Hurra hurra hurra! Efter 2178 kommentarer och 1218 bloggposter är det dags att flytta hemifrån. Tänkte skriva att det är vemodigt men det är det inte alls. Det är bara ascoolt!

Mitt nya hem är
ochjagba.se

Idag har vi byggt en VULKAN. I papier maché. Jag klistrade så häftigt att jag blev helt svettig. Det är jätteroligt att läsa på Universitet!
Från de flesta håll ser dock vulkanen mer ut som en svart balklänning. Men det gör inget, för det är ju tanken som räknas.

Just nu tänker jag att jag gärna skulle vilja vara lite mer full. Just nu alltså, är helt nykter. Skulle gärna vilja vara lite mindre nykter.
Tänk dig en kall öl nu. Låt tanken fukta strupen. Åhh… Tänkte på mango förut. 3 för 15 kronor. Men det var inte på Willys. Synd, för vi ska handla där idag. Så sugen. På mango. Man kan väl ha det i allt tänker jag? Typ sallad? Soppa? Frukost? Snackspåsen? Kulpåsen?

Vill även påminna om att omröstningen fortfarande är öppen! Det går alltså fortfarande att rösta!
Låt inte tillfället gå dig förbi nu! Det borde vara en skyldighet att utnyttja sin rättighet att säga sin åsikt! Så se till att göra det nu, ingen röst är för liten!

R ö s t a

Det är snö ute. Saknar min ponny. Vill också rida lite i snön.
Puss Musse.

Obs! Bilden är ett MONTAGE!

Att säga hejdå till Mustang är det jobbigaste jag har gjort.

Till helgen åker vi ner med min ponny till Göteborg.
Det är spännande.

(Känner mig fruktansvärt rik just nu. Ska nog gå till Synsam och besöka stadens klädaffärer i veckan. Jag behöver ett par skor. Eller två. Räknade dem igår, jag har bara 28 par hos mamma!)

Hejdå!

Ps. Niclas dammsugare är skitdålig!!!!! Ds.

Svar till Frida: Varför frågar du ens? Klart jag vill?

Åh min prins…
Kommer vara heartbroken i typ tusen år.
Det är jobbigt att växa upp.

Idag kommer det två töser och tittar på min älskling.
Tänk om dom gillar honom, och han gillar dem, då är det hejdå Prinsen, tack för de här nio åren.

Vemod.

Inre frid. Allt skolarbete är klart. Hoppsan. Galet. Tokigt. Färdigt. Nästan lite väl tomt. Vart tog alla uppgifter vägen?

Teorilektionen var ju inte alls farlig att hålla i. Det var kul. Nästa gång ska jag nog knåpa ihop en liten ordfläta med hästens delar och visa hur man sätter på benskydd. Hest hest du e best!
Ett av barnen räckte upp handen och sa “Jag ville bara säga att jag har en pärm hemma som jag har döpt till Häst är Bäst. Där i sätter jag in teckningar jag har ritat, papper med foder på och sånahär papper” syftandes på stencilen dom fått av mig.
Tack.
Vad roligt att du har en pärm.
Hejdå.

Ett av barnen var jättesött. Hon skrev spretiga bokstäver med rosa överstrykningspenna. Hovskägg stavade hon “HVSKEG”.

Hästbarn är besatta av vad hästarna heter.
“Har du en egen häst?!”
“Ja, det har jag”
“Vad heter deeeen?”
“Musse.”
“Åååååååhhhh!”
Gillar hästbarnen hästen lika mycket om hästen heter Bert? Kurt? Morgan? Ann-Marie?

Nu ska jag bränna fett! Tja!

Jag funderar på att ta en rask promenad eller en springtur. Men jag har ju redan motionerat två gånger idag. Men gympalektionen kanske inte riktigt räknas och jag red ju bara i 40 minuter. Lite till kan jag nog svettas? Eller?

Förutom tänker i onödiga banor förbereder jag mig inför morgondagen. Jag ska hålla i en teorilektion för barn mellan 6-12 år på en ridskola i närheten. Jag har aldrig varit på en teorilektion i hela mitt liv. Jag har inte ens ridit på ridskola. Frågan är om jag ens har varit mellan 6 och 12 år. Jag betvivlar detta starkt. Vad jag menar är att jag har svårt att sätta mig in i deras, ridskolebarnens, situation. Vad tycker dom är roligt egentligen? Vill dom veta 37 delar av hästens exteriör, eller kanske bara 10? Bryr dom sig om hovens utformning och delar? Huvudets? Bryr dom sig ens om nåt annat än “ponnys” och “hästar” och “barbies” och “godis”?
Bryr jag mig?

Jag vet inte. En annan sak jag inte vet är hur man färdigställer sina egenmålade tavlor. Jag har aldrig känt mig färdig med en tavla. Nu har jag bara en sak kvar att måla och ångesten växer. Jag vet exakt vad det är jag ska måla och hur. Jag vågar bara inte sätta penseln på duken.

Det är vad jag ska göra idag. Samla mod.
Hejdå.

Ps. Förresten, Musse var lika pigg idag. Han höll på att dra av mina armar och jag upptäckte att mina lättridningsmuskler har försämrats avsevärt på dessa månader utan sadel. Och min ryggmuskulatur. Oj, oj, oj. Ds.

Hej, oj, just det. I all min extas över klänningar och paket glömde jag bort dagens viktigaste händelse. Eller största. Eller den enda händelsen, kanske. Jag ville bara säga att jag har gråtit i panik idag. Panik. Jag trodde att 200 poäng skulle resultera i ett IG. Ett icke godkänt. Ett du är sämst i hela världen fyfan vad dålig du är. Ett IG i min hobby sedan nio år tillbaka. Mitt fritidsintresse. Min sport. Ridning.
Specialidrott A, 200 poäng, höll på att bli mitt första IG någonsin.

20e maj 2008. IG-Day. Åtta dagar innan slutbetygen ska vara satta. Tjugonde maj, det var dagen då jag höll på att kamma hem mitt första IG.

Det du.

Idag blev jag och Musse jagade av en arg hund. Det är ganska spännande att bli jagad av en argsint hund på en rädd, skenande häst när man inte har någon sadel. Det är ganska många tankar som hinner fara genom huvudet. Typ kommer jag dö, bryta ryggen, nacken kanske, tänk om jag lyckas hålla mig kvar, nej nu måste vi nog stanna för jag börjar glida, nej bocka inte hästjävel, jävla hundjävel, hoppsan där är Musses bog, hjälp jag kan inte andas. Att landa på rygg framför en häst är ett ganska fint läge, om man säger så. Det ger nya perspektiv. Det är vad man kan kalla en nära-döden-upplevelse.
Men, jag dog inte så nu ska jag och min mörbultade kropp (och min nya huvudvärk, är det hjärnskakning?) gå och köpa cigg. Alla sätt är bra utom de dåliga.

Ps. Nu får det onda gå över snart. Jag har inte tid med att ha ont. Jag måste skriva min rapport. Ärligt! Ds.

Året är 2006. En hyfsat varm oktobereftermiddag. Jag och Karl, en liten kille som inte har så stor erfarenhet av hästar, ska besöka min häst. Min häst, en söt liten brun ponny, går fortfarande på sommarbete tillsammans med några andra snälla hästar. Karl, den lilla killen utan erfarenhet, har tagit med sig godis att bjuda hästarna på. Morötter. Många morötter. Så många att han knappt kan bära dem i sin lilla famn. Karl, morotskillen alltså, smyger efter mig ut i beteshagen. Han smyger därför att han inte har så stor erfarenhet av hästar. Jag, som ändå har ganska stor erfarenhet, går först och lugnar Karl. “Det är ingen fara, det är snälla hästar, du behöver inte vara rädd.”

Det är en stor hage, men tillslut är jag och Karl framme vid min häst som står och solar sig tillsammans med sina två hästkompisar. Jag säger till Karl att han kan ge hästarna godiset han har tagit med. Jag vänder mig om för att prata lite med min häst, den söta bruna ponnyn. En millisekund senare hör jag ett högt skrik bakom mig. Ett skrik på hjälp. Jag vänder mig om och mellan de två hästarna står Karl och tar sig för magen. När han drar upp tröjan förstår jag vad som hänt. En av hästkompisarna har bitit Karl, den lille killen, i magen. Hårt. Huden är bortskrapad som på ett knä när man ramlar med cykeln på asfalt. Det blöder lite. Jag ser att Karl kämpar mot tårarna.
Hästjävel, säger han. Jävla hästjävel.

Sen måste vi gå. Godiset var uppätet, och Karls icke ännu spirande positiva känslor för hästar också.

Tillägnad min syster som har helt galna cravings för hästar:

Fodra, vattna och rykta mig väl
Giv mig ett luftigt, snyggt stall
Var vänlig mot mig, ryck ej hårt i tömmen.
Löna icke min möda med piskrapp
Giv mig icke för tungt lass
Åk icke på det tillräckligt tunga lasset
Sko mig väl. Smek mig någon gång.
Skydda mig om sommaren för solhettan,
Om vintern för kölden
Lägg icke det iskalla betslet i min mun
Men lägg täcket på min rygg,
Då jag ställes svettig i kylan.

Jag bär dig.
Jag drar dig.
Jag lever endast för dig

Du vet att jag icke kan tala om min nöd, min smärta.
Men Gud skall löna dig,
Om du är skonsam och barmhärtig mot mig.
Han giver akt på mina suckar.

Till sist då mina krafter äro slut
Gör mig den tjänsten att taga mitt liv
På det minst plågsamma sätt.

Låt oss avsluta detta med några ord som Musse tillkänna gav för mig idag när vi pysslade i stallet. (Visste inte att han var en sån jäkel på engelska, men man lär sig något nytt varje dag!) Håll till godo!

“Don’t walk in front of me
-I may not follow
Don’t walk behind me
-I may not lead
Just walk beside me
And be my friend.”

Idag har jag shoppat loss liksom.
I förmiddags la jag undan världens finaste thaisiden till min balklänning och beställde samtidigt ett skitnajs mönster. Om några veckor blir det resa till Norge för att få den uppsydd. Planerar att ha svarta handskar och skor till. För jag är ju lite fräck sådär. Jag ser tydligen inte blek ut i tyget heller: “Inte med dom ögonen.” Tack tygtanten, det var snällt sagt! Jag har förjävligt schyssta ögon, helt enkelt. Tack pappa, det var snällt!

Sedan köpte jag världens finaste kokbok (ska köpa den andra av samma författare snarast!) till mig själv. Kärlek, oliver och timjan av Anna och Fanny Bergenström. Jag börjar bunkra upp inför att flytta hemifrån.
Besöket på Solareturen resulterade inte i några nya balkongmöbler, men ett mönster för 5 spänn. Giller’t!

Blev en soltur på min söta lilla ponny som hade helt underbar galopp dagen till ära. Den brukar ju vara underbar, men idag var den allt bra luftigare än vanligt! Nu börjar det torka upp i paddocken. Ska trimma lite dressyr snarast! Dock börjar jag ana att jag måste göra något åt sadeln igen. Den ligger inte som den ska. Kanske en gelepadd kunde hjälpa?

På eftermiddagen var jag ner till stan för att lämna en gottepåse till Erik och det var fint fast det gjorde lite ont i hjärtat. Jag dövade det med att köpa Stioxyl (fan, skulle jag köpt 10% ändå? jag är ju så jävla finnig?), koffeintabletter och Dior Show Black Out (fan vad jag älskar den. Marry me?).
På vägen hem svängde jag förbi Dans. Han plockade ner fel jävla paket åt mig, jävla gubbjävel! Nä, förlåt. Men gör för fan inte om det. Får nog handla där lite oftare så han vet vart jag står i ciggdebatten. Davidoff är det enda rätta, och det vet alla. Ni är bara så jävla fattiga!

Det är jag med! Fatta att mascaran går på 250 spänn!
Fattig and out!

Ps. Ska snart åka ut till stallet igen och ge min söta prins kvällsmat. Mihihihihi. Morot ska han få! Ds.
Ps 2. Varje inlägg framöver ska ha något balbetingat över sig! Ds 2.

—

Öj, fan! Nu blir det inga mer Ps, för jag kommer ju på nya saker hela tiden! Jag sov i min säng i natt! Det gick bra, jag grät inte en enda liten tår. Jag gick upp tio minuter över tio, det gick också bra. Så nu hoppas jag att jag kan somna tidigare ikväll.
Låg och tänkte lite på vilken ångest projektarbetet ger mig, men jag trängde bort det med lite Brott och Straff istället.

Jag måste för övrigt:
- Fixa tid på Synsam för synundersökning
- Ringa tandläkaren så jag kan dra ut nån tand (jag biter mig själv i kinden hela tiden, det gör faktiskt ganska ont när man äter.)
- Ringa Posten och höra om sommarjobb (Annars ska jag supa bort kroppen på festivaler hela sommaren. Please, give me a job!)

—

Haha, fan vad långt inlägget blev då! Kanske aldrig mer ska göra ett nytt inlägg, utan bara bygga på här hela tiden? Ja, så får det bli. Ses snart!

Tar en paus i mitt redogörande för Tryckfrihetsförordningen och massmedias etiska regler. Måste berätta om första skoldagen efter lovet:

Vaknade i tid imorse. Kom i tid imorse. Det kändes faktiskt ganska bra. Fick en såndär skön mjukstart som man alltid fick första dagen efter lovet på lågstadiet. Estetkletlektion med flummig diskussion och bowling. Jag gillar det.

Mycket väl godkänd löd betyget på min “rejäla uppsats” om träning. Det gillar jag. Det är bra skit. Bra skit. Jag är fan bra skit.

Hade någon grym träningsvärk idag. Visst, galoppen var trevlig i snön idag också, men fyfan i helvete vad det kändes i ljumskarna. God damn. I said God damn!

Nu dricks det kaffe, äts digestivekex och detta skrivs i anteckningar. Ja, anteckningar. Mitt internet krånglar. Ge mig en jävla IP-adress! Hur svårt kan det vara?
Inte så svårt tydligen, för nu fick jag en. Men hur jävla svårt kan det vara?!

Jag börjar bli lika förälskad i min häst likt en hästtrånande flicka i mellanstadiet som står i ridhuset dagarna i ända bara för att dra in lukten av stall i sina små näsborrar. Bara jag tänker eller pratar om Musse blir jag helt varm inombords. Han är så duktig. Så fin. Så söt. Så underbart underbar. My little pony.
Vi har snögalopperat idag. Jag fick en snöig grangren rakt i ansiktet. Han var jättesöt. Sen blev han jätteblöt av all snö.

Kolla bara vad tjock och brun och söt han är i sin röda lilla grimma som inte finns längre. (Sisådär jättegammal bild, skulle tro att det är en scannad sådan också.)

Ridturerna de senaste dagarna har varit intressanta. Kan bara skritta för tillfället, det är så hårt och kallt och fruset och snart vinter i backen. Blir tid över till annat än trav, galopp, bock och bus. Jag och mamma diskuterar under skritturerna över is och frusen mark. Vi diskuterar prostitution, mansgrisar, horor, patriarkat. Jag är glad att jag växt upp med en så medveten mamma. Väldigt glad.
Nuförtiden är hon inte speciellt radikal. Hon är som de flesta femtioåringar: tillbakalutad och mer teoretisk än praktisk. Ger plats och lämnar över till en ny generation. Men det gör inget. Det ger givande diskussioner ändå. Det är skönt. Så blir det aldrig med pappa. Där är det lite mer slätt, lite mer lagom, lite mer svenskt. Förutom när pappa har fått sig några glas. Då kan man ana lite åsikter.
Mamma tar sig aldrig så många glas. Hon vill må bra varje dag, säger hon.

Någon har klottrat (ja, grafitti är det inte) på två hus i närheten av pappa. “moderat fitter” och “borgar horer”, eller om det nu var tvärtom. Särskrivet och felstavat, på de billigaste lägenhetshusen i området. Medan pappa åker förbi och låtsas som att varken jag eller han ser det, undrar mamma vem som skriver något sådant.

Dom är lite olika. Men ridturerna är intressanta nuförtiden. Hursomhelst.

Sådär. nu har jag bestämt mig för att jag hellre tar ett IG i den muntliga delen i svenskan än framför skiten. jag vägrar. det går inte. Mamma backar upp mig, och det känns jävligt skönt faktiskt.

The to-do-list:
-flytta till pappa (om sisådär en timme, snart bara 9 saker kvar på listan)
-broddhelvetet (Hälften färdigt!)

-60-talsuppgift: omslag LP. kanske bob dylan, joni mitchell eller någon annan 60-talshjälte.
-religionsuppgift x2
-muntligt anförande på fem fittminuter: nationellt prov svenska B

-projektarbetet: komma igång med cssandet & dolandet (jag beställde manufrog, sa jag det? då var det sagt nu, hursomhelst.) låna ritplatta från skolan så jag kan skapa söta onda kaninisar till meny.

-samhällskunskap plugga till provet jag missade
-brott & straff (i love you men du är så tjock)
-ringa posten ang juljobb men jag vågar inte ringa. åke kanske har glömt mig och lägger på luren. (Åke ringde mig, jag är överlycklig! Var tydligen inte helt värdelös i somras!)

-bli frisk and it’s on it’s way i tell you. men jag måste ha fått någon spricka i något revben för fyfan vad ont det gör fortfarande. Hostan har blivit värre. Hurra?

-körkortet (körskola, köra mer, teori, kuka?)
-koppartrycket

Tillkommit:
-Recension av allas vår favoritbok Brott och Straff (Nästa onsdag. Har hälften kvar att läsa. Hur ska det gå, hur ska det gå?)

Nu ska jag ta tag i punkt projektarbete. Hurra!

to do list:
-flytta till pappa (om sisådär en timme, snart bara 9 saker kvar på listan)
-broddhelvetet
-60-talsuppgift: omslag LP. kanske bob dylan, joni mitchell eller någon annan 60-talshjälte.
-religionsuppgift x2
-muntligt anförande på fem fittminuter: nationellt prov svenska B
-projektarbetet: komma igång med cssandet & dolandet (jag beställde manufrog, sa jag det? då var det sagt nu, hursomhelst.) låna ritplatta från skolan så jag kan skapa söta onda kaninisar till meny.
-samhällskunskap plugga till provet jag missade
-brott & straff (i love you men du är så tjock)
-ringa posten ang juljobb men jag vågar inte ringa. åke kanske har glömt mig och lägger på luren.
-bli frisk and it’s on it’s way i tell you. men jag måste ha fått någon spricka i något revben för fyfan vad ont det gör fortfarande.
-körkortet (körskola, köra mer, teori, kuka?)
-koppartrycket

tja, det var nog det. har säkert glömt något roligt. puss.

idag när jag gick från stan blev jag nästan överfallen. eller jag trodde det. gick förbi allas vår favoritklubb nöjesfabriken och sneglar på ett mongo som sitter där på en av stenbänkarna. jag går någon meter och sneglar igen. ser till min stora fasa att hon reser sig upp. sen börjar hon skrika. med mord i rösten. hon går med stora (jättejättestora kliv verkligen) steg mot mig och jag känner hur paniken kryper sig på. folk vänder sig om. hon skriker, går, mord, död, blod. sen stannar hon och blir tyst.
jag dog inte.

Framkallade filmen tagen med 30 kronorskameran idag. Det blev härliga negativ som går att använda! Jag är så lycklig. Skall ta med färgfilm nästa gång för att se om det blir några spejsiga färger.
Vi hade kroki idag. Gick bra. Bäst gick det med vänsterhanden. Skissade med svart & brun krita, väldigt tacksam att skissa samt skugga med. Det gillar vi. Om man ändå hade en atelje, en nakenmodell och ett staffli hemma så man kunde begära lite kroki när man kände för det. Men denne man har ju inte det, så jag får njuta så länge jag går i skolan och får ta del av detta underbara påfund.

Imorgon är det projektmöte igen och jag har inte bestämt vilket webbhotell jag ska välja. Manufrog har jag fått tips om. Billigt är det ju hur som helst.
Imorgon blir det även supa och krogen, det blir ju koolt. Koolare blir det på torsdag när vi har prov. Koolare blir det om jag är bakfull samtidigt. YES! Yeah baby! Yeah!

Nu ska jag byta om så jag får ta del av det underbara vädret utanför. Rida i regn är ju en gammal favorit. Blöt häst med blöt rygg för att riktigt få in det där sköna skavet från sadeln, blöta kalla händer, att kisa under galoppen för att se vart man rider så man inte dör, mascara som rinner, häst som är sur och grinig för att han får vatten i öronen. Ritt i regn. En gammal favorit. Höst. En favorit. (Hoppas Musse får rejält med mugg nu i höst också, en favorit som tål upprepning!)

Har spenderat helgen på landet. Har passat hus & djur (djurhus? husdjur? erik?), lagat mat (se nedan), tjockat chips (tipsar om milkos färdigdip, sjukt god!), ridit, sett på film, druckit espresso… Några porriga pics för att sammanfatta helgens bravader.

Spagetti putanesca (länk)
300 g spagetti
1 brk sardeller
3 vitlöksklyftor
2 piri piri
1 knippa persilja
4 msk olivolja
1 burk hela tomater
4 msk tomatpuré
2 msk färsk basilika
1-2 msk kapris
100 g svarta oliver
salt
svartpeppar
parmesanost

Gör så här:
Koka spagettin enligt anvisningarna på paketet. Hacka sardellerna. Skala och hacka lök och vitlök. Fräs sardeller, vitlök, lök, piri piri och persiljestjälkar i olja i en kastrull. Rör runt med slev, sardellerna ska bli mosiga men löken ska inte ta färg. Häll i tomaterna och tomatpuré och späd med lite vatten.
Blanda i basilika och låt det hela koka upp. Tillsätt sedan kapris och oliver. Smaka av med salt och peppar. Klipp över persiljan och blanda ner såsen i den heta spagettin. Servera med färskriven parmesan.

Vill du göra receptet lite vassare, lite sportigare? Peta dig i ögonen efter att ha skurit och pillat runt med piripirin: Garanterat mer nöje!

Lycka till!

Hej. Mina ben ser ut som köttfärs. Ett slagfält. Som ben på en pestsmittad.
Jag hatar myggor. Må de ruttna i helvetet efter att min hand mosat dem likt en tonårsfinne mellan två ivriga fingrar. Låt blodet flyta!

Frida, min vän som bara playar mig, fyllde myndig igår. Och då menar jag inte byxmyndig, för det har hon varit i tre år nu. Nej, jag menar att hon fyllde snus-, punköl-, krog-, cigg- & röstningsmyndig igår. Så mycket bättre att hon dessutom är byxmyndig. Så imorgon ska vi dricka öl till hennes ära, och om hon har tur får hon en present. Men bara om hon har tur.
Grattis i efterskott, Fridisen!

Tar en välbehövlig paus i mattepluggandet. På torsdag har jag (tillsammans med resten av Sverige, typ, grattis er) nämligen nationellt prov i matte B, yippie-yay-what-a-wonderful-day! Har förberett en balja tjära, en säck fjädrar och en snara till mig själv att bruka efteråt. Läääängtaaaar. Tills dess hetsar jag upp mig själv med ett enda långt förspel av gamla nationella prov som jag läser och låter mig själv försvinna in i.

Har så underbart mycket annat att plugga på och skapa. Det är ju så man blir alldeles utmattad av bara tanken! Något annat som var utmattande var ju hovslagaren som skulle verka och sko Musse i söndags. Gubbfan åkte efter att ha dragit av och verkat tre skor och hovar. Där stog vi med en skärrad häst med en sko. Enligt en annan hovis mamma ringde för att lösa hela skoproblemet var det inte första gången den gubben åkt ifrån en ofärdigskodd häst. Trevligt att man kan lita på proffsen(?).

Dags att ta tag i min kvinnliga sida innan moderskapet kommer hem. Disken väntar.  

799 svenska kronor och ett par provningar fick jag betala för mina nya, lila, helskodda ridbyxor. Lika billigt som jag! Det gillar vi! Nu är det bara att hoppas på att Musse inte fått kvarka. Tredje dagen han är slö, svullen längs med hela käkpartiet men utan feber… Det finns tre alternativ enligt vet. (Varför kan inte Musse lära sig prata människospråk?)

1. Musse har ätit något olämpligt i hagen. (Då borde svullnaden gå ner snart, och det borde synas på någon av de tre andra i hagen…)

2. Musse har en inflammerad tand. (Ska försöka titta i munnen på honom idag & sniffa lite…)

3. Musse har kvarka. (Vart har han fått det ifrån? Borde märkas på någon av de andra…)

Jag hoppas innerligt på alternativ nummer ett. Min lilla snutteplutt får inte få kvarka eller dra ut tänder! (Kommer bli lite lätt ruinerad om det händer, också…) Nu ska jag åka och titta till min lilla snutteplutt. Wish us luck.

Jag är en självupptagen jävel som sitter och läser gamla blogginlägg skrivna av ingen mindre än mig själv. Det bör du också göra. Varsågod: Doctor Jeep till eder tjänst!

Hur orkade jag? Alla 285 inälggen finns där att titta på. Visserligen är mycket av bilderna borta, men det gör inget, för det är tanken som räknas. Det har min dagisfröken sagt!

Kollade min gamla gästbok också och hittade:

"tjabba bruden! Snälla, starta upp den här bloggen igen. Den var bättre än den du har nu. Varför har du ändrat ditt sätt att skriva? Asså, ingen dåligt mot dig, men du har ändrats. Varför, bruden, varför? Ta tillbaka den gamla drjeep i dig och stoppa den här i bloggen där den hör hemma, bruden. Ha det gött! /Me"

Äsch, du skall se att det blir bättring. Nu är jag ju arg och bitter (?), så det skall nog ordna sig. High five!

Haha alltså, måste ju få marknadsföra min storhet lite (hur fan kan jag vara så jävla bra jämt? Helt otroligt egentligen! Observera datumet inlägget skrevs också. Och ja, tack för tiden Karl! (lite absurt jag erkänner, men ack vilket roligt inlägg) :

"Jag hinner inte!

May 31 2006, 11:53 am

Det blir nog ingen reflektion på Estetisk orientering idag heller. Var ju tvungen att stanna hemma från skolan för att knulla och sova, sen var jag liksom tvungen att gå ut med hunden, sätta på datorn, handla, lyssna på musik, se på Desperate Housewives och Band of Brothers, blogga, kolla på cssguider, åka till stallet, ringa Karl och åka hem till Karl. Det är jäktigt att vara mig! Undrar när jag ska hinna med den där reflektionen som skulle inlämnas 23:e maj…"

Pappa ringde förut från Thailand. Det var tydligen över 30 grader där (plus, alltså), fast klockan var elva på kvällen. Jisses säger jag bara, fysatan i gatan vad jag är avundsjuk. Här börjar det nämligen bara bli kallare och kallare. Imorgon och till veckan ska det tydligen bli minusgrader. En timmes bilfärd härifrån snöade det igår. Jag som var så glad över våren, och Musse som inte har några snösulor. Imorgon måste jag räkna matte, åka till Musse och vara nervös över matteprovet på måndag. En liten ljusning i mörkret är dock att jag blev beviljad Specialidrotten till trean. Studielättnad here I come! Helt sjukt att det snart bara är ett år kvar av gymnasiet. Vad ska jag göra sen då?

Uppvärmningen på idrotten i fredags gick fint. Jag och Helena var lite oroliga och nervösa innan (iallafall jag), men allt löste sig bra och jag tyckte att det blev lyckat. Vi var på Tigerjakt, huvud-axlar-knän-tår-låten och gjorde en stafett. Sen att jag har världens jävla träningsvärk efter powerwalken efteråt är ju en annan femma. Känner mig som en gammal kärring, kan knappt gå och att sätta sig/resa sig utan att ropa rövballe är rätt svårt. Tyckte att jag, eller rättare sagt min röv och mina ben, borde vara ganska vana vid att promenera vid det här laget. Har ju faktiskt gått till skolan hela vintern.

Idag har vi lämnat ut sadeln på prov. Hoppas, hoppas, hoppas att den passar hästen och ryttaren! Mamma behöver lite cash till kassan så hon slipper oroa sig så mycket, och jag kan rida i den nya sadeln utan dåligt samvete för att mamma ligger ute med massa tusenlappar.

På tal om tusenlappar oroar jag mig lite för sommaren. Kommer jag få nåt jobb? Kommer det krocka med sommarskolan och Arvikafestivalen? Kommer jag vara pank när sommaren är slut? Eller rik och helt borta från verkligheten, kanske?  

En annan sak jag oroar mig lite för är fredag. Jag fyller 18 år (jippie?). Kommer någon följa med mig på krogen? Måste ju inviga Arena, men jag vill ju helst inte göra det själv. Idag skrev jag iallafall en skitsnygg önskelista som jag skrattade gott åt när mamma läste.

Gårdagen var… hemsk. Nu längtar jag nästan efter att helgen ska ta slut så jag får tankarna på annat håll. Jag är helt utmattad.

Peace?

 Läsa mer? resa, träning, kärring, kärlek, födelsedag

Finns det hjärnkirurger för hästhjärnor? Jag har nämligen starkt börjat misstänka att en sådan kirurg vore lämplig att anlita för min hästs hjärna. Idag när vi var ute och red skenade han efter att ha stått och tittat och flåsat åt en tallgren som låg på marken. Den föll alltså inte ned precis när vi kom, eller blåstes mot oss i vinden. Den låg helt stilla. Hade inte mamma och hunden stått mitt i vägen tror jag att Musse hade skenat ännu längre. Istället tvärstannade han, eller så försökte han bara göra mig infertil.

Hursomhelst är väl antagligen förklaringen att han stått mycket den här veckan pågrund av allt regn (och snö, fytusan!) och behövde ladda ur sig lite. Han är inge tölig på att bocka heller den jäkeln. Kanske gjorde vi fel i att släppa på de där låsningarna i ryggen, för han har inte bockat förut

Bokstavshäst eller inte, imorgon ska vi ut och slåss med tallgrenarna igen.

Har helt glömt bort att uppdatera sedan besöket hos hästkiropraktorn Micke. Here we go.

Musse gick på transporten direkt, nemas problemas, vilket gjorde att vi anlände till stallet på färjestad en stund för tidigt. Gick en liten promenad med Musse tills vi blev inropade. Möttes av en man i 40-års åldern som såg ut att vara hyfsat nöjd och mån om sitt utseende. Han var mycket trevlig och sympatisk, självsäker och verkade mycket kunnig. Han kände igenom Musse förvånansvärt snabbt och vände sig sedan till mig och mamma som förskräckt stod och tittade på. "Nu ska ni inte bli rädda." sa han och fortsatte "Ni ska inte känna något dåligt samvete, nu ska vi istället ta tag i problemen, koncentrera oss på att det var bra att ni kom hit och få det fixat så Musse blir bra!"
Det var bra och skönt att han sa det. Hade han inte gjort det hade jag åkt därifrån och frågat mig själv om jag är en djurplågare, varför jag inte åkte dit med Musse tidigare, osv.

Sedan började Micke ta tag i Musses problem. Han visade stället på länden där Musse har reagerat under hösten såfort han blivit det minsta kall, och sa att här har Musse en låsning. Sedan gjorde han jag vet inte vad och det knäckte och knäppte i Musses skelett. Antagligen har Musse haft den skadan i många år, kanske till och med sen han var liten.

Av låsningen i korsryggen hade Musse ådragit sig en sekundär skada i höger bakdel. Micke tog sig an den också. Inte visste jag att Musse kunde lyfta sitt bakben så högt! Sen hängde han sig i Musses svans och det nästan small. (Jisses vad brutalt det låter i skrift!) Musse hade någon sort låsning i manken, två i nacken och hans käkar var ganska spända. Om det inte är bättre efter nästa besök ska vi kolla upp Musses tänder med tandläkaren. Det var en ganska lustig syn att se Musse stå och gapa, blinka med ena ögat och samtidigt bli hamrad på med en gummiklubba på käken, som framkallade ett roligt ljud ur munnen på honom. Så söt min ponny är! Musses öron var också låsta, vilket avhjälptes med ett snabbt ryck i vardera öra. Lustigt. Musse reagerade knappt.

Benen kollade Micke genom att… jag vet inte vad. Han lyfte dem och konstaterade sedan att vänster framknä och höger framkota hade något dålig ledvätskeproduktion. Megahäftigt.

Behandlingen avslutades med att vi gick ut på stallplanen och sprang litegrann med Musse, så Micke kunde se om något mer skulle behövas göras. Det behövdes inte. Återbesök i januari och februari. Tillsdess fick vi order om att sätta liniment 1-2 ggr/veckan på alla kotor runt om, framknäna och de tre ställen på kroppen som han hjälpt till rätt läge igen. Musse skulle också stå i fyra dagar för att kroppen i fred skulle få ta hand om sig. Vi hade som tur var gjort rätt i att haft täcke på Musse. Hans låsning hade gjort att cirkulationen inte fungerade som den skulle, vilket ledde till att han hade svårt att hålla sig varm.

Vi köpte ett antiflammatoriskt medel till honom för dyra penningar. Alla hans muskler hade kortat upp sig och var på gränsen till inflammerade. Vad gör man inte för att försöka hjälpa sin hjärtevän?  

Micke sa att genom att lägga rätt kotor med våld, tex genom att slå till med en klubba, inte är speciellt bra. Det gör nämligen oftast att det blir en blödning i musklerna runtomkring (och det är ju inte så bra). Han försökte alltså undvika den metoden så mycket som möjligt, vilket kändes skönt för oss. Är inte så pigg på det där med bank-bank på hästar. 

Han sa även att om han skulle börja flytta kotor som inte behöver flyttas, och låsa upp låsningar som inte finns, skulle Musse helt klart säga ifrån. Jag tror honom faktiskt. Musse brukar vara väldigt skeptisk mot nya människor, speciellt mot män av någon anledning. Men med denna Micke gick det jättebra. Musse skötte sig galant!

Överlag kändes det superbra när vi åkte med Musse därifrån. Nu hoppas jag bara att det här hjälper. Lite skeptisk får man ju lov att vara. Speciellt när det kostar vad det gör.

Nu har jag alltså kommit igång med att rida honom. Någon hårdare ridning än skritt blir det dock inte nu när det är fruset i backen, så det är lite svårt att känna någon skillnad. Dessutom är han ju inte färdigbehandlad än. En sak är säkert, han samlade på sig en hel del energi av höjningen av hösilaget och vilan. Jisses, vilket energiknippe! Men han känns positiv och villig att ge sig ut på tur, i alla fall. Det blir intressant och se om han kan stå utan stöd av mamma på ena sidan den 29e när hovisen kommer. Nästa fråga är bara… Snösulor eller inte snösulor?  

Fick en underbart sprängande huvudvärk under första lektionen imorse. Under den lektionen tog förresten läraren oss tillbaka till 1800-talet (då han var född, sa han) och lärde oss grundera i html. Det var basic. Fo real. Body, head, och sånt. Dansarna fattade som vanligt ingenting. Hjärndöda eller inte, jag har börjat tycka om Macintosh. Mycket. När jag blir stor ska jag köpa en söt Mac. Inte nog med att själva burkens (eller bör jag säga burkens icke-existens) utförande är härligt, operativsystemets upplägg är mycket bättre. Eller så är jag bara estet. Vad vet jag.

På onsdag ska vi trycka tröjor. Det blir phett! Det innebär alltså att jag måste till stan imorgon och köpa tröjor att trycka på. Måste förresten ändå in till stan och införskaffa Djärvulens verk. P-piller. Förlåt, men jag kan inte vara en rättroende kristen hela tiden, då blir det ju babies!

Upptäckte just till mitt stora förtret att jag suttit mig förbi Cityakuten. F-u-c-k. Det enda roliga på måndagar.  

Imorgon ska jag gå upp kvart i sju. Herregud. Mamma och jag ska åka iväg med Musse till en kille på Färjestad som knådar igenom hästen och känner efter spänningar odyl. Hoppas jag får något svar på varför Musse haft ont i ryggen av och till under hösten. Nu har han dock inte haft ont på två hela veckor, och inte bråkat ett dugg under lika lång tid. Sensation! Anyways, jag nästan hoppas på att han hittar något imorgon så jag vet. Känns hyfsat olustigt att rida på en häst som man inte vet har ont eller inte.

Håller i alla fall tummarna för att Musse går på transporten utan problem imorgon. Han har inte krånglat förut, peppar peppar, men man vet ju aldrig med de små djuren. Små var det ja.  

Vilken produktiv morgon. En housewife-morgon. Dammsög hela lägenheten, skurade hela lägenheten, putsade speglar och glasbord, rengjorde spisen och kaklet bakom, bytte soppåsar, putsade kaffekokaren så den ser helt ny ut, bytte tabletter på köksbordet, satte i nya sterinljus i ljusstakarna, ställde in all disk i skåpet, satte upp tavlor i mitt rum, defragmenterade datorn, rensade ut onödiga filer, scannade med ad-aware, nodden & spybot, och plockade undan onödiga saker. Snart ska jag handla massa mys och gå till pappersinsamlingen med några veckors tidningsskörd.

Dock… Hela känslan av en ganska perfekt dag förstörde my little pony i ett nafs. Det hela började när han, med all rätt, blev rädd för de två lösa grand danois-hundarna (vars ägare såklart inte har någon som helst koll på sina två monsterhundar.) Bocka, stegra, kombinationer, vild. Gick av. Skithäst. Sen gick det finfint tills vi träffade på en kvinna med två lösa hundar uppe i skogen. Hon hade såklart inte heller koll på dem. Kul att du kunde komma, hörru. Kul. Efter det gick det bra, vi galopperade ordentligt för första gången på en vecka eller två (det är ganska svårt att hålla igång när det är bäckmörkt ute). Efter det blev Musse en bomb. Ready to explode. Anytime. Någonting var farligt. Riktigt, riktigt farligt uppe i skogen. Spöken? Om du vet vad det var får du gärna upplysa mig. Skithäst. Fick ta en annan väg. Hästen fortsatte vara spänd som en fiolsträng. Försökte lugna, skritta på lång tygel, gå åt andra hållet, kort tygel, klappa på halsen, prata lugnt, trava, galoppera, göra saker. Inget funkade. Sen började det smälla. Högt. Jag gick av, känner hästen för väl för att vara så äventyrlig att jag skulle sitta kvar ovanpå honom. Jag hoppade flera meter upp i luften varje gång det smällde. Hästen hoppade det dubbla. Gärna åt mitt håll. Vi började traska hemåt. Intalade Musse hela tiden att det inte är någon fara, det är bra nu gubben, nu är vi på väg hem, nu kan du lugna dig. Om det hjälpte? Han stannade var tionde meter med uppspärrade ögon och redo att ta till flykten.

Härligt med en avslappnande ridtur. Härligt.

I fredags red jag för instruktör för första gången på runt två år. Var riktigt nervös och glad innan. Nu önskar jag att jag inte hade varit med. Nu har jag tappat all lust. Allt självförtroende jag hade innan. Allt jag lärt mig innan var plötsligt fel. Det var inte mycket jag gjorde rätt under den lektionen. Inte ens mina ben var av rätt längd. Skrittade ut ur ridhuset med en enda tanke i huvudet: Vad fan håller jag på med? Jag kan ju uppenbarligen inte rida? Vem försöker jag lura? Stackars Musse.

Jag önskar att jag hade fått reda på det innan ridlektionen så jag hade kunnat låta bli att vara med. Nu sitter jag och tänker på vem som skulle vilja köpa min häst. Musse, en knäpp och 19 år gammal valack som har blivit sönderriden i fyra år? Sugen? Inte? Hepp.

Jag ser en möjlighet i det hela: köp en ny häst. Men efter det här vågar jag nog inte provrida någon häst. Så illa som jag rider. Och hur skulle jag ha råd med en storhäst?

Självförtroende-nivån = 0 

Ja, JAG ÄR SÅ INÅT HELVETE BITTER. HEJDÅ.