helgon.net. Som tur var, skulle det visa sig, läste min syster det här hatbrevet.
Mailikonen blinkade (och jag börjar nästan gråta nu när jag läser mailet).

Publicerat i något reducerad form utan något som helst godkännande från skribenten:

Älskling! Du behöver inte ha komplex!
Du är lurad av samhället, det är därför du har problem.
Tänk inte sådär…

Dina läppar är jättefina. De ser mjuka och fylliga ut (även om det låter perverst att JAG skriver så… hrm. men du vet vad jag menar.)
Och din näsa ser ut som vilken annan näsa som helst. Urban hade stor näsa, inte du. Jay Leno har stor haka, btw.
Och dina knän är också precis som andra knän. Fast alla knän är fula, så är det faktiskt.
Varför tycker du att det är finare med stora bröst än med små?
Om man har små bröst har man ju värsta fördelen, man kan ju gå utan BH och springa snabbt utan att få brösen i fejset! Dessutom slipper man att få ont i ryggen och hängbröst.

Tänk på allt som är bra med dig istället:
Du är lagom lång, du har jättefina ögon, du är väldigt söt när du ler, du kommer snart ha perfekta tänder, du har långa ben, inget överflödigt fett vilket gör att du kan ha vilka kläder som helst, du blir bra på kort, du har ljus hy = du kan vara svartrockare om du vill, du har fina naglar och fina nyckelben (jag vet det för jag kollar på såna) och du har ljusa hår på kroppen. Om du hade haft mörka hår på kroppen hade du viljat raka benen också.
Jag lovar dig att det finns hur många som helst som är avundsjuka på ditt utseende, därför att vågar ha en egen stil som verkligen passar dig.

Enda sättet att få bra självkänsla är att man struntar i att vara perfekt, för det går inte.
Förlåt att jag tränger mig på, men jag vill inte att du ska ha såna här komplex, för du är verkligen den sista personen som behöver ha det! Fast ingen annan kan få dig att ändra dig, du måste själv inse att du är bra.

Jag vet att det låter som en klyscha…
men om du gillar ditt utseende så kommer andra också att göra det.

Och Carl har tillexempel sagt till mig att det enda dåliga med mitt utseende är att han vet att jag inte gillar det själv.

Okej, jag ska inte tjata mer…”

Ibland kan jag känna att man inte får vara stolt över sin kropp. Jag vet inte hur ni killar har det, men jag som tjej har i alla fall känt att man inte riktigt får gilla det man har. Man får inte vara helt nöjd, nåt måste ju vara fel på dig? Allt är väl inte perfekt.
Och ibland kommer just den där osäkerheten på om min kropp verkligen duger som den är, tillbaka. Känslan och osäkerheten är farlig för den är så stark. Om jag inte motar tillbaka den från början tar den över allt, etsar sig in, slår bort allt annat.
Det är då jag brukar tänka på vad min syster avslutade sitt mail med.

det enda dåliga med mitt utseende är att han vet att jag inte gillar det själv

Man skall inte låta andra definiera en, men ibland kan man behöva en annan synvinkel. Och just nu är jag väldigt glad att min syster läste det där hatbrevet.
För det är ingen lek att hata sin egen kropp.

Och att kunna bli bröstknullad är faktiskt inte allt här i livet.

Andra bloggar om: Fredagsspecialen, bröst, komplex, allvarliga ting, you are beautiful!

Det här är Mats. Idag har Mats åkt bil och flyttat in i sitt nya rum.

Mats har en extra tå.
Hans favoritlåt är McGyver theme song.
Han är lite blyg ännu.

Nu äter han gurka.

Skriver fredagsspecialen. Den blir lite mer allvarlig den här veckan än förra.

Har även en ny idé på gång, och till det behöver jag frivilliga som kan ställa upp på en mindre intervju/formulärsifyllning samt foto på sig själva +en liten sak till.
Hela idén går under arbetsnamnet Mig och min.
Intresserad?
Nära och kära kommer att bli tvingade att ställa upp, så ni behöver inte oroa er över att ni inte kommer att delta.
Ni andra: Droppa en kommentar!

Nu är den min.
Det här med självutlösare är inte riktigt min grej. Det här med att ta bilder på mig i undermåligt ljus är inte riktigt kamerans grej. Men ni fattar grejen. Klänningen är så jävla fin.

(Om ni undrar hur jag fått till den så jävla coola effekten med gröna skuggor så funderade jag själv ett tag, ba va fan äre för fel på min hud, eller är det kameran som *strejkar*, sen ba AHA, glödlampan! BYT ut en av dina vita glödlampor till en grön så får du gröna skuggor, byt ut alla tre så ser du inget (det är sant, det var värdelöst. hade två gröna och en blå ett tag. det vart som lite mörkt.)

Åt pepparkakor & drack te till frukost. Det ska bli min nya diet, i alla fall fram tills dess att jag och mamma har bakat lussekatter. Då går jag över till den vanliga dieten jag brukar ha i december: Lussebullz till frulle. Lussebullefrulle! ASBRA. ASGOTT. (Obs! Inte med russin i. Det är äckligt.)

Det var ju löning igår baby. Gick lite på stan idag. Myrorna och Nära nytt. På väg hem från Nära Nytt gick jag om (jag går gärna snabbt när jag går ensam) en tant som försiktigt tog sig fram över den något isiga cykelvägen bredvid älven. I panik tänkte jag på hur hemskt det skulle vara om hon tappade balansen och ramlade, jag skulle nämligen inte höra nåt för jag lyssnade på musik, ashögt, sådär som ungdomar gör! Tanten skulle ju ligga där och ropa, antagligen med bruten lårbenshals och nedkyld av allt snöslask, och jag skulle bara gå därifrån. Hänsynslöst kall.
Så jag vände mig om.
Då var hon borta.
En magisk vintertant.

Ps. Jag köpte biljetter till JOHNOSSI. Blir spännande att besöka Arena. Var nog Svenska Akademien sist. Ses där jävla Johnossiloverz Ds.

Jag skulle vilja slå ett slag för allt det där som människor gör utan ekonomiska syften, utan vinstintressen.
Ett exempel är min favoritkonst - Gatukonsten. (Ojsan, med stort G, då måste det vara bra.) Där tar kreativa människor det offentliga rummet, gör det till vårt med klistermärken, pärlplattor, spraymallar, affischer, eller hemmasnickrade stugor med vita knutar. Allt sker i det offentliga rummet, där plats för utsmyckning utan pengar inblandade sällan tillåts. Det är där haken sitter. Gatukonsten är otillåten, förbjuden. Utövaren tjänar inga pengar på att sätta upp klistermärken eller pärlplattor, men ändå görs det. Varför?

Materialet till utsmyckningarna betalar (jag kan ju naturligtvis inte svära på att alla gör det) konstnären själv. Pärlor, sprayfärg, papper, utskrifter, klistermärken, tapetklister, plast, ramar, tyg, garn, brädor, etc etc, vad nu konstnären använder. Allt från egen plånbok, alltså.
Så, konstnären lägger ut pengar på material. Tid läggs på att “framställa” konstverket. För att inte tala om risken konstnären utsätter sig för när konstverket ska få utsmycka det offentliga rummet. Och får inte ett jävla öre för det.

Väl där, kan det tyckas ytterst otacksamt att vara gatukonstnär. Men det blir värre. Du har ingen garanti för att ditt konstverk får synas länge, du har ingen garanti för att få någon respons på ditt verk över huvud taget. Verken plockas ned, rensas eller tvättas bort, blir utbytta mot andra gatukonstverk gjorda av andra gatukonstnärer.
Gatukonst är en väldigt förgänglig konstform.

Du kanske tycker att det låter konstigt. Att folk utsätter sig för det här. Utan att tjäna någonting på det.
Men sanningen är kanske en annan. Kanske kan man någon gång göra någonting utan att tjäna pengar på det. Eller?
Jag frågade mig varför.
Svaret är att man kanske drivs av något annat än ekonomisk vinning.
Genuin lust och glädje inför dessa frivilliga, låt oss säga intressen, kan vi kalla dessa drivkrafter.

Något som nästan verkar utdöende är just dessa hobbys och genuina intressen. Sånt som folk håller på med bara för att det är så jävla kul. Utan att bry sig ett dugg om ifall plånboken växer av det eller inte.
Det vill jag slå ett slag för. Hobbys. Skit i plånboken och skaff dig en.

Andra bloggar om: Gatukonst, kreativitet, ipred, hobbys, offentliga rummet

Läser man bloggar om fildelning, upphovsrätt och dessa ytterst obehagliga lagar som Sveriges regering vill införa, lär man inte ha missat Jan Guillous “debattartikel” i Aftonbladet om IPRED-lagen .

Jag blir mörkrädd av Guillous artikel, hans argument och okunnighet, men kan aldrig formulera mig bättre än den här snubben. Läs hela inlägget här

“Ipred handlar inte alls om att göra några förändringar i upphovsrätten. Den ska fortsätta vara som den är. Det nya med Ipred är att privata företag får ta över ansvaret för fildelarjakten, istället för att polis och åklagare ska sköta den. Det är det som är det kontroversiella. I synnerhet som vi vet av erfarenhet från andra länder att det i praktiken leder till legaliserad utpressningsverksamhet.

Det är fullständigt möjligt och rimligt att vara emot Ipred-lagen även om man i och för sig tycker att fildelare är jordens avskum som man borde låsas in för evigt. Men om samhället bestämmer sig för att låsa in ett par miljoner fildelare och slänga bort nyckeln, då borde det i så fall vara polis och åklagare som låser in dem. Inte storföretagens egna företrädare. Det är det Ipred-debatten handlar om.”

Underbart förklarat.
Läs gärna Jan Guillou när han chattar med läsarna, eller ska jag säga leker i sandlådan också!

Tja!

Idag har vi byggt en VULKAN. I papier maché. Jag klistrade så häftigt att jag blev helt svettig. Det är jätteroligt att läsa på Universitet!
Från de flesta håll ser dock vulkanen mer ut som en svart balklänning. Men det gör inget, för det är ju tanken som räknas.

Just nu tänker jag att jag gärna skulle vilja vara lite mer full. Just nu alltså, är helt nykter. Skulle gärna vilja vara lite mindre nykter.
Tänk dig en kall öl nu. Låt tanken fukta strupen. Åhh… Tänkte på mango förut. 3 för 15 kronor. Men det var inte på Willys. Synd, för vi ska handla där idag. Så sugen. På mango. Man kan väl ha det i allt tänker jag? Typ sallad? Soppa? Frukost? Snackspåsen? Kulpåsen?

Vill även påminna om att omröstningen fortfarande är öppen! Det går alltså fortfarande att rösta!
Låt inte tillfället gå dig förbi nu! Det borde vara en skyldighet att utnyttja sin rättighet att säga sin åsikt! Så se till att göra det nu, ingen röst är för liten!

R ö s t a

Det är snö ute. Saknar min ponny. Vill också rida lite i snön.
Puss Musse.

Obs! Bilden är ett MONTAGE!

Lägg gärna märke till reklamen jag lagt till i menyn till höger (lite längre ner, vännen, du får scrolla lite)

“DryNites Pyjama Pants
Absorberande nattbyxor med diskret skydd, för 4-15 år. ”
www.drynites.com/se”

Jag är så stolt.

Jag har funderat på en sak ganska länge nu. Varför man bedömer konst som man gör. Med man menar jag att det är ganska vanligt, bland de jag har kommit i kontakt med konst tillsammans med att bedöma på detta sätt. Man säger ja eller nja när man betraktar konstverken, till största del tavlor. Man säger “den var ju fin, men jag skulle ju inte vilja ha den på väggen hos mig.” eller “nja, den var ju häftig, men jag skulle ju inte vilja ha den i mitt vardagsrum!”. Men vad säger det egentligen? Vad är det för bedömningskriterier? Vad tänker man då?
Vill man inte se den bedömda tavlan varje dag? Passar den inte till kulören på soffan? Har du för fult vardagsrum för en så fin tavla? Vill du inte skryta med ett 25 000-kronorsverk på väggen?

Jag menar inte att man inte får tänka sig att man faktiskt går runt bland konsten för att eventuellt köpa med sig en tavla hem. Vissa gör ju det. Köper konst för tusentals kronor och hänger upp hemma. Och det är inget fel med det. Jag avundas er.
Men de människor jag tänker på som har yttrat detta ja eller nja följt av ett “men, jag vill inte ha den på min vägg” är inte i stånd att köpa en tavla för 25 000 kronor.

Jag undrar varför man säger så då? När ingen förväntar sig att du ska köpa tavlan trots att du lovordar den, så måste du lägga in denna mening efteråt.
Svensk avundsjuka? Negativism?
Är det kanske så att man inte får tycka om något helt, något måste vara negativt, och då väljer man inte-på-min-vägg-kortet?
Egentligen är det ju helt ovidkommande om tavlan passar på väggen i ditt vardagsrum.
Konstnären hade knappast ditt vardagsrum i åtanke i den skapande processen. Eller tänker du dig att konstnären kanske hade det, och totalt misslyckades, för du vill ju faktiskt inte ha den här tavlan på din vägg.

Eller så är det kanske helt enkelt är ditt vardagsrum det är fel på? Att tavlan inte passar i ditt vardagsrum säger ju faktiskt inte ett skit.

Men, vem fan bryr sig egentligen.
Antagligen bara jag. Sisådär på natten halv fyra när jag inte kan sova.
Då tänker jag på sånt här.

Hejdå.

Ps. Tänkte fota en fin grej jag gjorde under gymnasiet snart. Jag säger bara kaniner, stål och våld. Ds.

Okej, så jag har tagit emot klagomål på mina ögonbryn.

“Terrorist-bobo skrev:
du skulle ju vara så söt om du inte gjorde dina ögonbryn så fula =(”

*vad jag svarade får ni använda er fantasi till, vill dock påpeka att jag inte försökte vara otrevlig då, och inte nu heller. jag vill bara ha det här utrett! jag vill ha det avklarat, jag vill bli AV med frågan!*

“Terrorist-bobo skrev:
Herregud vad jag uttryckte mig dåligt, skyller på den sena timmen. Det fanns en jättefin tanke bakom det.. Det var mer som en “du ser jättebra ut men dom där jeansen klär dej inte riktigt hundra”.. Do you read me? =)”

I can read, yes.

Först trodde jag att det var min ganska roliga bekantskap Lars (almighty, han som tog det här fotot) Men jag förstod snabbt att han inte är den som har något med mina ögonbryn att göra, det verkar inte vara hans stil, att hålla på så, att anmärka, på my thing: ögonbrynen!!!! (Fatta vad mycket pengar jag lägger ut på ögonbrynspennor och ögonskugga från Make up store för att få fram de där jävla ögonbrynen) Så, eftersom att pengar, tid och tålamod går åt till att forma mina ögonbryn som jag trivs väldigt fint med, tänkte jag att vi skulle ha en omröstning.

Vad ska jag göra med mina ögonbryn?

1. Sluta med dem helt (dvs inte ha några ögonbryn ALLS, för mina befintliga, naturliga ögonbryn är så ljusa att man kan tro att jag är albino.)

X. Ändra på dem (obs! detta alternativ kräver ju en motivering, ett förslag på HUR jag ska ändra dem.)

2. Fortsätta med dem precis som vanligt.

Självklart, mina vänner, kommer jag lyda det alternativ som får flest röster!

Bifogar en bild på dem och mig:

Visst ser jag mesig ut? Världens mest inställsamma min. *aja*

Samt en bild på mig utan dem:

Utan övrigt smink också, skall påpekas! Ser visst lite ond ut.

Vill även upplysa om att jag lyssnade på Lucy Pearl - Don’t mess with my man när jag skrev det här inlägget.

Rösta!

Nu ska jag på dansbandsmiddag hos min pappa.

Ser inte ut sådär.

Jag och min flickvän var på kulturdejt idag. Först bevisade hon att hon fortfarande kan tala svenska fast hon bor i Norge, har tagit körkort, sen åkte vi till Värmlands Museum och tittade på Karlskogakonstnären Öivind Harsems verk i Cyrillusrummen.
Abstrakta små, stora rutor av “kalligrafi” på handgjort papper, i gråskala, rött eller blått. Hur häftigt som helst. Besök Värmlands museum och se. Att det är i Cyrillusrummen gör det hela mycket trevligare. Det är en annan känsla där, än i de nyare lokalerna.
Speciellt nu. I de nyare lokalerna pågår nämligen en utställning om Förintelsen: Fransson skottar snö - En utställning om Sverige och Förintelsen.

“Utställningen handlar om Sveriges roll i förhållande till Förintelsen. Den sätter ljuset på Sveriges likgiltighet under andra världskriget. Många visste vad som försiggick, men de flesta teg, var likgiltiga eller prioriterade helt enkelt att jobba med andra frågor. I utställningen får besökarna en möjlighet att själva fundera över Franssons och andras koppling till Förintelsen, det arv den lämnat efter sig och dess betydelse för framtiden.

Det är filmregissören Roy Andersson, Kalle Boman och Stig-Åke Nilsson som tillsammans med medarbetare från produktionsbolaget Studio 24 producerat utställningen om Sverige och Förintelsen på uppdrag av Forum för Levande historia.”

En svensk tiger.
Mår lite illa nu efteråt. Fega, jävla, svenskar.

Okej, så jag var inne på Bloggkoll, som tydligen har bytt namn till “Bloglovin” *så jävla töntigt*, och hittade nån brud som har en rätt kul blogg *inte lika kul som min*. En grej som vi lite sämre bloggare håller på med i bloggvärlden är “Utmaningar”, det bestårav frågor, sk “utmaningar”, som man ska darra av rädsla inför att besvara. Den här utmaningen, en ganska beprövad sådan, består av att man ska avslöja sju sanningar eller hemligheter om sig själv. Jag kör. Jag är inte rädd för era utmaningar, bloggare där ute!

7 sanningar om mig

1. Blodig kyl
En gång hade min pojkvän en fryst fläskfile i kylen för upptining. Jag skulle, glad i hågen, hämta något ur kylen och undrade vad som hade hänt med sojaflaskan (Kikkoman!) men insåg snart när jag såg att det droppade uppifrån att det inte var sojan som läckte. Det var blod. Fläskfileblod. Grisblod. I hela kylen.
Jag började nästan gråta för att jag blev så äcklad.

2. Jag och skräckfilmer
Efter att ha sett Psycho var jag rädd i flera veckor. I duschen, i sängen, när jag diskade, när jag satt vid datorn, vid köksbordet, på väg till bussen, hemma hos dig. Överallt. Närsomhelst kan ju Norman Bates dyka upp i peruk och sin mammas klänning, med kniven i högsta hugg. Det är inte allt leka med.

3. Jag är något av ett barn
Det är inte det att jag inte gillar ansvar eller utveckling. Tro mig, jag gillade att få bröst och bli kåt, men ärligt, var det inte väldigt mycket bättre på tiden man bara lärde sig alfabetet och gillade godis?
Godis är en fråga som ligger mig varm om hjärtat. Man kan aldrig äta för mycket godis.

4. Mig
Jag gillar att ladda upp bilder på mig och mitt. Okej, de hamnar i fel händer, men vad gör inte det. Trodde du på allvar att dina pensionsbesparingar hamnar i rätta händer?
Jag tycker att mitt ansikte är vackert. Jag gillar min kropp. Fuck you om du inte gör det.

5. Allergier
Jag är inte allergisk mot nåt. Min mamma är dock glutenallergiker. Med lite tur så slipper jag.

6. Jag har haft egen häst
Det är faktiskt många som har blivit förvånade över att jag är “hästtjej”. Fram till och med 23 augusti i år hade jag en häst varje dag att ta hand om. Nu är han i Göteborg hos två flickor som ger honom mer kärlek än jag kunnat göra idag.

7. Bloggvärlden
Jävlar vad mycket tråkiga bloggar det finns där ute. Okej, så du köpte något nytt från h&m idag, okej? Världen går verkligen under om du inte bloggar om det.

Carl-Henrik, Karl och jag (så jävla rockig brud.) Foto: Lars almighty

Mina föräldrar är skilda. Jag är ett så kallat skilsmässobarn.
Jag växte upp i två hem. Det ena var hemma hos mamma, det andra var hos pappa. Pappas hus var lite mer som en fritidsgård än mammas (och inget negativt med det). Fritidsgården hade, som fritidsgårdar ska ha, schyssta soffor (väldigt bra att ligga i, pappa låg ner och kollade på tv jämt), man kom och gick som man ville (INTE i och för sig, jag var ju bara några få år!) och man var tvungen att vara nykter (det måste man väl vara i fritidsgården, eller? det är väl ingen jävla barnbar?). Jag hade en väldigt bra uppväxt i den här fritidsgården, och hos min mamma också såklart.
Nu är den här fritidsgården såld (i vanligt vi-satsar-på-våra-ungdomar-i-Sverige-manér), men jag tar med mig några fina minnen därifrån, trots att jag bara var ett litet barn när vi först flyttade dit.

1. Stinkbomben
2. Pappa och nyckelbenet
3. När min syster kom hem full första gången
4. Letandet efter blottare i mörka gränder
5. Mina marsvin
6. Fotot på mig när jag “sov”

För att få en lite mer personlig touch, tänk dig att jag som berättar det här ser ut såhär:

(Obs! Det är inget skämt. Det är en bild på mig.)

1. Stinkbomben
Jag vet inte vems idé det var. Kanske var det pappas, kanske min systers. Troligtvis pappas. Stinkbomben var ett ägg, kläckt i en burk som förslöts med lock. Burken placerades i det lilla, varma, pannrummet som fanns i huset. Efter en tid kan man ju ana vad som bildas i den lilla burken: En Stank.

2. Pappa och nyckelbenet
Jag minns inte hur det gick till, kanske var det så att pappa ramlade med cykeln i den lilla backen vid svinbäcken, men jag är inte säker. Vad jag dock är säker på är att han bröt nyckelbenet. En gång råkade antingen jag eller min syster att slå i pappas axel så hans ansikte blev vitt (av smärta, asså). Vid ett senare tillfälle hotade jag “Akta dig så jag inte slår till dig på axeln!”, när jag blev retad vid köksbordet av de andra två, men det fick inte så stor genomslagskraft. Jag blev bara ännu mer retad. Det är ett nederlag jag lider av ännu idag.

3. När min syster kom hem full första gången
Som sagt. Man är inte full i fritidsgården. Men min syster var full en gång ändå. (Det finns en liten risk att hon blir arg för att jag skriver det här. Men, hela världen läser inte det här.) Jag minns bara att pappa var orolig när hon kom hem och ramlade in på badrummet. Minns att han frågade om hon hade druckit hembränt (en för mig okänd dryck vid tillfället) och sa något om att man kan bli blind. Dagen efter var det korsförhör vid köksbordet med båda föräldrarna närvarande (jag satt vid datorn som vanligt, så jag hörde allt). Min syster hade en häst på den här tiden. Som heter Musse. Mina föräldrar frågade min syster på största allvar: “Men Xxx, vad tror du Musse tycker om det här?”
Sen dess har hon väl aldrig druckit, vad jag vet.

4. Letandet efter blottare i mörka gränder
Eftersom att Stockfallet kryllar av barnfamiljer kryllar det också av läbbiga typer. Män som står utanför ens fönster och kikar in eller män som öppnar sin rock och visar pillesnoppen för dig. De senare brukade jag och min kompis, vi gick väl i tvåan eller nåt, leta efter när det var mörkt. Farligt kan tyckas. Men det var lugnt, för vi hade en bra plan. Mötte vi en blottare skulle vi ta ficklampan vi hade med oss och blända honom med, sen springa för livet.

5. Mina marsvin
Först hade jag och syrran en varsin kanin. Men dom sög. Pappa fick ta hand om dem. Sen sålde vi dom? Eller rymde dom? Minns inte. Gräsmattan där deras bur stog blev i alla fall aldrig den samma. Jag fick hursomhelst nya cravings: Marsvin. Mitt första hette Piano. En kåt hane med asstor pung. Första kvällen hade jag honom så länge i knäet så han kissade på mig och mitt nattlinne. Då började jag gråta. Hade jag gjort honom illa? Tyckte han inte om mig?
Det visade sig att vi skulle bli bästa vänner. Tillslut köpte vi en hona till honom: Nota. Det första dom gjorde var att para sig. Hon födde ganska många ungar. Tillslut var mitt rum något av en djuraffär, och hela huset luktade som en. Totalt hade jag 32 marsvin under mina yngre år. Som mest fyra burar på en och samma gång.

6. Fotot på mig när jag “sov”
Det har kommit till min kännedom (ett antal gånger) att jag har blivit fotad i mitt rum när jag sov. Med en såndär sovmask för ögonen som pappa tog på flyget från Barbados efter att ha jobbat där. Jag vet precis vad som hände när det här fotot togs. Jag sov räv. Jag minns precis. Jag kanske var 7 år, men jag hade en ganska bra hjärna på den tiden ändå. Jag tog på mig den där masken av någon anledning, jag trodde antagligen att någon skulle tycka att det var jättekul att jag låg där med en sovmask. Någon tyckte det också. Pappa tände i taket och tog ett kort på mig som var helt “ovetandes” och “i drömmarnas värld”.
Det här är felaktiga uppgifter. Jag var vaken.

Skulle kunna fortsätta såhär i en evighet. Rabbla upp roliga minnen. Även om det ibland tycks bekvämare att vistas i dåtiden, så måste man tydligen blicka framåt.
Att lämna fritidsgården är att växa upp.
Typ!
*vuxen*

Andra bloggar om: blottare, stinkbomb, uppväxt, fredagsspecialen, det snöar ute och jag vill inte gå ut

Men! Jag vill så gärna publicera min första fredagsspecial! Jag tror det här kommer bli nåt stort! Kan det inte bara bli fredag eftermiddag?! *huvudvärk*

Imorgon ska jag på föreläsning. Om The Eye. Om Magnus Wallin som har gjort The Eye. Om du inte vet vad The Eye är för något, förutom Ögat på vårt språk, så ska jag ge dig en liten länk. Kunskap till alla!
the EYE - Statens konstråd
Karlstads Universitet - The Eye mötte sin publik

Varsågod! Du slapp till och med googla själv!

Jag är egentligen inte så sugen på att gå utanför lägenheten. Men jag vet att det går över så fort jag väl är i skolan. Det är en så himla trevlig kurs med så trevliga kurskamrater. Så trevligt att jag inte ser fram emot att kursen tar slut om två månader.
För att råda bot på noll social kontakt med omvärlden och dess människor efter kursens avslut sökte jag två andra kurser idag. Supersen anmälan men jag hoppas på att komma in ändå. Det blev Genusvetenskap samt Skissteknik. Den första är 100%, 30 hp. Den andra är 25%, 7.5 hp. Jag tänkte köra båda samtidigt om jag kommer in.

Andra bloggar om: The eye, Magnus Wallin, Karlstads Universitet, konst e ba fult å tråkitt, orka

Idag har jag gjort två saker.

1. Suttit framför datorn i vad som kan verka en evighet
2. Sagt hejdå till Niclas på tågperrongen

Nummer ett är inte så spännande, det är varken bu eller bä, det är inget jag lägger någon större vikt vid, runt, på, av.
Nummer två däremot är ganska tråkig. Jag har inte varit utan Niclas i fyra dagar på väldigt länge. Det kanske är bra för en, dom brukar ju säga det, relationsexperterna, att man måste ha tid ifrån varandra.
Jag tänker mer att jag ska uppfinna en krympningsmetod som jag kan använda på Niclas, så jag kan ha honom i fickan vart jag än går. Sen kan jag förstora honom till 1:1 igen när jag vill. Eller, jaha, var det själviskt? Jaha!

Imorgon kommer fredagsspecialen.
Ett inlägg jag har skrivit redan, men inte publicerat än.
Så. jävla. spännande. tänker du nu.
Ja, jag är ju det.
Spännande.

Och det är inget sexuellt med det.

Nämen titta: The Sisters of Mercy kommer till Stockholm.

jag är så van att ha fett hår efter de senaste dagarnas bravader (=inga=fett hår) att jag blev helt förvånad och positivt överraskad när jag precis strök handen över håret och upptäckte att det inte var fett.

Ser sådär kåtrosig ut om kinderna. Egentligen var jag bara full. Men det är ju typ samma sak. För när man är full vet man ju inte riktigt vad man känner. Eller hur?

Har ätit sjukt mycket vitlök. Mitt huvud är fyllt av snor. Niclas åker bort imorgon. Mystiken tätnar.

Blev det jobbigt nu?
Jag svettas i alla fall. Efter promenaden från stan.
*naken*
BESKÄRDE JU TILL OCH MED, NU FÅR DU GE DIG.

Det är ju vidrigt vilken jävla statistik jag får gnuggad i ansiktet:

“There are currently 895 posts and 1,200 comments, contained within 11 categories.”

Jag har ju typ 0,0% liv tydligen.
Och ändå får jag ligga.

Tack.

Okej, det där var vidrigt.

Vi såg precis Get Smart. Skrattar ihjäl mig åt en scen. Moa, du borde se den här filmen. Antingen kommer du skratta asmycket eller så kommer du tycka att jag är en tönt som gillar den. Töntig är jag hursomhelst så jag skiter i vilket!
Hursomhelst: Scenen:
Han från Office (AMERIKANSKA) i huvudrollen, sitter i ett såntdär assnabbt usmilitaryplane (åh jag måste läsa på vad alla krigsplan heter) och har en blå grej framför munnen som man förstår att han spyr i, sen typ ramlar den ner, han utbrister “Have you got more of theese?” och ut forsar en gegga (SPY!!!) som för tankarna till innehållet i Gorby’s som vi fick i låg- och mellanstadiet (remember?).

Hahaha. Allt i en enda snabb tillbakablick. Se!

Jag (med bra och normal röst): “Jag måste lägga in mer reklam på min blogg. Vad kan man mer lägga in?”
Niclas (med tillgjord och elak röst): “Man kommer bli helt äcklad så fort man går in på din blogg. “Fyfan vilken jävla kommersiellt blogg-luder!”"

Vilken. Haha! Mongo!

Försökte spela Viva Piñata idag. Vet inte om jag har sagt det men jag är level 44. Nu har visst Microsoft, Rare och Niclas jävla xbox gått ihop och beslutat sig för att fuck me up, så att säga. Igår låste sig (gud, känner mig som min pappa eller min mamma när jag talar om teknik på detta sätt) spelet tre gånger. Inom loppet av tio minuter. Idag låste det sig en gång. Precis när jag försökt svärma mina kanariefåglar för tredje gången.
Let them birdiez fuck, säger jag bara!

Den här veckan har bloggen ett genomgående sextema.
Blir bra för sökmotorträffarna, det.
Och där hade vi lösningen på reklamfrågan:
S E X.

Förkyld.

Håller på att bli förkyld. Höger sida av ansiktet känns inte som att den tillhör mig. Näsan, kinden, ögat. Ingen i min familj är en loser. Inget i mitt ansikte är en loser. Men nu krånglar näsjäveln och bihålorna, så jag börjar tvivla på att dessa verkligen är delar av mig. Nu får ni fan ge er, vill jag bara säga åt dem. Men dom vägrar lyssna. Jävla losers.
Det blir bara värre.
Jag som skulle springa imorgon.
Jag som sa i går att jag inte varit sjuk sedan Arvikafestivalen.

Om man inte ska hoppas på en twist, förkylningen kanske är något helt annat:
“Nästäppa under graviditet
Många drabbas av nästäppa när de är gravida. Orsaken är att hormonella förändringar kan ge ökad blodfyllnad i kroppen.”

Oj, orkade inte gå upp idag.
Låg och pillade på min näsrot istället för att somna i natt. Vaknade således svullen och trött.
Var inte alls sugen på William Morris, Arts n crafts, Bauhausmanifestet, eller Frank Lloyd Wright. Kan gå till skolan imorgon istället. Kanske.

Vem kom på det här med svarta lakan? It’s, oh, nasty! Första förslaget jag kom att tänka på var kristna, men alla vet ju att prällen bonkar kärringa och sedan lägger ut det på snuskprälleföreningens hemsida. (Tänk alla katolska pedofiler, vilket ju är vida känt att de gärna får vara pedofiler och ha sex med barnen i kyrkan, bara du går med på att förflyttas till nya städer, kyrkor och således nya barn, då och då! High five POPE!)

Svarta lakan fungerar egentligen inte för någon. Även om man inte har sex så dreglar man ju. (Jag gör det, min syster gör det, du gör det.) Och det ger fläckar.
Man vill ju bara dö.

Hejdå.

Ps. Ser du hur mycket reklam jag har lagt in i menyn? Måste nog byta plats på meny och content, det är på tok för segladdat. Man vill ju att det bara ska BAM! BLOGG! Ds.

Etiketter: svarta lakan, nasty fläckar, vad jag inte vill se i mina föräldrars sängar, dj shadow, sjuka präster

Ska fylla hela min blogg med reklam.

Jag har placerat min blogg i Karlstad på bloggkartan.se! Asså så jälla cool!

Förresten, vinet S Ö G!!!!!! Jävla skitvin!!!!
Nä, jag drack upp allt ändå.
Blev fan inte ens bakfull.
Skitvin!!!!

Etiketter: Skitvin, pissvin, kissvin, rävpiss, kroppsvätskor, pengar i sjön, fan oxå

Okej, så jag har en ny addiction:
Afrikanska pygméigelkottar.

Den kan snarka, gå 4 km på en natt för att hitta mat, när den är fet kan den inte rulla ihop sig till en boll. Den äter allt från gröt till kyckling, men är ofta kräsen. Den går att få rumsren och tam.
När den är ihoprullad till en boll brukar den studsa lite för att göra illa sin fiende maximalt.

Coolaste & sötaste djuret på jorden.

Bild: Wikipedia

Kolla in söta kusinen: Egyptisk långörad igelkott

Etiketter: Afrikansk pygméigelkott, julklapp, söta djur, igelkottar, jag vill fan ha en asså

Satte på mig läppglans, fönade håret.
Min IQ får ni räkna ut själva.

Sa jag att jag fick VG på min senaste examinationsuppgift?
Det fick jag.
Bara så ni vet är VG det högsta man kan få i min kurs.
Ville bara skryta lite.

Tja!

Idag åkte jag och fyra gulliga flickor från min klass till Kristinehamns konstmuseum för att besöka Karin Broos & Lars Brunströms vernissage.

Besviken på konsttanterna. De bjöd inte på någon färgexplosion. Några lime-klädda såg jag, några tygtulpaner, dock många gråa pager.
En av Karin Broos döttrar sjöng, en annan visade film och en av mammans tavlor trillade ner. En kort tids panik spred sig bland publiken. Pagerna fladdrade. Inte. Det var inte så elektriskt i salongen. Tyvärr.

Nån DN-kulturtant med lila och vitt hår (faktiskt snyggt) hade en långdragen och puffig utläggning om Karin Broos tavlor. Agnes tyckte att hon borde hålla sig till att skriva. Tenderar att hålla med.

Karin Broos tavlor är fina. Men inte så mycket mer. Jag slogs av hur skicklig hon är i sitt måleri. Favoriterna är tavlorna med hundarna (Väktare 1, 2, 3?) och kvinnan med det orangea håret på en bro. Men så stannar det där, hon är tekniskt skicklig som tusan men så mycket mer är det inte för mig.
Jag blir inte upphetsad av teknisk skicklighet.
Vi (?) kom väl ungefär fram till att ett dåligt fotografi blir inte fint bara för att det är målat på duk.

Lars Brunström hade gjort en krabba. Som gick.
Den var söt. Och den gick.
Rörelse.
Wow.

Man får inte tycka såhär i Sverige så länge man inte kan bättre själv, så bortse från ovanstående text och läs: Bravo!!!!!!!!111111111

Etiketter: Vernissage, Karin Broos, Lars Brunström, Kvinnor i vatten, Kristinehamns konstmuseum, ROADTRIP!!

Arthouse Chardonnay Viognier 2008 (nr 96426)

Land Sydafrika
Distrikt Coastal Region
Alkoholhalt 13,5 %
Färg Gul färg med beige nyans.
Doft Mycket fruktig, aningen blommig doft med inslag av fat, persika, honungsmelon och färska fikon.

Smak Torrt, fruktigt, aningen blommigt vin med inslag av persika, litchie, melon och färska fikon.

Användning Serveras vid cirka 8°C som sällskapsdryck, eller till exotiskt kryddade rätter av fisk eller kyckling, gärna med inslag av tropisk frukt.

SISTA JÄVLA FLARRAN PÅ SYSTEMET!!!!!!!!11111111
Som du märker, Moa, så kommer inte jag vara den som blir mest pinsamt full och säger saker i samma veva som jag tänker “åhh neeej vad säger jag”, för jag har bara en pava vin som jag ska, visserligen, halsa!
Eller, i och för sig, om jag sover asdåligt i natt kommer jag nog bli s p y f u l l imorgon.
Ska nog dygna!!!

äh, ända sen “vi” flyttade in.
ända sen jag kom in där och blev välkomnad av främlingar till vårt nya boende.
främlingar som flyttat in oss, inkluderat mig, utan att jag var närvarande.
ända sen dess, antar jag.

mamma ringde förut och sa att hon saknar mig
nu åker jag hem
hejdå

Tanken att jag kanske behöver prata med någon har flyttat in för att stanna i mitt huvud. Senaste tiden har det känts lite som att jag snart svämmar över eller brister av allt öppet som ligger ouppklarat. Finns det något jag avskyr är det människor som viftar bort sina problem som att dom inte fanns, för att verka starka för omgivningen. Eller människor som istället för att ta itu med och reda ut saker, tar på sig skulden för allt och låter sakerna bero. Eller bara människor som jämför sina problem med andras, och tar inte itu med dem för att i jämförelse känns de egna problemen så små och obetydliga.
Människor som gråter, men bara torkar tårarna på kinden, istället för att torka ut källan.

Jag är så. Jag har blivit så.
Och visst. Jag har säkert inte varit med om något om vi ska börja jämföra våra problem och brister. Men så länge jag känner såhär, så betyder det nog mycket för mig. För mig är dessa saker problem. Oupplösta problem.
Jag hatar det.

Oj, drömde konstiga drömmar inatt. Och igår natt.
Obehaglig stämning rakt igenom. Man vet att det när som helst kommer hända något, och det är inga positiva händelser.
Marsvin, mord, arga familjer, piller, sjunkande båtar, och så det där jag inte kunde sluta tänka på igår. Kunde inte somna igår. Låg och tänkte på hur jag rasar nerför ett stup av sand mot en mörk, mörk bottenlös sjö. Kan inte simma, har pjäxor på mig. Hjärtklappning.

Jag undrar en sak. Är han som sjunger i The Presets gay?

Alltså, var inte det här lite magstarkt?
Päls från 20-talet hit och dit rör mig inte, men tassar?
*spyr*