Hurra hurra hurra! Efter 2178 kommentarer och 1218 bloggposter är det dags att flytta hemifrån. Tänkte skriva att det är vemodigt men det är det inte alls. Det är bara ascoolt!
Mitt nya hem är
ochjagba.se
+ KUKEN.
Minns inte vart jag har förlagt originalet så det får bli den transparenta minikopian.
så, idag målar jag och lyssnar på Biosphere (spotify: http://open.spotify.com/track/5fS8xeCi0qoaboFTq5tMuv)
oj så går det att klicka också, då kan man nästan tjyvläsa gårdagens nwt!
Vi var ju på klassresa igår. En liten konstrunda i Värmland sådär. Först kikade vi på Lars Lerins verk, sedan åkte vi till Kristinehamns konstmuseum för en visning av Jonas Liveröds Permanent Daylight #5 - Oviloläge (länk) .
Vi strosar in i utställningshallen efter museikvinnan som ska guida oss in i Jonas Liveröds värld.
Folk ba “This is fucking great”. Jag ba No this is fucking tacky.
För så var det. Byggnadsställningar klädda i svart eltejp, päls, pärlhalsband, gardinomhängen, vattenpipor, discokulor, intejpade fuskjulgranar, plastperuker, limpistolslekar, en hängbro tillverkad av allehanda brädbitar. Svart, brunt, rött, skrikigt grönt, gult. Och en bil.
Allt utan någon djupare innebörd. Ja, för all bråte han släpat in i hallen hade enligt museikvinnan ingen djupare mening.
Jonas Liveröd tycker inte att allt måste betyda något, man måste inte tolka allt. Tack för det Jonas, där är vi helt överrens.
Men då undrar jag bara vadan all “utsmyckning”?
Bilen kan jag gå med på för den fyllde ju faktiskt en funktion. Belysning av ett gigantiskt (tryckt?) tuschverk hängandes från taket. För bland all päls och eltejp hängde Jonas Liveröds tuschteckningar i storformat. Inklämda, obekvämt placerade och totalt ur fokus. Synd, för jag uppskattade dem verkligen. Han har verkligen gjort fantastiska grejer.
Jonas Liveröd vill skapa något nytt. Bana nya vägar. Jonas Liveröd undviker nämligen föreställningarna om vad konst bör vara.
För mig är det dock skillnad på att vara nyskapande och försöka vara nyskapande.
Jag tycker inte om när folk försöker för mycket. Antingen är man nyskapande, eller så är man det inte.
Hans utspel i skulptur och objekt blir bara konstlat i mina ögon.
Ta en hög sopor, lägg det i ett konstmuseum och säg att det är konst. Du kanske är nyskapande, du kanske banar nya vägar, du kanske skapar konst.
Eller så är där bara en hög sopor.
Jag menar inte att man inte får hävda sig.
Jag menar inte att allt måste ha en betydelse eller en djupare mening.
Jag menar inte att en utställning måste vara tavlor som hänger på vita väggar i prydliga rader.
Jag menar bara att om det i Jonas Liveröds skulpturer inte finns något att tolka så är det bara smaklöst.
Kolla in Jonas Liveröds tuschteckningar istället (länk).
Dom är verkligen värda en titt.
Jag sa ju att jag fick ett paket när jag kom hem.
Jag skulle tydligen vänta till födelsedag/julafton. Man fick fuska om man ville. Jag hade dött av nyfikenhet om jag väntat så länge. Självklart fuskade jag. Självklart.
Fyra filmer.
Till VHS-erna (som jag inte vet riktigt om jag är modig nog att kika på) hör tydligen en (spännande) historia. Väntar på den!
Korsstygnssvamp! Hallå, åttabitars, någon?!
Och det bästa, i min mening:
Ett underbart porträtt. Ursäkta bildkvaliteten. Det är vackert i verkligheten. Ser ni vem det är?
Jag blev så lycklig. Ni vet *goes cheesy* känslan på julafton när man är ett litet kid och får Muminhuset? Eller sin efterlängtade Furby? Så kändes det!
Det visade sig vara den kreative Reaktiv som gjorde mig sådär lycklig.
Jag har redan tackat (och bugat inombords) men det skadar aldrig att tacka igen:
Tack.
Resan till Berlin var klockren. Jag är väldigt sugen på att åka tillbaka. Speciellt nu när man har sett såntdär som man ska se när man turistar i en ny stad. Nästa gång vill jag utforska nattlivet lite mer, utan att slippa oroa sig för att man sover bort alla sevärdheter dagen efter.
Vår lägenhet låg nära Leopoldplatz, inte extremt avsides, men inte heller perfekt. Nästa gång vill jag bo närmare Mitte, ha mer pengar, gilla donuts och kunna lite tyska. Servicepersonal i Berlin är nämligen överlag jävligt otrevlig om man inte talar deras språk.
Det är svårt att sammanfatta resan. Vi hann i alla fall se väldigt mycket, gå väldigt långt, köpa hyfsat lite, äta ganska onyttigt och dricka billigt. Resan dit och hem gick förvånande smidigt. Kollektivtrafiken i Berlin är beundransvärd, trots våra små problem under nätterna.
Hehe, såhär såg jag väl inte riktigt ut första morgonen, men ni kan ju tänka er. På ett ungefär.
Berlin Zoo (Zoologischer Garten) är väl värt sina 9€
Det är enormt stort, så avsätt minst tre timmar. Fyra om du gillar djur. Försök passa in när djuren får mat. Köttätarna och aporna fick mat runt 15.30, om jag inte minns helt fel. Vad är gulligare än en liten sandkatt som sliter sönder en ullig kyckling?
Söta flodhästbäbisar.
Sandkatten är inte sen med att hugga in på kycklingen.
Man måste äta och dricka också. Om du gillar öl är det väldigt lätt och billigt att bli full i Berlin.
En kyrka man bör besöka är Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche.
Under andra världskriget blev den gamla kyrkan sönderbombad. Nu står en ny, ganska orginellt utförd kyrka bredvid. Inte nog med att det är gratis att gå in, det är jäkligt mäktigt dessutom.
Skitbra bild, verkligen. Men här ser ni två tyskar samt en busshållplats dessutom. Bonus!
Gammal och ny.
Inuti. Ingen rättvis bild naturligtvis.
Vi drack en del. En kväll gick (åkte, en jävla massa) vi ut och dansade.
Ni skall veta att vägen från lägenheten till klubben inte var den lättaste. Tunnelbanorna är inte på engelska i Berlin, så inte heller bussarna. Som tur var fick vi en mentor som sa åt oss vad vi skulle göra när tunnelbanan mystiskt stannade, och alla på den försvann av för att tydligen ta sig upp från underjorden till en buss. När bussen stannade och alla försvann ned i underjorden igen, var vår mentor där och hjälpte oss med sin vänliga engelska.
Någonstans på vägen till Mitte mötte vi ett par (vi tror att dom nyligen träffats irl första gången) som, liksom vi, skulle ut och festa. Så vi slog följe.
Är man ute och klubbar i Berlin gör man såhär på dansgolvet med brudarna (tyvärr lyckades jag inte fånga hur det verkligen var, men jag svär, det måste ha skett någon form av penetration där!):
Eller så gör man såhär med sitt telefonnummer på en servett, efter att man erbjudit offret att följa med till sin bastu och dricka “Cola”:
Eller när det är dags för hemgång, lämnar man en sådan här (för att sedan inte stanna och prata, eller presentera sig.):
Väl hemma i lägenheten såg jag ut såhär, efter att ha tagit av mig nästan alla kläder. Väldigt smickrande.
Ett tips för bakfyllan är att köpa hem juice, eller annat drickbart, då kranvattnet inte är supergott i Berlin. Själv köpte jag en vindruvsjuice som var grymt god.
För dig som inte visste det så var Berlin uppdelad av en gigantisk mur mellan 1961 och 1989. Muren kallas Berlinmuren på svenska. Idag är muren riven, men finns fortfarande att beskåda, som dessa fragment på Potsdamer Platz.
Titta vad små dom ser ut framför muren!
Har en fråga: Alla ni som satte ert tuggummi på muren, vad tänkte ni?
Denkmal für die ermordeten Juden Europas är en minnesplats tillägnat de judar som blev mördade i europa under förintelsen. Minnesplatsen består av 2711 betongblock i varierande höjd, med böljande kullerstensgångar mellan. Mäktigt.
Vädret var inte klockrent, men vi hade några solglimtar.
Fantastiska foton som vanligt. Jag slutar visst aldrig leverera!
Och nu är mina pennor slut. Vad ska vi göra Annika? Stämma papperstillverkaren?
Below the clouds visar som vanligt upp trevliga grejer. För nån vecka sen kunde man skåda denna fina *riktiga* animering av Garrett Davis och Kirsten Lepore. Allt ritat för hand. Enligt uppgift flera kilo material när allt var färdigt. Fiffigt och roligt. Se!
Story from North America (FULL VERSION!) from Kirsten Lepore on Vimeo.
Har övningskört idag (ska fan ha det där körtkortet innan april). Hälsat på ute i stallet (saknar det inte så jättemycket). Vin hos Helen ikväll. Sen till lille Nicky. Dusch nu.
ska göra något mer fint med henne. hon vill det. hon säger det.
så. nu är hon nöjd.
brud från elle nr 11/2004, sen lite akvarell & tusch.
klart!
Jag kan väl också vara produktiv. Men bara inom områden som jag inte borde vara produktiv inom just nu. Jag har en to do söndag som innehåller
-skicka paketet
-övningsköra
-plugga
-gå ut & gå om det känns ok
Har inte gjort något av det ännu. Däremot lite självporträtt i natt:
Andra bloggar om: Självporträtt, övningsköra, söndag, tradera, plugga
Längtar efter sommar. På min balkong. Men vi slutade ju skolan. Någon flyttade. Andra stannade kvar. Jag tycker mig veta att inget blir sig likt. Inget konstigt med det egentligen. Det är ju trots allt inte ens mitten av januari. Det är lång tid tills man kan sitta vid teatern med en platta öl. Som vi gjorde då. Med den där tryckande ångesten för att skolan börjar nästa dag som sällskap. Vara sådär bakfull första skoldagen. Som vi var. Minns du det?
Fina tider.
Fan vilket kasst foto det blev. all blurry dizzy fuzzy shitty fuck! Köp mig en ny kamera, snälla, någon, vänlig, själ?
Vem har gett mig en prenumeration på Kalle Anka?! Jag är numera en stolt ägare till en Björnbuse-mössa. Någon har hört mina böner, halleluja!
Jag ska till körskolan idag. Det är dags att ta tag i det där körkortet som man tydligen måste ha här i Sverige för att räknas som arbetsduglig. Eller levnadsduglig. Vill inte. Ångest.
Lyssnar på Peter Bjorn and Johns “Seaside Rock” så länge. Pillar ihop gifanimeringar.
Dom har båda sin charm, tycker jag.
Andra bloggar om: Kalle Anka, körkort, Peter Bjorn and John, gifanimering, skitliv
Låg och tänkte på den här i natt, så nu målade jag den. Hoppas att jag får somna fortare i kväll. Den kommer inte förbli gul. Inte i den här formen hur som helst.
Pappas sambo fyllde år igår, jag ritade ett kort med blodsockerfallsdarrig hand och snart kommer jag för första gången på 15 år att ha alla mina grejer på ett och samma ställe. Vilken underlig känsla.
(Asbra kort, jag vet! Ge mig en scanner och en ny kamera så slipper ni.)
Dom som gick gymnasiet med mig vet att jag gillar kaniner. Förstå hur svårt det var att inte fnissa ihjäl sig när jag ritade det här under en föreläsning.
Headspin liksom.
Idag har vi byggt en VULKAN. I papier maché. Jag klistrade så häftigt att jag blev helt svettig. Det är jätteroligt att läsa på Universitet!
Från de flesta håll ser dock vulkanen mer ut som en svart balklänning. Men det gör inget, för det är ju tanken som räknas.
Just nu tänker jag att jag gärna skulle vilja vara lite mer full. Just nu alltså, är helt nykter. Skulle gärna vilja vara lite mindre nykter.
Tänk dig en kall öl nu. Låt tanken fukta strupen. Åhh… Tänkte på mango förut. 3 för 15 kronor. Men det var inte på Willys. Synd, för vi ska handla där idag. Så sugen. På mango. Man kan väl ha det i allt tänker jag? Typ sallad? Soppa? Frukost? Snackspåsen? Kulpåsen?
Vill även påminna om att omröstningen fortfarande är öppen! Det går alltså fortfarande att rösta!
Låt inte tillfället gå dig förbi nu! Det borde vara en skyldighet att utnyttja sin rättighet att säga sin åsikt! Så se till att göra det nu, ingen röst är för liten!
Det är snö ute. Saknar min ponny. Vill också rida lite i snön.
Puss Musse.
Obs! Bilden är ett MONTAGE!
Jag har funderat på en sak ganska länge nu. Varför man bedömer konst som man gör. Med man menar jag att det är ganska vanligt, bland de jag har kommit i kontakt med konst tillsammans med att bedöma på detta sätt. Man säger ja eller nja när man betraktar konstverken, till största del tavlor. Man säger “den var ju fin, men jag skulle ju inte vilja ha den på väggen hos mig.” eller “nja, den var ju häftig, men jag skulle ju inte vilja ha den i mitt vardagsrum!”. Men vad säger det egentligen? Vad är det för bedömningskriterier? Vad tänker man då?
Vill man inte se den bedömda tavlan varje dag? Passar den inte till kulören på soffan? Har du för fult vardagsrum för en så fin tavla? Vill du inte skryta med ett 25 000-kronorsverk på väggen?
Jag menar inte att man inte får tänka sig att man faktiskt går runt bland konsten för att eventuellt köpa med sig en tavla hem. Vissa gör ju det. Köper konst för tusentals kronor och hänger upp hemma. Och det är inget fel med det. Jag avundas er.
Men de människor jag tänker på som har yttrat detta ja eller nja följt av ett “men, jag vill inte ha den på min vägg” är inte i stånd att köpa en tavla för 25 000 kronor.
Jag undrar varför man säger så då? När ingen förväntar sig att du ska köpa tavlan trots att du lovordar den, så måste du lägga in denna mening efteråt.
Svensk avundsjuka? Negativism?
Är det kanske så att man inte får tycka om något helt, något måste vara negativt, och då väljer man inte-på-min-vägg-kortet?
Egentligen är det ju helt ovidkommande om tavlan passar på väggen i ditt vardagsrum.
Konstnären hade knappast ditt vardagsrum i åtanke i den skapande processen. Eller tänker du dig att konstnären kanske hade det, och totalt misslyckades, för du vill ju faktiskt inte ha den här tavlan på din vägg.
Eller så är det kanske helt enkelt är ditt vardagsrum det är fel på? Att tavlan inte passar i ditt vardagsrum säger ju faktiskt inte ett skit.
Men, vem fan bryr sig egentligen.
Antagligen bara jag. Sisådär på natten halv fyra när jag inte kan sova.
Då tänker jag på sånt här.
Hejdå.
Ps. Tänkte fota en fin grej jag gjorde under gymnasiet snart. Jag säger bara kaniner, stål och våld. Ds.
Jag och min flickvän var på kulturdejt idag. Först bevisade hon att hon fortfarande kan tala svenska fast hon bor i Norge, har tagit körkort, sen åkte vi till Värmlands Museum och tittade på Karlskogakonstnären Öivind Harsems verk i Cyrillusrummen.
Abstrakta små, stora rutor av “kalligrafi” på handgjort papper, i gråskala, rött eller blått. Hur häftigt som helst. Besök Värmlands museum och se. Att det är i Cyrillusrummen gör det hela mycket trevligare. Det är en annan känsla där, än i de nyare lokalerna.
Speciellt nu. I de nyare lokalerna pågår nämligen en utställning om Förintelsen: Fransson skottar snö - En utställning om Sverige och Förintelsen.
“Utställningen handlar om Sveriges roll i förhållande till Förintelsen. Den sätter ljuset på Sveriges likgiltighet under andra världskriget. Många visste vad som försiggick, men de flesta teg, var likgiltiga eller prioriterade helt enkelt att jobba med andra frågor. I utställningen får besökarna en möjlighet att själva fundera över Franssons och andras koppling till Förintelsen, det arv den lämnat efter sig och dess betydelse för framtiden.
Det är filmregissören Roy Andersson, Kalle Boman och Stig-Åke Nilsson som tillsammans med medarbetare från produktionsbolaget Studio 24 producerat utställningen om Sverige och Förintelsen på uppdrag av Forum för Levande historia.”
En svensk tiger.
Mår lite illa nu efteråt. Fega, jävla, svenskar.
Imorgon ska jag på föreläsning. Om The Eye. Om Magnus Wallin som har gjort The Eye. Om du inte vet vad The Eye är för något, förutom Ögat på vårt språk, så ska jag ge dig en liten länk. Kunskap till alla!
the EYE - Statens konstråd
Karlstads Universitet - The Eye mötte sin publik
Varsågod! Du slapp till och med googla själv!
Jag är egentligen inte så sugen på att gå utanför lägenheten. Men jag vet att det går över så fort jag väl är i skolan. Det är en så himla trevlig kurs med så trevliga kurskamrater. Så trevligt att jag inte ser fram emot att kursen tar slut om två månader.
För att råda bot på noll social kontakt med omvärlden och dess människor efter kursens avslut sökte jag två andra kurser idag. Supersen anmälan men jag hoppas på att komma in ändå. Det blev Genusvetenskap samt Skissteknik. Den första är 100%, 30 hp. Den andra är 25%, 7.5 hp. Jag tänkte köra båda samtidigt om jag kommer in.
Andra bloggar om: The eye, Magnus Wallin, Karlstads Universitet, konst e ba fult å tråkitt, orka
Idag åkte jag och fyra gulliga flickor från min klass till Kristinehamns konstmuseum för att besöka Karin Broos & Lars Brunströms vernissage.
Besviken på konsttanterna. De bjöd inte på någon färgexplosion. Några lime-klädda såg jag, några tygtulpaner, dock många gråa pager.
En av Karin Broos döttrar sjöng, en annan visade film och en av mammans tavlor trillade ner. En kort tids panik spred sig bland publiken. Pagerna fladdrade. Inte. Det var inte så elektriskt i salongen. Tyvärr.
Nån DN-kulturtant med lila och vitt hår (faktiskt snyggt) hade en långdragen och puffig utläggning om Karin Broos tavlor. Agnes tyckte att hon borde hålla sig till att skriva. Tenderar att hålla med.
Karin Broos tavlor är fina. Men inte så mycket mer. Jag slogs av hur skicklig hon är i sitt måleri. Favoriterna är tavlorna med hundarna (Väktare 1, 2, 3?) och kvinnan med det orangea håret på en bro. Men så stannar det där, hon är tekniskt skicklig som tusan men så mycket mer är det inte för mig.
Jag blir inte upphetsad av teknisk skicklighet.
Vi (?) kom väl ungefär fram till att ett dåligt fotografi blir inte fint bara för att det är målat på duk.
Lars Brunström hade gjort en krabba. Som gick.
Den var söt. Och den gick.
Rörelse.
Wow.
Man får inte tycka såhär i Sverige så länge man inte kan bättre själv, så bortse från ovanstående text och läs: Bravo!!!!!!!!111111111
Etiketter: Vernissage, Karin Broos, Lars Brunström, Kvinnor i vatten, Kristinehamns konstmuseum, ROADTRIP!!
Moa? Och de ser gula, rosa och inte vita ut. Men pappret är vitt. *behöver en scanner*
Knäppte en birre, kollade på 16 Blocks (everyday is a birthday, det ska jag tänka på varje dag, så jävla djupt, tack) och lägtade efter löning & sommar trots att det var nyss, och är långt dit ännu.
Vi tackar Photobucket för den fina resize:ingen.
(borde skaffa nåt bra ställe att ladda upp bilder på, så de inte blir så jävla små. *rimmar*)
Jag har fått in en beställning på tavlor idag.
Mer säger jag inte, för då förstörs lite av allt det som låter så viktigt och stort med det va!
Köpte ett par välbehövliga byxor idag. Välbehövliga med tanke på att jag använt två par byxor i ett halvår eller mer nu (yes I’m a nasty hoe och självklart har jag aldrig tvättat dem emellanåt.)
Grå Acne. Sitter som en smäck.
Kolla Happysocks (NICLAS HAR ETT PAR HAN JETESÖT)
Ps. Fyllebudningen som ägde rum tidigare förlorade jag med en krona. En krona. Tack!!!!!!!111111111111 Ds.
Vem vill visa upp sig när man ser ut som en jävla salami i ansiktet tänker du nu. Nä, inte jag heller så jag tog bort de värsta prickarna och målade dit några distraherande djur.
Igår bjöd min syster på drinkar innan vi tog oss an den turkosa fondväggen. Logiken i det får ni själva lista ut, jag finner den inte, men trevligt var det hur som helst.
Idag ska jag storhandla och gå på 20-årskalas. Vad ska jag blanda min Bacardi Apple med?
Imorgon tar alla alkoholproblem slut (eller vid). Niclas fyller 20 gamla år. Jag ska tvinga honom att köpa sprit åt mig varje dag Systemet har öppet. Känns så himla skönt att han ska betala, också!
Trevlig helg. Och ja just det. Kom på asbra grejer att blogga om igår. Men jag hinner inte nu. Så det blir övermorgon, eller nåt. Skitroliga grejer hur som helst. Skrattade så jag kissade ner mig nästan.
Hehe. Cliffhanger. Hehe.
det är såhär jag hittade en jättefin jacka med ugglor på för några veckor sedan och den var alldeles för dyr trots halva priset och jag var så kär gick därifrån med en klump i bröstet, det skulle ju liksom varit du och jag jackan - med ugglor på.
nu har vi fått en chans till och chansen varar i en timme till. nu är frågan om vi verkligen behöver varandra, jag, jackan och ugglorna.
frågan är väl egentligen om vi behöver något alls, så mycket vi har.
ugglorna kanske inte har så mycket, men jag har ju det om jag tänker efter.
som att göra slut på ett obehagligt sätt med en helt fantastisk kärlek och bli ihop igen tre veckor senare, lite den känslan har jag inför jackan.
å andra sidan…
åkte buss till stan idag och såg ett bekant ansikte. minns inte vad han kallades, något med cp eller adhd. inget fel på att vara det, missuppfatta inte, men det var så vi sa för ~tio år sedan. trots alla barnprogram som ville öka på vår förståelse för dom som inte hade det lika lätt som vi.
cpjan. var det inte så?
tror jag håller på att bli sjuk. förkyld. självförtoendet brukar köras i bott då och då. liksom immunförsvaret.
imorgon är det kroki igen. andra gången. jag började ju för tusan förra veckan. det är helt fantastiskt.
den här kursen innebär mycket balle.
& det är väl gött. men så var det det här med beroendet igen. hur ska jag göra nu med den här jackan?
