för er som har undrat, och ni som inte har gjort det:
min morfar finns inte mer.

när jag har berättat vad som har hänt har jag fått höra från folk att dom vet hur det känns (ingen nämnd ingen glömd).
dom vet precis hur det känns.
vad fint då.
men jag kan inte hålla med. du kan inte veta hur det känns.
du kanske vet hur du själv kände dig när du förlorade någon i din släkt. du kanske minns hur det var då.
men du vet inte hur det känns för mig. nu.
vill inget illa med det här, men jag vet inte riktigt hur man som utomstående kan påstå att man förstår hur det känns att förlora min morfar. jag uppskattar att man som utomstående försöker sätta sig in i hur jag känner just nu, och hur jag kände precis då när jag fick veta hur illa det var. men om man inte kände morfar, och om man inte känner min släkt, förstår jag inte riktigt hur man kan påstå sig förstå hur det känns för mig.
du har inte förlorat min morfar, så du vet inte alls hur jag känner mig.

nu kommer väl frågan upp om vi var nära. jag och morfar. det är tydligen en befogad fråga. jag förstår att det är befogat i bemärkelsen att om man inte kände personen över huvud taget så berörs man sällan så mycket. liksom om man var gift med personen, så berörs man lite mer.
jag var inte och hälsade på mormor och morfar varje dag efter skolan. vi har inte firat jul ihop varje år sedan jag föddes.
men han var trots allt min morfar.
och skulle jag vilja besöka honom oftare nu så finns inte den möjligheten längre.

jag vet att alla dör någon gång. jag vet att jag ska dö.
eller, jag säger att jag vet det. innerst inne vet jag inte alls. jag vet knappt vad det innebär att leva. jag vet inte alls vad det innebär att dö.
jag vet bara hur det känns att veta om att mormor efter att ha left med morfar i över 50 år plötsligt är ensam.
när alla har åkt därifrån, kommer hon laga mat till bara sig själv. duka fram en tallrik. kika in i vävrummet där morfar sov och mötas av ett tomt rum. i sommarstugan kommer morfars handukskrok gapa tom.
morfar finns inte mer. jag förstår det inte, men jag förstår hur det påverkar saker runt omkring.

nästan alla har förlorat någon.
jag vet inte hur du kände dig då. men i mig gjorde det ont.