har gjort fem av sex av dagens uppgifter. exklusive gå upp ur sängen.

självklart ser jag inte ut såhär.

nu är jag inte irriterad längre. jag är bara oengagerad och lite ledsen.
tycker inte att svaret “ska det verkligen vara nödvändigt” på min fråga om att bjuda in niclas familj på födelsedagsmiddag var så trevligt.
jag trodde att man kanske skulle anstränga sig lite. efter omständigheterna.
jag trodde liksom att man skulle göra mer för att hålla kontakten.
men tydligen inte.
det kanske är mitt fel igen.

jag kan försöka ett tag, men efter för många steg bakåt orkar jag inte framåt mer.
på ett sätt känns det så. i alla fall som att det kan sluta så.

äh.
jag vill bara flytta härifrån.
långa avstånd är i alla fall en giltig anledning att skylla på.