Hurra hurra hurra! Efter 2178 kommentarer och 1218 bloggposter är det dags att flytta hemifrån. Tänkte skriva att det är vemodigt men det är det inte alls. Det är bara ascoolt!

Mitt nya hem är
ochjagba.se

öj hörrni är ni redo för nya bloggen snart eller?
är egentligen inte riktigt färdig, men det kanske går bra ändå?
spricker av lust här!!!!

update: va? ingen som väntar? vad KONSTIGT!!!

hatar folk som tror och propagerar för att mac är tusen gånger bättre än pc.
sätt vad som helst i händerna på mig och magi kommer ske.

förtydligande: det är användaren som gör det

Idag är det en himlans massa fixande i EditPlus. Känns som att vara 18 år igen och sitta med projektarbetet. EditPlus, Wordpress och FileZilla var typ mina bästa vänner under den tiden (nä ok nu ljög jag, jag och wordpress hade värsta dusterna).
Försöker finna inspiration till en najs header också. Det blir cyklop & cyklophäst, men vad mer?

Egentligen borde jag skriva den sista analysen till Bildberättande (den ska in imorgon) men jag är så CSS-kåt nu så jag måste nog tillfredställa det behovet lite först.

Just nu: Lyssnar på Flight of the Conchords och letar efter snygga themes till wordpress.

SNART FLYTTAR VI!!!!!!!
Ni hänger väl med osv som alla storbloggare skriver hehe
obs ska inte börja ha frågestunder

Domän och webbhotell är kirrat. Här skall byggas! Men först ska jag till skolan. Min sommarkurs börjar idag. Jag är helt nervös. Har haft det så bekvämt under våren med sällskap av vänner varje lektion och god kännedom av lokalerna. Nu har jag inga vänner (haha) och det är i ett helt nytt hus! Aaaaah! Dessutom är det en lite nördig kurs. Är lite rädd för kursarna, dom kan säkert redan allt och talar datorspråk…
Det värsta är nog ändå att jag bedömde håret tillräckligt rent igår, så jag duschade det inte, men idag är det snarare på andra sidan av den fina linjen. Torrschampoo är min högsta dröm just nu.

För övrigt tog jag webbhotell hos Manufrog och domän från binero. Haha skitnajs domän också, jag tyckte den var ascool.
Hoppas det blir bra iaf. Billigt som feeen!

Tja!

Öj! Det bästa har börjat hända mig:
Orgasmer i sömnen. Senast imorse.

Finns det nåt göddigare att vakna av?
ba va händer??? jaha jag kom precis

Fundering: Varför frågar de hormonstinna pojkarna på bilddagboken alltid efter min msn i samma mening som dom kallar mig sötnos och het?
Vill dom på allvar tala med mig, eller är vi kvar i år 2000 när alla skulle visa upp sina kroppar i webcam?
Räcker det inte att runka till mina nakenbilder på bilddagboken?
Har deras hjärnor på allvar inte utvecklats något?
Finns det verkligen folk idag som på allvar inte fattar att man kan ta illa upp när man bli förpassad till att vara endast en kropp?
Vilket jävla år är det?
Va?

Jag har för övrigt röstat på Christian Engström och Piratpartiet idag.

Kryss kryss!

jag ba *känslosam*

+ KUKEN.

Minns inte vart jag har förlagt originalet så det får bli den transparenta minikopian.

Hade redovisning igår. Skulle visa upp det jag gjort i den sista examinationsuppgiften. Uppgiften var att tillverka en bok under temat “Tecken som tyder på vem jag är”. Jag gjorde en Bokhäst.
Vi är runt 30 personer i klassen. Min tur att redovisa var bland dom 5 sista. Tyckte att det kändes helt OK innan. Ända tills jag tar stegen upp i mitten av rummet, tar upp min Bokhäst och ska börja prata känns det helt OK. Jag är stolt över mitt arbete, faktiskt ganska nöjd. Jag vet nästan precis varför jag gjorde Bokhästen och hur jag tänkte. Hur den är kopplad till mig. Vilka bakslag jag hade och idéer om hur jag hade kunnat gjort istället. Jag vet vad jag ska säga. Jag ska berätta om mitt arbete för dom andra… men halsen bara stockar sig. Benen darrar. Huden blossar. Stämbanden slingrar sig undan.
Står där som ett fån. Försöker andas djupt. Slappna av. Försöker tänka positivt. Titta på mina uppmuntrande vänner. Lyssna på lärarnas frågor och besvara dem efter bästa förmåga. Jag har ju svaren -men dom kommer inte ut som jag vill.
Jag kommer verkligen inte över mina olustiga känslor kopplade till att stå inför en stor grupp människor och prata.

I trean på gymnasiet hade vi Nationella prov i Svenska B. En del var muntlig. Temat var “Drömmar”. Man skulle prata i ungefär 10 minuter inför några personer ur klassen. Min lärare satt med ett tidtagarur för att kolla att hennes elever höll måttet. Jag höll inte måttet. Faktum är att jag inte gjorde uppgiften alls. Det var inte det att jag inte försökte skriva ihop en text att tala om inför mina klasskamrater. Jag försökte mig även på tanken att improvisera fram något väl inför gruppen (men jag la ned den tanken ganska snart). Det gick verkligen inte.
Jag pratade med min lärare om det. Jag började nästan gråta under samtalet och försökte förklara för henne att jag verkligen inte kunde. Hon menade att jag skulle sänka mitt betyg om jag inte gjorde den muntliga delen. Jag fortsatte försöka förklara att jag verkligen inte vågade, det var ingen lathet det hela handlade om. Då kom det, dom magiska orden: “Men det är väl inte så farligt. Det är ju bara dina klasskompisar som ska lyssna?”
Då gav jag upp.

Blir så ledsen på människor som bagatelliserar min nervositet. Det låter “Men det är väl inte så farligt.“, “Jag hade inte ens tränat innan, improviserade lite bara. Det är inte så noga. Säg något bara!“, “Jag förstår precis hur du känner, jag var också nervös innan.” eller “Men du känner ju dom, det är lugnt. Det är ingen som skrattar.”
Den bästa är nästan “Men ärligt, vad är det värsta som kan hända?”

Det är jättekul att du kan stå inför en stor grupp och prata obehindrat. Tro mig, ingen är mer avundsjuk än jag. Men det är faktiskt en verklig obehagskänsla som infinner sig när jag ska göra sådana här saker. Som i höstas i den förra kursen när vi hade en muntlig examination. När jag först fick höra att det skulle ske muntligt knöt det sig i magen och jag var redo att hoppa av kursen. Slingra mig ur nervositetens grepp. Jag visste hur det skulle sluta: jag skulle göra ett tappert försök att träna på vad jag skulle säga, ha stödord, tappert kolla ut över klassen, andas djupt, tänka sig alla i rummet nakna och allt det där som dom säger att man ska göra. Men mycket riktigt, inget hjälpte. Sov knappt nätterna innan. När jag väl skulle prata darrade jag som ett asplöv. Rösten stockade sig. Ansiktet blossade.
Jag började, helt ärligt, nästan gråta.

Dom säger att man blir bättre på att prata inför grupper med tiden. Ju fler gånger man gör det desto bättre går det.
Jag brukar tänka på det när sådana tillfällen närmar sig. Om jag bara gör det här nu så går det lättare nästa gång.
Men det går ju aldrig lättare nästa gång.
Jag är trött på att svälja gråten när dom andra applåderar artigt efter mina stockande framföranden.
När fan vänder det?

Andra bloggar om: Nervositet, dåligt självförtroende, muntliga framföranden, tala inför grupp, tala tydligt kvinna!, rädsla

asså. såhär. jag ligger ute med 180 kronor.
jag har påmint folk.
jag har blivit lovad pengarna.

det har gått 2 månader.
fortfarande inga pengar.

KAN JAG BARA FÅ MINA PENGAR?

Nu lämnade jag in en sen anmälan till Webb och Multimediaprogrammet vid Karlstads Universitet.
Oj.

Tror jag ska fixa mig ett webbhotell.
Vet inte vad jag ska ha för domän bara.
Någon som har en rolig idé?

Krav:
-Lätt att komma ihåg
-Lätt att uttala
-Lätt att stava
-Sexigt (ok det var ett skämt)
- .se
-Ledigt

Har ni en hals är det dags att ta fram den nu.
Sista examinationsuppgiften i kursen jag läser går ut på att göra en bok. Jag har en del av materialet här:

Tyvärr är livet en hora (en del säger så hehe jag tyckte det lät coolt så jag apar efter), jag skrattar på slutet men det kom inte meeeed!!!!
Så himla synd om alla er som inte får höra det.

Om ni undrar hur ni ska få till denna eminenta kvalitet så är det bara att använda sig av en Sony Ericsson k800i. Sen kan du försöka använda windows movie maker för att fixa i ordning filmen. Lycka till säger jag bara!

åh, trodde jag hade min webcam här
vart helt uppe i varv å ba jaaaa ska spela in en FILM

ps. den var inte här

Sa ju att jag läste en jäkligt bra horbok. Läste ut den: Sugar - Kvinnan som steg ut ur mörkret av Michel Faber i natt 01:45. (The Crimson Petal and the White originaltitel)
Började nästan gråta för att den var slut. Det är väl ett ganska gott betyg på en bok?

Wikipedia säger såhär om handlingen.
Så slapp jag.

Såhär ser den ut enligt googles bildsök

Jag tänker inte ge min version, för mina batterier är slut i kameran. Kan bara säga att den är något större.

Läs!

Åh, jag hatar att ha ett samvete.
Jag drömde i natt om killen som jag stog i rökrummet med. Jag var nere i Stockholms tunnelbanor med två brudar, och plötsligt står han där helt ledsen. Ledsen och nästan arg, kränkt liksom.
Förlåt!