Kajsa tycker att jag borde skriva en Sluta röka-guide.
Det är egentligen en så himla dålig idé. Jag har nämligen inga bra tips att ge. (Rim rim)
Jag är nämligen inte den bästa sluta röka-coachen.
En av anledningarna är att jag kämpade hysteriskt väl med att börja röka.
Nä, det var inte en kamp från början. Dom första stegen mot att bli en rökare var ganska lätta att ta ändå.
Jag gjorde slut med min pojkvän, och jag minns precis när det vände. Följde honom ner till Nöjesfabriken där vi skiljdes åt “för alltid”. På vägen hem tog jag en cigarett. Rödgråten, fylld av skam, kryssade jag mellan vattenpölarna i mörkret - hand i hand med en cigarett. Det var vi mot världen.
Någon vecka senare fyllde jag 18 år. Nu kunde jag köpa dem själv! Mina föräldrar kunde plötsligt inte säga något om att jag inte borde eller får mer. Vi kunde äntligen gå ut på balkongen tillsammans!
Sen träffade jag såklart en kille, som blev min pojkvän, som rökte. Vi välkomnade sommarkvällarna tillsammans med en cigarett ute på min balkong. Satt på hans tak och tog en cigarett. Gick till bussen och tog en cigarett. Mötte vintern med en cigarett.
Några månader senare blev jag sjuk. Jag hade lunginflammation. Jag var sjuk galet länge. Hostade hela tiden. Frisk luft hjälpte inte, inomhusluft hjälpte inte, hostmedicin hjälpte inte och cigaretter hjälpte absolut inte. Så jag slutade röka i några månader för jag hostade så illa att musklerna gick sönder. Jag snusade istället.
Och nu, det är här jag känner att min sluta röka-coachstatus riktigt åker i papperskorgen. När jag väl blev frisk igen tvingade jag mig själv att börja röka. Jag försökte med olika röktekniker, olika cigarettsorter och olika tider för röksessionerna. Jag kämpade verkligen. Tillslut fann jag ett vinnande koncept:
Rosa Blend innehåller väldigt lite av allt det där som retade mina lungor till vansinne. 2 mg tjärna, 0,2 mg nikotin och 1 mg kolmonoxid.
Röktekniken som fungerade bäst var att ta ett munbloss (av varierande storlek) för att sedan hastigt dra ned blosset i lungorna. Alltså: först munnen, sen lungorna. Jag fann det förvånande svårt att ta munbloss när man är van att dra ned allt på direkten annars.
Efter mycket träning, kunde jag börja jobba mig upp till lightciggen:
Därifrån kunde jag jobba mig upp till normala halsbloss. Tillslut rökte jag mina favoritcigaretter igen:
En lång, hård och bitter kamp tillbaka till rökningen. Varför? Vadå varför?
För att en cigarett för en rökare är bland det bästa som finns!
Jo, det har kommit till min kännedom att en del förstår inte tjusningen med att röka. En del av dessa personer är väldigt måna om att påpeka hur dåligt rökning är för en, och att man borde sluta.
Men dessa personer som gör detta, är samma personer som inte har någon rätt att påstå att man borde sluta.
Visst, rökaren har säkerligen satt sig i sin sits själv, och den drabbar andra människor runt omkring med sin rökning. Men en person som inte uppskattar att ta en cigarett förstår inte vad det är man ger upp om man slutar röka.
För mig var det inte det fysiska beroendet som var värst att ge upp, det var det psykiska. Rökning var avslappning och belöning för mig. När jag gick hem från skolan var en cigarett mitt sällskap, likaså när jag var hade lunchrast på jobbet. Kaffe + cigarett. Öl + cigarett.
Men ibland kommer man till en punkt där man funderar på att sluta röka. Bilder på svarta lungor kanske avskräcker vissa, prat om att en cigarett förkortar livet med 3 eller 6 minuter avskräcker kanske andra. När jag var rökare spelade inte såntdär skitsnack någon roll för mig. Ärligt talat. Jag kan dö precis när som helst, och du snackar om tre minuter? Den njutningen jag fick av en cigarett betalade jag gärna några minuter för.
Jag tror inte att det är någon rökare i Sverige som inte inser hur dåligt det är att röka för kroppen.
Argument om att det gör si och så med lungorna, cancer hit och hjärtsjukdomar dit hjälper föga för motivationen att sluta röka. Det påminns man om varje gång man tar upp cigarettpaketet, och jag har då inte tvekat att ta mig ett bloss på grund av en varningstext. Tyvärr.
Man måste ju tydligen bestämma sig. En del trappar ned, använder nikotinplåster eller nikotintuggummin.
Ibland hjälper inte dessa alternativ eller avskräckningsmetoden. Så hur gör man?
Jag råkade bli förälskad i en kille som inte rökte. Inte ens när han var alkoholpåverkad. Det var inte det här tjatet om att jag borde sluta, eller att det är dåligt för mig. Det var mest att jag kände mig ganska ofräsch efter en cigarett. Jag tycker inte att det är det mysigaste att hångla upp någon som precis har spytt. Eller att kyssa någon som är full medan man själv är nykter. Eller någon som har en fet prilla under läppen. Eller någon som bara har tagit en liten oskyldig cigarett fast man själv inte skulle ta ett endaste bloss själv. Jag kan sätta mig i den sitsen. Och där satt killen jag tycker om så mycket.
Tiden närmade sig studenten. Utan några planer för hösten gick jag en ganska oviss tid till mötes. Jag insåg att min ekonomi var på väg utför. Jag beslutade att sluta röka ungefär två veckor innan jag tog studenten. Ett ganska osmart val kan tyckas. Studenten innebär ju som bekant en hel del alkohol. Öl och cigaretter är ju best friends forever.
Jag beslutade att jag skulle få röka på min student. Det blev lite cigarr, det blev några cigaretter. Efter att den stora dagen var över skulle jag inte röka något på ett bra tag, och då menar jag överhuvudtaget. Ingen feströkning. När jag hållit mig i från cigaretterna tillräckligt många veckor skulle jag få feströka igen.
Och det gick faktiskt väldigt bra att sluta.
En grej som hjälpte mig var stoltheten. Berättar jag för tillräckligt många personer vars åsikter jag bryr mig om att jag ska sluta röka, så blir det mycket svårare att möta dem när jag tar cigarett efter cigarett. Det bästa var att jag inte skulle kunna möta mig själv, för så stolt är jag. Om jag lovade mig själv att sluta, skulle jag vara tvungen att sluta.
En annan sak som jag tror hjälpte mig att sluta var att jag höll det lite öppet. Jag tillät mig själv feströka om jag varit duktig och hållt upp från cigaretterna nog länge.
Det är nog egentligen ett ganska dåligt tips. Alla klarar inte att hålla sig i från att röka efter att festen är slut.
Jag är verkligen inte den bästa sluta röka-coachen.
Mitt uppe i kampen mot det psykiska beroendet tänkte jag dock att om jag klarade att börja röka efter min lunginflammation, så klarar jag att sluta.
Det klarar du också.
Lycka till.
Andra bloggar om: Sluta röka, Davidoff, cigaretter, rökning, livsnjutare, glädjedödare
